Hur kan man INTE reagera?

30 som läst och ingen har en kommentar. Konflikträdsla?

Ingen aning. Jag har dock för små barn för att låta dem vara ute själva, men reagerar alltid på lekplatser även om mitt barn inte är involverat ifall ingen annan reagerar.

Jag har jättesvårt för att lägga mig i när det är barn jag inte känner. Antar att jag är lite feg, vill inte att andras föräldrar ska bli sura på mig för astt jag pratar med deras barn, och är lite osäker på hur barn som inte känner en reagerar om jag tar aktiv kontakt med dom. Men vore det nån som stod och grät eller några som slogs eller så och ingen annan ingrep så skulle jag nog iallafall stanna upp..

Jag kan bara tala för mig själv och jag hör inte barnen varenda sekund när de är ute och leker själva, kan ju faktiskt vara därför man inte reagerar

Fattar inte jag heller. var idag ute med min 2-åring och 3½-åring. Mötte vid en damm två pojkar i åldern 10-11 år som kastade sten på änder i en liten damm. massor med vuxna i närheten som lugnt passerade eller som satt i närheten. Ingen reagerade. De slutade så snart jag sa till.

Jag hade ju tittat ut genom fönstret för att se vad som pågår. Det gör jag nu också och jag har inte ens några barn som kan vara involverade i det

Tillägg: hade mina ungar vart ute med dom så hade jag nog kollat upp det. Men dom är ju å andra sidan aldrig ute utan mig än..

jag hade inte tvekat att kolla eller säga till om det behövs. det  är itne säkert att deras egna föreldra har hört eller sett så att de kunnat säga till. klart man ska sätta stopp om man ser/hör nått.

Det är väl ganska självklart att man reagerat, konstigt om folk inte gör det men tyvärr ser inte världen alltid ut som vi vill.

Jag skulle kolla upp vad som hände, även om det inte gäller mitt barn. Säger mer än gärna till om någons barn gör något som stör/förstör för andra runtomkring tex på lekplats, kastar sand på nån annan eller något annat.  Man kan säga till på ett fint sätt och hjälper inte det så får jag säga till föräldrarna om de är i närheten. Sen skiter jag i om föräldrarna blir sura, hade mitt barn gjort något när jag inte såg hade jag varit tacksam om någon annan sa till.  Ska ju inte kunna göra vad som helst bara för man vänder ryggen till.

Jag försäker säga ifrån oavsett om mitt barn eller andras barn är inblandade (och tillrättavisar min dotter om det behövs) men håller med om att jag ibland kan begränsas av andra vuxna "Vad skall de tycka" vilket ju är helkorkat! Man måste stå upp för barnen och tydliggöra vad som är ok eller inte. Skall bättra mig!!

Men sen har man som vuxen olika gränser faktiskt. Det har hänt flera gånger hemma hos oss att jag säger till barn som verkligen inte fattar varför jag säger till (ex hoppa i soffan)

Men det som TS gäller, hör man nåt sånt som vuxen så har man en skyldighet att kolla vad det är oavsett om en barn kan vara involverat ycker jag. Men förstår särskilt om ens barn kan vara där.