Är jag naiv?
Jag har krnonisk foglossning. Är idag arbeslös men ser mig själv som fullt arbetsför dock inte inom alla yrken, men jag börjar fundera på om jag inte är lite naiv när det kommer till arbetsförmåga.
Förra veckan var jag på ett informationsmöte om en arbetsmarknadsåtgärd. Inget krävande alls utan söka jobb, gå på föreläsningar mm. Skulle egentligen ha börjat idag. (om 1,5 timme faktiskt) men när jag ställde den enkla frågan vart närmasta busshållsplats låg (var i ett område där jag aldrig är och åkte bil dit) så visade det sig att jag inte kan gå på åtgärden eftersom det är lite drygt en km till närmsta busshållsplats och det är en för lång sträcka för mig att gå när jag är som sämst. Personalen sa att jag inte skulle gå utan hitta på nått annat.
Börjar fundera på vad jag egentligen kan göra på jobbet. Hemma sköter maken all markcervice som städning, diskning och tvättning. Jag kan laga mat och vika kläder. Använder griptång när jag lyfter saker från golvet. Använder kryckor tidvis när jag går. Skulle nog behöva rullstol de dagar jag är som absolut sämst, men vägrar av principskäl. Kan sitta vid datorn om arbetsplatsen är anpassad. Måste kunna ställa mig upp och röra på mig med jämna mellanrum. Eftersom jag får ont även när jag sitter, vet inte om problemet försvinner med anpassad arbetsplats med ställbar ergonomisk stol och höj och sänkbart bord.
Idagsläget kan jag vila om jag har ont, kan helt anpassa min dag efter mitt måeende. Vad händer när jag börjar jobba 5 dagar i veckan och ite längre kan lägga mig ner och vila när det är som värst? Kommer jag bli sämre då?
Kanske är jag naiv som anser mig vara fullt arbetsför. Men jag vill jobba, jag vill inte sitta hemma och vara körd på arbetsmarknaden, det är ju meningen att jag ska jobba i minst 30 år till.
