• Anonym (arg)

    Varför skaffade jag barn? Så jävla trött på ungjävlen!

    Jag ORKAR inte mer! VARJE jävla dag är det gnäll gnäll gnäll. Vill inte äta middag, vill ha det, det, vill göra det. Så klänger h*n på mig hela tiden också. Hade det inte varit för dagis och plugg hade jag DÖTT, därför ska jag heller inte vara ledig i sommar... orkar inte med helt enkelt. Lättare att jobba än att vara hemma med h*n.

    Jag är HELT ensamstående, pappan ringer upp ibland och skriker skällsord men annars ingen kontakt. Ingen familj i närheten. Alla mina vänner kan gå ut en kväll, ha kul som normala studenter, men jag är alltid utanför, kan aldrig gå på nått eftersom jag inte har nån barnvakt.

    Stödfamilj finns ingen för mig i komunen har redan kollat. Känner nästan att jag vill adoptera bort... men jag älskar h*n ju, jag skulle aldrig överleva. Som ett moment 22, jag försöker bara överleva. Varför kan pappan bara inte skärpa sig och ha umgänge som en normal människa?

    Orkar inte mer. Trodde aldrig i mina vildaste fantasier att detta skulle hända. Men så var man ju ung och dum. Varför är det inte åldersgräns på att skaffa barn?

  • Svar på tråden Varför skaffade jag barn? Så jävla trött på ungjävlen!
  • Anonym (hjälp?)

    Det är inte alltid lätt att vara förälder. Du verkar ha det lite extra jobbigt, tyvärr.

    Tyvärr känner nog barnet av dina känslor och därför blir han extra klängig och krävande, det blir en ond cirkel där sonen vill ha din uppmärksamhet och försöker få det genom sitt agerande, du klarar inte av det och så känner han det. Förstår du hur jag menar? Du är den som är vuxen här, det är inte sonens "fel" att han är klängig eller inte vill äta, det beror på stämningen och situationen.
    Att vara student och ensam förälder är ju heller inte den enklaste situationen.

    Barnvakt? Jag hittade min barnvakt på grannar.se, har funkat jättebra för oss när barnen var lite mindre. Fick en massa svar och kunde välja bland flera bra tjejer. Det kanske är nåt för dig?
    Jag valde en student som var 20 år, hade körkort och kunde ställa upp både kvällar och helger, betalade 75-100 kr/timmen svart beroende på om hon bara skulle finans där när barnen sov eller om hon skulle vara lite mer aktiv med dem. Det kanske vore nåt att kolla upp i alla fall.
    Men ta ingen typ 14-åring som vill ha lite sommarjobb, ta en som är myndig åtminstone, det är mitt tips. Kanske nån som har gått Barn och fritidsprogrammet på gymnasiet.
    Hoppas verkligen det kan hjälpa dig

  • Insatt

    Eftersom du är ensamstående utan hjälp kanske du kan höra dig för med soc om stödfamilj? Som avlastning menar jag. 

  • Insatt
    Insatt skrev 2011-06-24 09:39:37 följande:
    Eftersom du är ensamstående utan hjälp kanske du kan höra dig för med soc om stödfamilj? Som avlastning menar jag. 
    Sorry... läste inte ts ordentligt (tröttig på morgonen)
  • Anonym (Håll ut)

    Kan inte du åka ut till gymnasieskolor och föreläsa? Så många "unga och dumma" behöver höra sånt här, istället för "klart det kommer ordna sig!"

    Men jag hoppas att det kommer bli bättre för dig. Andas. Räkna till 10.

    Finns det inte någon förmedling för barnvakter? Föräldragrupper? Någon mamma eller pappa till dagiskompis som skulle kunna hjälpa dig ågon gång? Prata med dagispersonalen, kanske kan de ge dig råd och tips?

  • Anonym (arg)

    Grejen är att jag kunde i teorin betala för barnvakt, men verkligheten ser ut så att jag precis går runt, men nån hundring över. Spenderar jag den hundrigen på barnvakt så har jag inte råd att göra min aktivitet i alla fall... så då spenderar jag hellre dom pengarna på nått kul för både mig och mitt barn. Blir ju inte så ofta men ibland ska man ju få göra nått kul också som barn.

  • Anonym (hjälp?)
    Anonym (arg) skrev 2011-06-24 09:49:57 följande:
    Grejen är att jag kunde i teorin betala för barnvakt, men verkligheten ser ut så att jag precis går runt, men nån hundring över. Spenderar jag den hundrigen på barnvakt så har jag inte råd att göra min aktivitet i alla fall... så då spenderar jag hellre dom pengarna på nått kul för både mig och mitt barn. Blir ju inte så ofta men ibland ska man ju få göra nått kul också som barn.
    ja då är det inte så lätt att lägga pengar på barnvakt, det förstår jag. Tycker ändå du resonerar klokt att hellre lägga det på nån aktivitet med barnet. Nu lät det ju lite ljusare än i TS, här visar du ändå att du vill göra nåt tillsammans med ditt barn och då har du väl inte gett upp?
  • Anonym

    Du har möjligheten att skicka barnet till mormor, morfar, farmor, farfar, moster/faster över sommaren några veckor eller åka själv bort dit med barnet några veckor.

  • vampyria2
    Insatt skrev 2011-06-24 09:39:37 följande:
    Eftersom du är ensamstående utan hjälp kanske du kan höra dig för med soc om stödfamilj? Som avlastning menar jag. 
    Det är så illa att komunerna har dragit in kontaktfamiljer till ensakstående, nu är det enbart om man annser att barnen behöver det som man kan få det. Har en vän som är ensam med tre små barn och en papap som har dött, inte ens hon får avlastning Obestämd

    TS förstår att det är tugnt för dig för barn är tuffa. Har du försökt att kolla över hur vardagen ser ut och se om du kan släppa på en del måsten?  Vill ungen inte äta, strunta i det barn svälter inte ihjäl och är det ett irrationsmoment så se till att det inte är det. Låt den få igenom de saker som inte är allt för onormala, barn blir inte bortskämda eller oupfostrade för att de får sin vilja igenom på små saker tex kläder, det enda kravet bör vara att det är kläder som funkar med vädret och att de är rena. 
    Försök att göra mat på helgerna som räcker hela veckan så du bara behöver värma på när du kommer hem.
    Ha inte för höga krav på att allt ska vara perfekt man måste först och främst må bra, ta en period då du bara flyter med, bråkar barnet sätt dig brevid så du ser att den inte gör illa sig, låt den gnälla/skrika och försök stänga av stressa inte upp dig för det förlorar bara du på. Är ni ute och barnet sätter igång, strunta i vad andra tänker och strunta i om det tar lite tid stäng av och låt barnet ha sitt utbrott.

    Jag har själv varit ensam med två små barn i tre år, de var 8 månader och 2,8 år när jag blev själv, jag höll på att gå in i väggen tills jag bara en dag kände att nej nu flyter jag bara med ett tag. Ena ungen hade enorma utbrott (visade sig sen att hon hade ADHD, Asperger och tourettes) med henne fick jag lov att göra som jag beskrev, i början var det jobbigt men till slut så fan jag ett lugn även när hon hade utbrott och det gjorde att jag orkade mer. 

    Hmm ska fundera lite och se om jag kommer på fler saker jag gjorde för att överleva den perioden i mitt liv.
    Kan även berätta att nu är mina töser 19 och 17 år och nu kan jag till och med tänka tillbaka på den perioden med glädje och komma på roliga saker vi även gjorde då, just då trodde jag aldrig att jag skulle överleva Drömmer 
  • asplundskan

    Jag tror verkligen du skulle behöva en paus. Avlastning av något slag, så att stämningen hemma blir bättre, vilket då leder till att ditt barn kommer vara mindre "klängigt" osv. Eftersom det inte finns någon stödfamilj i din kommun, så kanske kommunen iallafall skulle kunna kolla om det finns några stödfamiljer i någon närliggande kommun? I sådana här lägen borde de ju ha förståelse! Lycka till

  • susa
    Anonym (arg) skrev 2011-06-24 09:49:57 följande:
    Grejen är att jag kunde i teorin betala för barnvakt, men verkligheten ser ut så att jag precis går runt, men nån hundring över. Spenderar jag den hundrigen på barnvakt så har jag inte råd att göra min aktivitet i alla fall... så då spenderar jag hellre dom pengarna på nått kul för både mig och mitt barn. Blir ju inte så ofta men ibland ska man ju få göra nått kul också som barn.

    Det kanske finns någon du skulle kunna byta tjänster med? Typ du passar deras barn ibland och de passar dina?


     


    Det är jättetufft att vara ensamstående.

Svar på tråden Varför skaffade jag barn? Så jävla trött på ungjävlen!