Omogen 40+....
Jag vet knappt hur jag ska börja eller riktigt vad jag ska skriva, jag känner mig... deppig. Är gift med en man sedan 3 år tillbaka, vi har varit ett par i 8 år och har 2 barn. Han är en bra pappa som älskar sina barn över allt annat, han älskar mig, han hjälper till hemma och han stöttar mig när det behövs. Han är en BRA man men han är väldigt omogen!
Jag skämms ofta och det är hemskt att säga det men hans inlägg i diskussioner och samtal med våra (mina... han har knappt några egna vänner) vänner eller släktingar består av ironiska kommentarer och sånt som kan uppfattas som riktigt elakt om man inte "tar" det på rätt sätt. Han kan INTE alls känna av heller när det är läge att skämta eller ta det lite lugnt! Det är antingen detta eller total tystnad som gäller när vi "umgås" med folk. Det allra värsta är att han ofta gör likadant med barnen och jag har sagt TUSEN gånger att "barn förstår inte ironi", "svara ordentligt på vad barnen frågar så de förstår dig", han säger ok, förlåt, men sen gör han samma sak IGEN O IGEN O IGEN! SUCK!! Ibland kan barnen fråga något 10 ggr utan att han svarar, han kan bara sitta o sjunga o tramsa tills de blir TOKARGA och flippar ut! (SÅKLART!!! VEM SKULLE INTE GÖRA DET?!!) Då resulterar det i att JAG heeeela tiden måste blanda mig i deras "lek" så fort pappa är med! (Jag försöker hela tiden att göra det snyggt o på engelska så att barnen inte ska uppfatta vad jag säger, men ibland sjunker han så lågt så jag bara måste säga ifrån för att inte själv bli KNÄPP!!)
Jag är hemma med båda barnen och drar ett TUNGT lass när det kommer till uppfostring, jag håller på dag ut och dag in för att få familjen att må bra och det kan pappa rasera på 5 min när han kommit hem från jobbet... Jag är helt slut! Jag vill att mina barn ska leva med stabila föräldrar som man förstår, jag vill att de ska känna att de vet precis var de har oss och att vad mamma o pappa säger är rätt o sant... vet mina det om sin pappa? Jag märker på min äldsta att han kan vara uppkäftig mot vuxna (NGT AV DET VÄRSTA JAG VET) och det är pappas fel!!! När detta inträffat har jag GENAST tagit tag i saken och visat BESTÄMT att så säger man inte... samt pratat m min man MASSOR om att fortsätter detta så blir det skillsmässa!! Då blir det bättre men bara för en viss tid... sen är han där igen... suck!!
Detta gör ju att oftast så känns det som att jag har 3 barn och ingen man....
Dessutom och pga detta så har vi INGET sexliv... jag är heeelt avtänd! Vi har kanske haft sex 5 ggr på 2 år! Jag saknar närhet och sex, men vill ju ha det av min MAN, inte av en liten pojke... =(
I helgen hade vi gäster (mina vänner) och under tiden de var här sa han kanske 3 meningar och sedan satt han bara o tittade på tv eller satt o såg sur ut. Jag konfronterade honom på kvällen sen o frågade VARFÖR han beter sig så? Han tyckte inte att han varit asocial o sur, han spelade helt ovetande... hans enda egentliga svar var väl "vad jag än gör så är det fel".... suck... Och så är det alltid när jag vill prata om ngt, då beter han sig som en sårad valp, drar sig undan eller spelar ovetandes... Nu är vi fortfarande irriterade på varandra eftersom vi aldrig pratar och REDER UT SAKER! Det ska helst bara glömmas oxå ska allt vara som vanligt...
Jag älskar min man och jag vill att vår familj ska fungera, men HUR?? Sorry att det blev långt!!!!!!!!!!