Har du erfarenhet av att adoptera ett syskonpar?

Vi hämtade vårt syskonpar då 1 o 2 år gamla för snart 2 år sedan från taiwan. Delar gärna med mig av mina erfarenheter. Något särskilt du undrar över. Kortfattat kan jag säga att det varit fantastiskt med krävande. 100 % o mer därtill av båda föräldrarna. Förbered allt ni kan och se till att ni kan få hjälp med praktiska saker under de första månaderna. Men det är samtidigt sagolikt. Underbart att se hur kul de har tillsammans och en fantastisk glädje för oss att ha fått möjligheten med syskon

Hej!

Om ca två veckor vet vi om vi får medgivande för syskonpar (har idag medgivande för ett barn) så jag är också jättenyfiken på ALLT som har med syskonadoption att göra.

Hej,
Jo, utan att ha erfarenhet av att få ett barn så har jag känslan att det är mer än dubbelt så tufft med två.
Vi var hemma drygt 5 månader tillsammans. Ett absolut minimum tycker jag. Därefter var vi hemma 50% var o löste av varandra vid lunch. Stressigt för oss men bra för barnen eftersom de fick korta separationer. Därefter fl o semester tillsammans juni -aug. Sedan började de dagis ( 6 månader innan vi tänkt eftersom vi fick dagisplats tidigare än vi trott )Nu jobbar vi 80% vardera. Första månaderna var väldigt tuffa. Vi hann inte alls med. Jag gick ner nästan 8 kg och maken 10 kg. Det är bra om man hinner äta lite själva oxå . Tipset är att inte göra några planer utan fokusera på dagen som den kommer. Ni kommer att behövas båda 2 till 100%. Det är väldigt bra att få hjälp med tex matportioner till frysen, handling och städning. Det sistnämnda var det praktiskt att få under tiden man var på lekplatsen. Se till att allt är klart hemma och ska ni flytta, gör det innan. Vi flyttade från lägenhet till hus när vi insåg att vår lägenhet var opraktisk med barn men det var svårt att både gå visningar och sedan fixa allt som behöver fixas. Det jag menar är att vi hade fullt upp med att bara ta hand om barnen och alla aktiviteter därutöver var en aktivitet för mycket.
Det varierat säkert hur mycket som krävs men våra barn hade stort behov av ständig närhet dygnet runt. Vi sov, åt, lekte och sov med barnen och annan tid fanns inte. Dessutom var det jättestor konkurrens mellan barnen om vår uppmärksamhet. Detta var vi inte helt beredda på . Det är nog bra att vara inställd på worst case. Oavsett ovanstående så har och är det helt magiskt med våra juveler och med tiden blir de alltmer självständiga och trygga. Vi är verkligen jätteglada o lyckliga att vi adopterade syskon. De har så roligt tillsammans och har mycket glädje av att vara två.
Nu var ju våra barn väldigt små när vu fick dem. Kan säkert vara andra frågor om man får lite äldre barn.