Snart fem-åring som slåss

Hej! Jag har tvillingar på snart 5 år som är väldigt utåtagerande båda två. Dessutom har vi en lillebror på snart två år som alltid hamnar i skottlinjen för sina bröder. Den ena tvillingpojken har en autismdiagnos och vi får specialhjälp med hans beteende, men den andra killen är "normal". Han har dock i ett par månaders tid varit extremt våldsam. Han slåss ständigt och får väldiga utbrott. Samtidigt är han oerhört känslig och ängsligt lagd. Han säger inte heller ifrån när hans kompisar är taskiga mot honom utan försöker hålla masken. På dagis säger personalen att det inte är några problem alls med vår son. Han är inte alls bråkig utan snarare medlande. Men för oss föräldrar börjar bråket så fort vi hämtar barnen från dagis. Vi måste vara två vuxna som hämtar för att kunna få med oss alla tre barnen hem. Vår aggressiva femåring kan helt oprovocerat slå till sin lillebror som sitter i vagnen, rakt i ansiktet (hårt). Sedan springer han iväg och skrattar åt oss som blir arga. Han fortsätter sedan att slå,  antingen sin lillebror eller sin tvillingbror under resten av hemfärden om vi inte hindrar honom fysiskt. Då börjar han istället skrika och slå oss. Efter ett tag lugnar han sig och ¨vi kan gå vidare hem. Sedan när vi kommit hem fortsätter han att slåss, kasta saker och få utbrott för än det ena och än det andra . Han kan tex. explodera när han ser att det är fisk till middag och inte blodpudding som han ville. Istället för att ropa på mig så knuffar han tex lillebror direkt när denna försöker stänga av TVn. Vårt förhållningssätt är att det är OK att visa ilska men inte att slåss. Jag vill försöka få sonen att prata om det som är fel istället för att bara explodera. Ibland går det, men lika ofta så slåss han bara istället . Jag tycker att en femåring borde vara så mogen att man ändå förstår att det är fel att slåss och att man kan prata om saker istället. Sonen är också mycket verbal och bra på att utrycka sig i andra situationer. Men han är så arg och negativ jämt och då går det liksom inte att ha en vettig dialog. Jag vill gärna förbättra vår situation men vet inte hur. Ibland tänker jag att vi föräldrar är allt för inkonsekventa och otydliga och ibland tänker jag att vi tvärtom inte bekräftar och lyssnar tillräckligt på vår son. Ibland tänker jag också att det kanske är något fel på vår son. Han kanske också har någon typ av NPF, precis som sin bror. Eller så är det normalt att femåringar beter sig våldsamt. Jag vet varken ut eller in längre. Tankar och erfarenheter någon?