Familjehem/kontaktfamilj?

Oj!
Spontant kan jag känna att du har annat att ta tag i än ens tänka tanken på det nu!
Du/ni verkar vara mitt uppe i en kris och förvirringstillståndet verkar vara ett faktum!
 

Nej, jag tror faktiskt att det är det här jag behöver precis just nu. Jag tänkte ju inte direkt kontakta soc och säga att jag vill bli kontaktfamilj utan enbart höra här om detta.

Skriver jag vad som pågår så förstår de vänner jag har här att det är jag som skriver så därför får det bli lite kryptiskt. 

Ta tag i ditt liv,dina probelm och ditt mående först!
När det sen bli, om det sen blir aktuellt kan du starta en ny tråd!
Mycket ändras hela tiden och om några år så behöver inget stämma av den infon du nu skulle få!
Verkar som om det finns andra saker i livet du behöver göra och ta tag i innan du ger dig in i något så krävande som att vara familjehem eller kontaktfamil!

Har varit kontaktfamilj i Sollentuna och måste säga att jag är imponerad över den tid och omsorg som personalen på soc la ner! Nu var det ett par år sedan men vad jag minns så fick vi genomgå intervjuver både som par och enskilt, dessutom gjorde dom hembesök! Minns att dom poängterade att det inte var viktigt att man hade ett städat hem eller hög inkomst men däremot så var det viktigt att man inte hade något annat problem som tog fokus från sin roll som kontaktfamilj! Dom sa att alla familjer går igenom kriser och det gör er inte till sämre föräldrar/kontaktfamiljer men för att man ska kunna
Gå in helhjärtat så ska det inte finnas några pågående konflikter/problem i familjen. Men kontakta gärna soc i din hemkommun och hör med dom..men en förutsättning för att mäkta med det är nog att din sambo vill det här oxå! Det viktigaste är inte hur ni bor, hur mkt pengar ni har utan att ni kan ta emot barn i en vanlig och trygg familj med mkt kärlek!

Det absolut viktigaste är ju att man mår bra och är stabil, så att inte abrnet/familjen hamnar ur askan - i elden!

Hur man bor och vad man tjänar innan spelar mindre roll, dock får man inte ha så låg inkomst att det kan misstänkas att man gör det för pengar (även om ersättningen för ev. uppdrag inte är så hög).

Vi är kontaktfamilj sen 4 år tillbaka och i vårt fall tror jag att det handlar om att vi är två vuxna, stabila och harmoniska personer som lever i en trygg och kärleksfull relation med gott om plats i både hus och hjärta att finnas till för ett barn/familj som behöver oss <3

Ha kvar din dröm, det är viktigt - men glöm inte bort att eliminera det som är "struligt" omkring dig innan du ger dig in det, det kan vara riktigt krävande emellanåt och då gäller det att ha en stabil grund att stå på!

Lycka till

Det som jag tycker känns fel är att du skriver att det är det här DU behöver just nu. När man är familjehem så är det viktigaste vad barnet/barnen behöver, du kommer långt ner på den listan. Sedan ska man komma ihåg att det är ett uppdrag som kräver en hel del av dig och din familj. Mår man inte bra själv eller har problem av olika slag så kan man heller inte hjälpa ett barn. Jag tycker att du ska vänta tills ditt liv är bra igen och då kan du fundera om du har vad som krävs och framförallt om du orkar, för det är ett dygnet runt arbete man har som innefattar massa möten. kontakter med anhöriga, soc osv. Det tar på krafterna.

Jag skrev även att jag vet att vi just nu inte skulle klara av detta. Lite kan ni ju "lyssna" också inte och direkt ifrågasätta. Att skriva i denna tråden tar inte på mina krafter. Jag menar absolut inte att jag ska försöka om några månader utan när jag och min familj är helt stabila igen och det spelar ingen roll hur lång tid det tar, innan dess kommer jag inte gå längre än fråga och fundera. Nej, det betyder inte att jag kommer prata med soc om detta.

Anonym (familjehem): Det jag menade att det är vad jag behöver just nu är att veta att åtminstone den här drömmen kanske kan slå in. Jag är mycket väl medveten om att jag inte ska prioriteras först om jag nu skulle bli familjhem. Det är samma sak nu, mitt barn går alltid före mig.

Men nu har jag fått svar på en del av mina frågor så tack!