Jag tog så få bilder på mitt barn i början!

Det är ju inte så mycket att göra åt i efterhand. Gör något fint av de kort du har, t.ex en några inramade förstorningar. Tror inte att de som tagit massvis av kort kollar på alla dem så ofta. Försök att ta kort med jämna mellanrum framöver...

Ta extra mycket kort nu istället? Och du kommer säkert komma ihåg hur liten pch pluttig han var, även när han blir stor :)

Samma här!

Vi hade med kameran och la den på sängbordet på förlossningen.. Inte ett kort tog vi, vi glömde helt enkelt bort det! Jag ville inte fota under förlossningen, men när bebisen var ute så kunde man ju knäppt lite bilder, men ikke! Det var när min mamma kom som hon tog några bilder.

När vi kom hem tog vi inte heller så många och de vi har är jättesuddiga eftersom kameran va dålig och jag inte vågade ha blixten på.. Ja jisses vad dumt!

Men fråga runt bland släkt och vänner, nån kanske tog bilder första veckan?

Men du, tänk istället att ni spenderade er tid tillsammans MED ert barn i början, och inte genom en kameralins. Kanske ingen vidare tröst, men för sonens skull kan du ju tänka att det var bättre att ni var närvarande hela tiden.
Det går ju inte att spola tillbaka tiden. Vi tog inte heller mängder av kort i början, vi tog absolut inte varje dag. Som du säger, man är upptagen med så mycket nytt. 

Mina föräldrar tog inte tusentals bilder på mig och min bror när vi var nyfödda eller ens små. Det finns några stycken och vet du vad, det räcker gott och väl. Bara för att det är lätt att ta tusen bilder på varje ögonblick nu för tiden behöver man inte göra det. Ta hand om er bebis och jag lovar att ni hinner ta alldeles för många bilder på honom än. Jag var själv lite stressad över att vi inte hade någon bild på mig och barnet i början men nu har vi många fina och det gör ingenting att de inte är från de första dagarna då jag var för känslig där att vilja fotas. Du hinner helt enkelt.

Tråkigt att höra att höra att du saknar kort på ditt barn. Jag har samma problem här, planerade att ta med kameran men så kom förlossningen och den lilla och jag glömde allt annat. Det finns ett kort, ska finnas, taget med en mobil när hon ligger på vågen. Det har jag inte hittat. Efter det tog jag egna kort från att hon var två, tre månader - det finns alltså inga kort på när hon var liten nyfödd mer än det försvunna kortet. Ingen vågade ta kort på henne och jag ångrar det djupt emellanåt.

Jag tog igen detta med råge när jag väl fick tag i min kamera så nu har jag mängder med kort men kan fortfarande störa mig på den missade tiden. Tänk att man är så ytlig att man bryr sig om en sådan sak när ett av världens underverk finns omkring en - barnet och dess personlighet.

Det är lätt att tänka att saker och ting är försent hela första året!

Det händer så mycket med barnen att man får ångest och tycker man missar något precis hela tiden. Allt vill man dokumentera och komma ihåg att skriva upp osv. Men i efterhand är det förvånansvärt lite som faktiskt behövs för att ändå vara nöjd tycker jag. Vi gick till fotografen när dottern var tio månader, jag hade sjuk ångest för att det inte blivit gjort tidigare och tyckte att hon ju var så himla stor nu och att korten inte skulle bli samma minne som jag tänkt. nu är tjejen två och tittar jag på dessa kort så ser jag henne som perfekt lagom att gå till fotografen med. hon är lagom mycket bebis och ändå lagom mycket barn. det finns så många fina ansiktsuttryck och möjligheter till fler poseringar och olika rekvisita osv. bla blåste fotografen såpbubblor som blev jättefint när hon tittade med stora ögon och sträckte sig efter osv. korten från första dagarna känner jag knappt igen henne på, det är kul att det finns lite såna kort men det är mycket roligare att titta på de som tas nu. man kan verkligen skratta åt dem och de visar en riktig personlighet genom linsen. tänker varje gång vi tömmer kameran att det blir ett helvete att välja ut studentbilden bland alla dessa sen Har faktiskt mycket hellre levande förstoringar från 10 månader och framåt på väggarna än från tiden då hon mest bara var liten och söt...

Hur tror du dom gjorde på stenåldern? Dom var tvungna att nöja sig med minnet! Var glad och tacksam att du iallafall har ett kort som du sedan kan måla av.

Varför ska man alltid jämföra med förr eller folk som har det sämre?! Blir tokig!

Tycker du fått massa bra svar TS. Jag har konstant ångest för att jag tar för lite kort, för att jag hittills bara gett burkmat, för att jag blir irriterad ibland, för att jag inte gjorde hand-/fotavtryck när han var helt nyfödd osvosv. Det hör nog till tror jag, men ingen är ju perfekt. Det är så mycket i början att vänja sig vid ju. Tog säkert en månad innan jag lyckades få på mig vanliga kläder innan det var eftermiddag ;)