dilemma personlig assistent

*kramar om*

hej! gå in på personligassistent.com och skriv där istället, där kan du få hjälp av folk som vet vad som gäller och hur det jobbet är! Kram

Jobbig situation. Min gissning är att han helt enkelt inte är en morgonmänniska och att han skulle vilja bli av med den som väcker honom, oavsett vem det är. Synd då bara att det är du...

Tack för svar!
Jag ska absolut gå in på länken ni skickat.

Hejsan

måste börja med att fråga om du har körkort?

 Frågar eftersom jag jobbar inom hemtjänst.  Brukar köra ganska mycket nätter men det är inga lätta nätter utan man kör fr. kl:20:30 - 07:00 och då kan man ibland köra upp till 200-250km. Runt hela stor Sthlm. plus Larm.
eller så är det vanliga dag och kvälls pass som man jobbar och då brukar det inte vara lika stressigt som på nätter.

Jag vet inte om du är intresserad men inom hemtjänsten så brukar det ofta finnas lediga platser.
Du kanske kan börja som sommar vik. men fortsätta vidare efter sommaren?
Frågar om du har körkort eftersom man ofta får köra firmans bil annars så kan man få cyckel/gå scheman.

Jag kan inte säga att det är världens renaste och bästa jobb, men så länge jag kan betala hyran, mat, kläder till mig och mina barn samt att ha nån slant i fickan så måste jag säga att jag är nöjd.

Jag hoppas att du blir kvar på jobbet och att allting blir bra.

Önskar dig Lycka till...!

Jodå jag har körkort. Problemet är att jag inte kan ta nåt jobb bara på timme med dom reglerna som är nu. Regeringen vi har vill ju inte att man ska kunna gå ut och jobba då och då... Jag har gjort slut på mina 75 deltidsdagar redan.
 Det bästa vore ju om det kan lösa sej på det här jobbet men just nu känns det som att det inte kommer göra det. Dom anhöriga säger att dom vill ha mej kvar men hur vet jag att dom är ärliga med det? Dom kanske bara "skyller" på pojken och säger att han säger som han gör för då är det lätt att "bli av" med mej. Jag kanske är paranoid som tänker så men vad sjutton..... Jag har lärt mej den hårda vägen att folk inte alltid menar det som säger och jag har svårt för att lita helt på folk innan jag sett att jag faktiskt kan det.
Känns skönt iallafall att det finns helt okända människor som tar sej tid att läsa mitt inlägg och som faktiskt bryr sej om att svara trots att det är mitt i natten. Det ger mej hopp.

Men du! Så är det ju ibland. PA-jobb är beroende av personkemin. Du är inte värdelös pga. detta. Nästa jobb, om du söker nytt, blir kanske kanon!

Jo det är väl så... kemin.... men det är ju det som känns lite jobbigt. HAr det tagit 8 månader för pojken att komma på att det inte känns rätt? Förlåt om jag verkar negativ men jag känner mej värdelös och sårad och orolig för att mista ett jobb och behöva bli arbetslös.

Jag förstår att det känns jobbigt, men det är absolut inte ditt fel. Vet ju ej vilket handikapp han har men antar att det är ganska gravt med tanke på assistans dygnet runt vid boende hemma.
Jobbade själv tidigare som assistent åt en med utvecklingsstörning och där gick det som alltid ut över oss assistenter när denna brukaren var upprörd över något. Sedan skulle ju denna brukare avskeda oss titt som tätt enbart för att vi kanske sade hej vid fel tillfälle, men man visste ju att det berodde på dennes handikapp och inget annat och det är så man måste tänka för annars knäcker det en. Sedan får du ju se på vilken form du är anställd och om du är anställd via ett företag så kanske de kan omplasera dig.

Vännen... jag har också varit i samma sitts som du skriver om, när man inte riktigt vet vem det är som man ska tro på, anhöriga säger en sak och kunden säger en helt annan sak
.
Hade samma problem förra året när jag jobbade inom äldreboende får ont i huvudet bara av att tänka på det, det var en boende som anklagade mig och en annan tjej för att hon blivit av med sina smycken (jag var kontakt person till henne i 2år) den andra tjejen bara timmis.
Fick möta damens anhöriga samt min chef satt i mitten och blev anklagad för nånting jag ABSOLUT inte gjort. normalt så fick jag sparken 

Det roliga var att efter 4v så skulle min chef möta anhöriga samt biståndsbedömaren hemma hos damen plus en till anställd som skulle bli damens nya kontakt person. och under samtalen så skulle svärsonen till damen hämta några papper som behövdes från lådan i damens sovrum, när han kom ut från sovrummet var han helt schokad. Alla smycken låg i en liten ask som var öppen i damens låda. När han kom in i vardagsrummet med guldet/smycken blev damen helt röd i ansiktet och sa.... men titta (NAMN...) du har hittat mina smycken och jag som har letat och letat efter de......!

Samma dag blev jag uppringd av min chef som bad om ursäkt samt bad mig komma tillbaka på jobbet plus att jag skulle få betalt för alla de dagar jag varit hemma utan arbete.
Normalt att jag blev glad för att de hittat smycken, blev ännu gladare när anhöriga ringde och bad om ursäkt.
Men jag valde att inte gå tilbaka till denna arbetsplats eftersom jag redan hittat ett nytt jobb (inom hemtjänsten) och att jag inte ville vara där längre.

Ville bara berätta för dig att jag förstår dig när du säger att du har svårt för att lita på folk för att det är samma här. Kunden/ damen som jag skrev om var som en farmor för mig, jag var hela tiden med henne, hjälpte henne så,så mycket, hon ville absolut inte ha någon annan än mig men,men så gick det till för mig.
Fick veta från en kompis som är kvar där på jobbet att det är ingen längre som tycker om henne och att de får ofta höra mitt namn från henne och hur mycket hon saknar mig. 

Jag hoppas verkligen att det löser  sig för dig.
Ha det bra!

Det är lite så jag känner oxå. Att han kanske "fått för sej" att han inte vill att jag ska komma och så får han igenom det varje gång han säger det ifall dom anhöriga inte "jobbar " på det utan kickar assistenterna direkt, om du förstår hur jag menar. Frågan är ju hur lång tid man kan jobba på att lösa ett sånt problem utan att det tar för mycket på dom inblandande? . För såklart får det ju inte bli så att någon mår dåligt lång tid men jag tycker ändå att man måste kunna jobba på att lösa ett problem.

Visst finns det en stor risk för det. Hans föräldrar vill ju säkert hans bästa och de kanske tror att det är det dom gör medans de i verkligheten mest troligt ställer till det för han genom att göra så.
Men du kan kanske avakta ett litet tag och se hur det utvecklar sig och samtidigt kan du hålla ögonen öppna för nytt jobb som passar dig.
Jag vet att det är enklare att tänka så än att göra det, men för din egen skull måste du försöka att sluta tänka på det eller att tänka att det beror nog på andra omständigheter än dig.
www.jobbsafari.se är en bra sida att kolla efter jobb.

Men fy vilken hemsk historia! Bli anklagad för att ha stulit och bli av med jobbet och sen är det absolut inte så! Vilken revansch ändå att du hade hittat nytt jobb när dom ringde och ville ha tillbaks dej.

Jag vill ju gärna kunna lite på folk fullt ut men tyvärr kan jag inte det förräns jag VET att jag kan det och det tar ett tag. Och här är jag inte säker på att jag gör det. Men som du skriver, jag får avvakta några dagar och se hur det utvecklar sej och ändå hålla ögonen öppna efter nytt jobb.
Det som känns skit är att jag för bara nån månad sen blev erbjuden annat jobb som jag tackade nej till eftersom jag trivs så bra här. Nu har min dotters kompis fått det jobbet och det verkar vara ett bra jobb...... Kul för henne, synd för mej.

Fy vad tråkigt ts, men jag vet att personlig assistent-branschen är svår på så sätt... är du medlem i facket?

annavanste: vad betyder "normalt" för dig? Jag förstår inte alls din användning av det...

Jag är med i facket så jag får ju stämpla men det ger inte tillräckligt med pengar.Och jag vill jobba för att må bra. Men får nog leta på nåt jobb som är mer "säkert" än assistentjobben är.