Alltså, jag hade ju bara hört talas om såna där sk pinvärkar innan och fattade inte vad det var. men, det är altså när man har precis lika jävla ont som vid riktiga värkar...bara den skillnanden att det inte händer ngt, dvs tappen utplånar sig inte. Och så har jag fått förklarat för mig även från dem jag känner som haft sk pinvärkar - dvs man har lika ont som att man var i aktivt öppninsgarbete, men inget händer...
Det som jag dock tyckte var jävligt drygt var att jag inte fick ngt bemötande från förlossningen, de ville istället att jag skulle åka hem trots att jag var klart smärtpåverkad.Jag fick ingen lustgas eller nåt överhuvudtaget eftersom jag inte var i förlossningsarbete enl dem :-/ Till slut så drev min sambo igenom att jag skulle få stanna på en sovdos, så då fick jag morfin och det hjälpte omedelbart, men höll bara 2 tim, sen satte de värkarna igång igen och då var det "riktiga" värkar...
Fast det vågade ju jag inte tro på så jag låg ju bara där och kved i 5 timmar utan att säga nåt till nån (det var dessutom på natten så vi hade ingen som kom och kollade till oss), innan vi till slut gick över till FL igen och då var jag öppen 8 cm (!). Sen gick allt mkt snabbt. Så för mig höll de sk pinvärkarna i sig från ca 18 på kvällen till 02 på natten, sen fortsätte ju värkarna men med skillnaden att tappen hade utplånats och jag öppnades.
När jag födde vaginalt första ggn så var jag ju utplånad när jag var öppen 1 cm, då hade jag haft en latensfas på 36 tim som var helt hanterbar, bara det att jag inte kunde sova. Sen, som sagt, så föddes hon bra precis ett dygn efter kontrollen som jag var in på (dagen innan BF).Då satte det bara igång sen, dvs den aktiva fasen, och allt rullade på som det skulle sen.
Önskar dig varmt lycka till
Hur det än går så är det ju fantastiskt!