1 år och skriker hysteriskt när de inte går som han vill!!

Låter som en normal, men frustrerad 1-åring. Snälla nån, barnet är ju bara ett år än och har inte möjlighet att uttrycka sig ännu

Vi har en tös på 22 månader o det kan bli riktigt livat när hon inte får som hon vill eller det inte går som hon har tänkt. Tänkt dig att du utvecklas från en liten hjälplös individ till en varelse med förmåga att ta sig till olika platser o göra, röra olika föremål. Vilken GREJ va?!! Sen har man ju ingen direkt referensram till tiden så man måste ju hinna med så mkt som möjligt på kortast möjliga tid. Man vill testa o peta o pilla o pröva o det kan bli frustrerande när det inte går man man vill.

Vi försöker att möta vår dotter på en  bra nivå när hon blir arg.Beroende på situationen kan vi ex sätta oss ner o erbjuda henne hjälp och/eller "erkänna" (kommer inte på ett bättre ord) hennes känslor genom o säga ex: "Jag förstår att du tycker det här är jobbigt men...". Vid andra tillfällen kan det fungera bättre med att avleda med ngt annat. När det gäller o stänga av TVn ex så fungerar det jättebra o säga hej då till den innan vi stänger av. Då förstår hon vad vi ska göra innan vi gör det.

Jag tror inte alls att det är ngt fel på er son, det är bara mkt på en gång. Försök att möta det på en bra nivå. O visst vill man helst ställa dem i en garderob ibland eller önska sig till en annan planet men det är bara o kämpa på. Övning ger färdighet o vi övar  varje dag... flera ggr.

Ja alltså han är ju överallt å pillar å utforskar å för mig är de en bra sak, att han vill upptäcka. Vi förfört förklara för han att lugna sig, å försöka igen lugnt. Men ibland slutar de med att han slår sig själv med ex leksaksbilen på benet när inte den går att lyfta upp på bordet mm. Han är ju en glad å mysig kille annars men så trött på höra folks kommentarer ! Sen att han inte delar med sig till andra barn å allt annat gör att dem säger han e understimulerad :O

Nej ska prata med dem nästa gång :) han bankade huvudet ett par ggr i väggen för länge sen men inte för han va arg utan bara gjorde de men inte hårt. Ja vet hans pappa har ett hemskt humör sen han va liten å jag kan oxå bli arg dock inte äns i närheten av detta. Frågade mamma hur ja va som liten å ja va perfektionist å de va pappan till barnet oxå, ex det med tornet som inte får trilla mm. Så han har väl fått en blandning av våra humör

När vi läste om högre funktioner i hjärnan så sa de att det humöret som barn har när de är små är det som de har ärvt o sen runt 3år så börjar de utveckla ett mer eget eftersom de då harbörjat arbeta  ihop tillräckligt med egna referenser. Därför att det viktigt att de bemöts på rätt sätt. Bara för att mamma eller pappa har ett jättenegativt humör (inte sagt att ni har det utan bara ett exempel. ) så behöver barnet inte bli likadant eftersom det möter andra människor o hamnar i andra situationer under sin uppväxt.

Tycker det är lite skoj för dottern har så mitt humör när det gäller att blossa upp men även sin pappas när det gäller att ha stort sinne för detaljer o vara envis som en åsna. (en ovanligt söt sådan)

Men gud. Jag vet nästan ingen 1-åring som INTE gapar och skriker när det inte går som de vill. En 1-åring kan ju sällan prata och uttrycka sig på annat sätt, så för dem är det ju en naturlig grej att skrika i frustration. Likaså att han inte delar med sig?! Oj oj, vänta till han är 2 år och det bästa ordet som finns att säga är "Min!"

Låter som en alldeles normal liten grabb tycker jag. Det är så jobbigt när folk ska kommentera och tycka och tänka om ens barn, bara för att de råkar vara lite mer aktiva än andra barn, precis så är vår son med. Vår dotter var väldigt lugn och då var folk oroliga för det istället- att hon skulle bli ensam och bortglömd på dagis. Suck.

Båda mina barn har dunkat huvudet i väggen/golvet under perioder och båda har skrikit när de blivit frustrerade. Hur yngsta (som precis nu är ett år och hyperaktiv) blir senare får tiden utvisa men storebror är en väldigt cool och lugn treåring idag. Springer och klättrar gärna men har ett väldigt jämt humör, fantastisk koncentrationsförmåga och kan leka superbra med andra barn.

Så oroa dig inte! Du har en fullständigt normal ettåring. Frustrationen lägger sig allt eftersom barnen lär sig att uttrycka sig på andra sätt senare. =) 

så skönt :) känns så tråkigt när dem säger saker så som han måste kollas upp mm. Har de bara glömt hur deras barn va när de va små eller hade de tysta barn som inte gjorde något ?? Jag är glad han är en liten upptäckare, men känns lite hemskt å se på han när han blir sådär arg på sig sjlv (?) och bankar allt va han orkar på saken, el slår den i golvet..

Men då vet jag det går över allafall :)