Anhöriga och drabbade av våldsbrott sökes!
Hej!
Jag söker medverkande till flera reportage och nyhetsartiklar för såväl lokaltidningar, veckotidningar och fackpress.
Samtliga som intervjuas får läsa och godkänna texterna före publicering. I flera av artiklarna är det möjligt att vara anonym, något vi tillsammans diskuterar. Förutom dessa specifika ämnen söker jag till framtida reportage personer med olika erfarenheter av våldsbrott, som gärningsman, offer eller anhörig.
Det spelar ingen roll var i Sverige du bor.
Skriv några rader om dig själv och varför du skulle passa in i något av reportagen. Skicka mailet till chrisquercus11@gmail.com
Anhörig till någon som avtjänar ett långt fängelsestraff
Du kan vara förälder, syskon eller partner. Reportaget kommer att handla om de känslor det innebär, vilka uppoffringar ni får göra, om besöken, om ni är öppna eller hemlighetsfulla om det som hänt. Om det är så att det råder enighet eller oenighet inom familjen hur det ska behandlas med mera.
Brottsoffer där gärningsmannen dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning (samt gärna någon som är dömd till det)
Artikeln kommer att handla om er syn på den påföljden, om ni anser att det är bättre eller sämre än fängelse. Men framför allt hur det är att leva med ovetskapen om när personen återigen är fri och hur ni tänker er den dagen nu.
Du som efter att ha läst om någon grovt kriminell i tidningen tagit kontakt med denna
Artikeln kommer att handla om varför du tog den kontakten. Vad du såg hos personen i fråga. Och om hur det sedan utvecklade sig.
”Jag vill inte dödförklara min anhörige”
Du som är nära anhörig till någon person som varit försvunnen väldigt länge och där personen med största säkerhet är död, men där du/ni gjort det medvetna valet att inte begära den försvunna dödförklarad. Vad ligger bakom beslutet? Hur tror ni livet/känslorna skulle förändras om personen dödförklarades? Vilka reaktioner har ni mött? Vad innebär ert beslut rent praktiskt?
Anhöriga som länge levt i ovetskapen vad som hänt
Du som fortfarande upplever hur det är att en anhörig blivit våldsdödad men där gärningsmannen inte är gripen. Alternativt att gärningsmannen är dömd men det fortfarande finns en mängd obesvarade frågor.
Flera års sorgearbete
Du som för flera år sedan drabbades av att en familjemedlem våldsdödades. Hur har åren varit? Hur är det nu? Tillåts du fortfarande sörja? Har du kunnat få ut något ”positivt” av det som hände?