• SaraS

    Vi med prematurbarn födda före vecka 32

    Jag fick i lördags en underbar liten go flicka genom akut kejsarsnitt i vecka 31+4, hon ligger nu på neo avdelningen men verkar må bra i alla fall för denna stunden.

    Hon var dessutom tillväxthämmad och vägde så lite som 1244gram när hon föddes, nu har hon tappat lite till utav den vikten.

    Jag startar mest denna tråden för att få lite stöd och byta erfarenheter med andra mammor eller pappor som har varit med om samma sak. Kanske har ni barn födda tidigare än min flicka eller ungefär samtidigt?
    Vill ha hjälp med att smälta och landa efter allt detta, har så svårt för att ta till mig allting som har hänt den senaste veckan. Finns det andra där ute?

  • Svar på tråden Vi med prematurbarn födda före vecka 32
  • Mysfröken

    Grattis till din lilla tjej! Skönt att hon mår bra för stunden iaf.


    Vår Rasmus föddes i v 26+4 förra sommaren. Då vägde han 1081 g och var 36 cm lång. Han har tack och lov klarat sig väldigt bra genom det hela även om neo-tiden var lite av en berg-o-dalbana. I dagsläget har han inga men av att han kom ut så tidigt.


    Neo-tiden var otroligt omtumlande så jag förstår om allt känns upp och ner nu. Kom ihåg att det trots att det finns så många runt om som tar hand om er dotter och trots alla slangar och sladdar (om hon har det) så är det erat barn så ni är ALDRIG i vägen. Fråga läkarna och sköterskorna om allt ni undrar. Fråga samma sak flera gånger om ni behöver och ställ samma frågor till olika människor. När ett barn föds så tidigt så hamnar man i kris och tar inte riktigt in information på samma sätt längre. Be att få prata med kuratorn, hon/han kan hjälpa till med praktiska saker som hur det funkar med föräldrapenning när man ligger på sjukhus osv och så kan det vara skönt att prata med någon förstås.


    Fråga gärna om du undrar något. Det är svårt att veta vad du har behov av att få reda på just nu. Det dyker ju upp nya frågor allt eftersom tiden går.


    Ta mycket kort och samla minnen villjag tipsa om också. Be att få en liten blöja osv. När jag tittar på Rasmus lilla blöja har jag svårt att förstå att han var så liten.

  • ek1988

    Grattis till din dotter! Är själv inskriven på neo med min son som föddes i vecka 25+5 och vägde 510g (han var 30% tillväxthämmad) Nu är han i vecka 30+2 och blev en månad gammal igår :) varje dag är ett steg i rätt riktning. Han har endast legat i resp i 3 dagar då han fick en infektion.. Hoppas allt går bra för er!

  • Jomajano

    Hej känner med dig, resan blir väldigt personlig men för mig (3.5 år Efter) är det ett minne och en erfarenhet. Min son föddes v 30+2 på östra i Gbg, jag fattade ingenting, vips fanns det en bebis, hade ju knappt kännt några foster rörelser än... Han vägde 1525g och var ca 39 cm lång han låg i kuvös några v på tredje dagen flyttades han till Mölndals neo och där lågvi i drygt en månad. Vi fick lämna honom varje kväll ock sova hemma vilket var fruktansvärt då men jag tror nog ändå att det var rätt bra, hade ju blivit kokko annars ;) när vi väl fick komma hem hade vi hemsjukvård i några veckor, det som faktiskt var positivt i slutändan va att man var då trygg i mamma rollen när man tillslut kom hem då var vi ju proffs på vårt barn det är inte alla nyblivna föräldrar..... All lycka till er och en stor kram, kämpa på snart är det bara ett minne :)

  • Millan9901

    Vår lilla Anna kom för 3 dagar sen i vecka 27+0 och vägde 1275 gram till sina 35.5 cm. Nu ligger hon på NEO och jag kanske skrivs ut imorgon. Det är osäkert om det finns någon plats för mig nere på NEO och det känns hemskt att kanske behöva åka hem utan henne.
    Började en liten blogg här inne för att kunna skriva av mig.. hoppas att det oxå ska hjälpa till med att få styr på känslorna.
    Just nu ligger hon i respirator, men har iallafall inga hjärnskador som vi var mest rädda för i början.
    Det svåraste för oss är att man aldrig kan slappna av och för mig är det mycket skuldkänslor.

    Hur snabbt kom er mjölk igång? Tips för att snabba på förloppet?
    Kram till alla andra kuvös mammor där ute!

  • tvåbarnsmor89
    Millan9901 skrev 2011-06-08 05:13:03 följande:
    Vår lilla Anna kom för 3 dagar sen i vecka 27+0 och vägde 1275 gram till sina 35.5 cm. Nu ligger hon på NEO och jag kanske skrivs ut imorgon. Det är osäkert om det finns någon plats för mig nere på NEO och det känns hemskt att kanske behöva åka hem utan henne.
    Började en liten blogg här inne för att kunna skriva av mig.. hoppas att det oxå ska hjälpa till med att få styr på känslorna.
    Just nu ligger hon i respirator, men har iallafall inga hjärnskador som vi var mest rädda för i början.
    Det svåraste för oss är att man aldrig kan slappna av och för mig är det mycket skuldkänslor.

    Hur snabbt kom er mjölk igång? Tips för att snabba på förloppet?
    Kram till alla andra kuvös mammor där ute!
    Hoppas innerligt att du får en plats på Neo, evt exakt hur ovisheten är...
    Mjölken brukar komma igång dag 3-4 om du försöker att pumpa var 3;de timme även om det inte kommer något så stimulerar du brösten så det kommer att komma, skulle det mot förmodan inte komma igång finns det en näsprej som du kan få av sköterskorna på neo som hjälper till.. men försök att pumpa var 3;de timme i 3-4dygn först.. Vet de varför du fick dit barn så tidigt?
  • tvåbarnsmor89
    SaraS skrev 2011-06-07 19:29:43 följande:
    Jag fick i lördags en underbar liten go flicka genom akut kejsarsnitt i vecka 31+4, hon ligger nu på neo avdelningen men verkar må bra i alla fall för denna stunden.

    Hon var dessutom tillväxthämmad och vägde så lite som 1244gram när hon föddes, nu har hon tappat lite till utav den vikten.

    Jag startar mest denna tråden för att få lite stöd och byta erfarenheter med andra mammor eller pappor som har varit med om samma sak. Kanske har ni barn födda tidigare än min flicka eller ungefär samtidigt?
    Vill ha hjälp med att smälta och landa efter allt detta, har så svårt för att ta till mig allting som har hänt den senaste veckan. Finns det andra där ute?
    Jag fick min lilla Linus i v.31+4 den 4/5 låg på neo(avd 35) på usö i 4v (så v:35+1 fick vi åka hem)
    han låg först i kuvös i 1½v med cpap, infart i naveln för att ta prover(1v)
    Han hade  Cpappen med tryck (1½v)
    Ekg (5dagar),
    Droppen i handen med sockerlösningen och elektrolyser(2v)
    puls/syremätaren(3½v)
    sond(3½v)
    och så fick han sola i 2½v innan bilirubinvärdet sjönk såpass mycket...
    Men dag 2 på neo så fick han komma ur kuvösen och ligga kängerur på mig och på pappa... (de utvecklar tydligen lungor och alla andra organ mycket snabbar än att ligga själva i en kuvös, man på skyndar hemgången då som de sa..)och det var de jätte noga med på usö att se och höra mamma och pappa till barnet samt att barnet skulle så mycket som möjligt ligga kängeru än att ligga i kuvösen.. så han fick ligga på oss och sola med soltäcke och bara ha sollampan när han låg i kuvösen.
    vi satt oftast med han från
     6-8 sen rond
    sen 9-12(sen gick vi och åt)
    sen 13.30-17(vi åt igen)
    18-22.30(då vi tog natten)
    Om skötterskorna inte skulle göra något speciellt med han då fick han ligga i kuvösen..

    sen fick han efter 1½v värme säng och komma in på vårat rum och bo med oss, då vi sondade han själva och på dagarna så "tränade vi flaskmatning" ute i vårdsalen med sköterskorna.. men med en sådan liten mun är det inte lätt att få in något.. men han lärde sig snabbt ändå. och efter 1v så åt han 90%av sina mål via flaska och vi sonde oftast bara 5-10ml av den 50ml han skulle äta
    och allt gick jätte bra så läkarna pratade om hem gång redan i v.33 med sond då med 2timmar efter det samtalet fick Linus en kraftig infektion och hamnade tillbaka i cpap och allt och fick 2olika antibiotika dropp.

    så vi vart kvar 10dagar extra på sjukhus
    då Linus fick en jätte infektion och höll på att dö pga en jätte infektion slutades att andas och hela ansiktet och halsen svullnade upp, han hamnade tillbaka i cpap och fick 2olika antibiotiadropp(jag hade ju gbs vid förlossningen men vart ju själv inte behandlad mot det sen åkte jag på mjölkstockning och Linus hade fått i sig alla mina bakterier, då läkarna glömt/tyckte min gbs inte var så farlig(då jag själv inte kände mig sjuk) men när de tog prover på min mjölk när linus vart jättesjuk så visade den innehålla höghalter av streptokocker och stafylokocker så han hade blivit sjuk pga att jag inte hade blivit behandlad vid förlossningen... så nu är det slutpumpat för min del, då jag inte lyckats efter 2antibiotikakurer att bli av med alla bakterier, men mjölkstockningen är iallafall nu borta
    men efter 10dagar med antibiotika så återhämtade linus sig bra och han kunde slippa alla maskiner igen..
    så 5dagar efter att han hade slutat med antibiotikan fick vi åka hem på permission. Linus hade även rykt sonden ca 3ggr dagen de senaste 3dagarna så de ville inte sätta i den igen då de hade sådan problem att få ner den i han och fick upp blod varje gång så de struntade i den och vi fick de först 2dygen mata lite oftare istället...
    Men efter det bakslaget så är det bra med Linus, har har dock problem med magen sedan han fick ersättningen, han har svårt att bajsa kan gå 1½-2dygn och han ska enl läkarna bajsa minst 1g/dygn när han är så här liten, och det märks då han bara ligger och tar i och inne på 2dyg så orkar han knappt inte äta... men gör sol/måne massagen och benmassagen som verkar hjälpa lite, sen har han ju magdroppar från sjukhuset(inte laxeringsmedel) men sen började han med järndroppar i onsdag och de gör ju inte saken bättre heller...

    Han har fått börja ha egen sov/matklocka istället för var 3;de timme 60ml så ska han vakna och säga till när han är hungrig dock ska han äta minst 424ml per dag men verkar ha fungerat bra han vaknar var 4timme dagtid och äter 80ml sen på natten kan det gå 5timmar och äter då 90ml och han verkar mer nöjd över detta än att hålla var 3;de timme.

    Man blir knäpp av att bara sitta inne på vårdsalen och höra alla maskiner pippa se alla läkare springa och gå osv sen tyckte jag att det var extra jobbit att vara ifrån storebror 4år  och bara få se han 20min 1gång i v(vi bor 8mil enkel väg från sjukhuset..) och först få vara med han efter 4v
    men som andra har sagt passa på att fråga så mycket du kan och fråga olika sköterskor för alla säger olika..) sen skrivdagbok, dels jätte skoj att ha sen och sen för dig själv för att du ska kunna berarbetta detta. jag sitter nu när jag har börjat landa och komit in i vardagen hemma med linus och storebror på 4år och läser igenom mina antekningar för att verkligen förstå vad som hände...

    Vet de varför du fick tidigt?
    kram på dig :)
  • Millan9901

    Anna kom så tidigt pga att moderkakan lossnade först lite å att vattnet gick samtidigt. Detta var i vecka 25+4. så jag låg sängliggande på sjukhuset 10 dagar till med henne i magen innan en ny större blödning ledde till akut snitt. Kunde dock vara vaken under snittet å riktigt känna när hon slets ut.

    Idag har hon bort respiratorn i 12 timmar innan den sattes tillbaka igen då hon inte kunde få ut koldioxiden ordentligt. Detta beror på att hon andats in för mycket av mitt blod som nu irriterar hennes små lungor.

    Jag blev utskriven i morse och nu fick vi plats veckan ut på Astrid Lindgrens vandrarhem. Känns underbart att slippa pendla. :0)

  • SaraS
    Mysfröken skrev 2011-06-07 20:26:24 följande:

    Grattis till din lilla tjej! Skönt att hon mår bra för stunden iaf.


    Vår Rasmus föddes i v 26+4 förra sommaren. Då vägde han 1081 g och var 36 cm lång. Han har tack och lov klarat sig väldigt bra genom det hela även om neo-tiden var lite av en berg-o-dalbana. I dagsläget har han inga men av att han kom ut så tidigt.


    Neo-tiden var otroligt omtumlande så jag förstår om allt känns upp och ner nu. Kom ihåg att det trots att det finns så många runt om som tar hand om er dotter och trots alla slangar och sladdar (om hon har det) så är det erat barn så ni är ALDRIG i vägen. Fråga läkarna och sköterskorna om allt ni undrar. Fråga samma sak flera gånger om ni behöver och ställ samma frågor till olika människor. När ett barn föds så tidigt så hamnar man i kris och tar inte riktigt in information på samma sätt längre. Be att få prata med kuratorn, hon/han kan hjälpa till med praktiska saker som hur det funkar med föräldrapenning när man ligger på sjukhus osv och så kan det vara skönt att prata med någon förstås.


    Fråga gärna om du undrar något. Det är svårt att veta vad du har behov av att få reda på just nu. Det dyker ju upp nya frågor allt eftersom tiden går.


    Ta mycket kort och samla minnen villjag tipsa om också. Be att få en liten blöja osv. När jag tittar på Rasmus lilla blöja har jag svårt att förstå att han var så liten.


    Härligt att höra att allt gick så bra för era Rasmus, det känns så skönt att veta att det kan gå så bra.

    Linnea heter våran dotter, hon skulle idag ha varit 32+2 hon har igår blivit av med navelkatetern som hon hade för att få extra dropp och vitaminer, läkaren tyckte det gick så bra med maten att hon inte behövde den mera. Hon har ingen respirator och har inte haft från början men hon ligger mestadels av dygnet i CPAP men får vara utan några timmar om dagen och klarar sig bra.
    Hon gick ner lite i vikt men har nu börjat att vända igen, hon ligger idag på 1180gram.

    Jag bor inte på NEO utan är hemma på kvällarna då jag har en dotter till att ta hand om så känner jag mig ändå som en skit vart jag än är någonstans. Är jag hemma känner jag att jag ska vara på neo och är jag där känner jag att jag borde vara hemma hos min stora flicka som är 2år gammal. Så mycket känslor i omlopp nu. Bodde du kvar på neo under hela tiden din son var där? Var det ditt första barn?

    Jag känner mig ändå ganska så övervakad och ifråga satt hela tiden, även om det kanske inte alls är så. Jag har inte bett om att få prata med en kurator ännu men det kan hända jag kommer behöva det, känner ändå att jag håller mig okej i hjärnan så länge jag slipper att bo 24/7 på sjukhus för då hade jag gått under.

    Tack för att du svarade, kändes så skönt att läsa om eran Rasmus och att allt gick så bra för er. Allt ser ut just nu som att det kommer gå bra för mig tjej med, men det är klart oron finns ju alltid där för att det ska hända något.

    *Kramar till er*
  • SaraS
    ek1988 skrev 2011-06-07 22:46:07 följande:
    Grattis till din dotter! Är själv inskriven på neo med min son som föddes i vecka 25+5 och vägde 510g (han var 30% tillväxthämmad) Nu är han i vecka 30+2 och blev en månad gammal igår :) varje dag är ett steg i rätt riktning. Han har endast legat i resp i 3 dagar då han fick en infektion.. Hoppas allt går bra för er!
    Tack så mycket, även om det ibland känns fel med grattis jag vet inte riktigt varför. Känns som grattis kommer sen när man äntligen har fått åka hem med sin dotter och allt är okej.
    Fast å andra sidan varför skulle det inte vara grattis man har ju ändå fått ett barn eller hur?

    Grattis till din son med, förstår att du också känner att det inte blev som du hade tänkt dig med denna graviditeten.
    Min dotter precis som din son var också 30% tillväxthämmad, vet dom  varför det blev så för dig?
    Anledningen till att min dotter blev tillväxthämmad var för det fanns inte något fostervatten kvar när dom väl plockade ut henne, så hade man upptäckt den en vecka senare hade hon dött i magen vilket är en hemsk tanke att ens tänka.

    Hur går det för honom med infektionen? Är han på bättringsvägen? Jag hoppas verkligen det.
    Finns med er i tankarna och önskar att allt kommer gå bra. Bor du kvar på NEO?

    * Kramar OM*
  • SaraS
    Jomajano skrev 2011-06-07 23:15:14 följande:
    Hej känner med dig, resan blir väldigt personlig men för mig (3.5 år Efter) är det ett minne och en erfarenhet. Min son föddes v 30+2 på östra i Gbg, jag fattade ingenting, vips fanns det en bebis, hade ju knappt kännt några foster rörelser än... Han vägde 1525g och var ca 39 cm lång han låg i kuvös några v på tredje dagen flyttades han till Mölndals neo och där lågvi i drygt en månad. Vi fick lämna honom varje kväll ock sova hemma vilket var fruktansvärt då men jag tror nog ändå att det var rätt bra, hade ju blivit kokko annars ;) när vi väl fick komma hem hade vi hemsjukvård i några veckor, det som faktiskt var positivt i slutändan va att man var då trygg i mamma rollen när man tillslut kom hem då var vi ju proffs på vårt barn det är inte alla nyblivna föräldrar..... All lycka till er och en stor kram, kämpa på snart är det bara ett minne :)
    Jag bor inte heller kvar på neo och jag känner väl lite som du, samtidigt som det känns jätte jobbigt att lämna henne hade jag inte kunnat vara där hela dygnet för hade jag varit det så hade jag tillslut blivit kocko. Men å andra sidan har ju jag ett val om jag vill vara där eller inte, det verkar det ju inte som du hade. Får inga föräldrar vara kvar på den neo avdelningen som din son låg på?

    Hur mycket vägde din son när du fick ta hem honom med hemsjukvård? Hur kändes det med hemsjukvården, är det något som du kan rekommendera eller tycker du att man kanske ska stanna på sjukhus lite längre?

    Jag längtar till detta bara är ett minne blott i våra liv, känns bara så långt iväg.

    Tack och kram*
Svar på tråden Vi med prematurbarn födda före vecka 32