Förvirrad..

Vill bara skriva av mig lite.. Kanske är det nån som känner igen sen och kan förstå varför jag känner som jag gör. För det gör inte jag. :) 

För 1 vecka sedan flyttade jag till en ny lägenhet. Lämnade en bostadsrätt där jag bott tillsammans med mitt x (barnens pappa).
Det har varit dåligt väääldigt länge innan jag flyttat.. Det har också varit slut ett tag innan. 
Jag har varit den som velat detta helst. Och har kämpat otroligt länge på att få det bra och gett mitt allt.
Men han har mer varit "nöjd". Inte riktigt brytt sig utan tyckt att "jamen flytta då".
När jag väl hittade en lägenhet gick allt otroligt fort. Då fick han ett "wake up". Men jag orkar inte ge mer utav mig själv, utan behövde den här separationen. 

Och nu till det där..  MEN.. :) 
VARFÖR känner jag mig så ledsen och arg?!? Kan inte ens prata med honom utan att bli så arg så att jag skakar.  Och vill bara gråta. Jag borde ju vara glad. Har ju längtat efter att få flytta. 
Har alltid sett mig som stark. Men nu bryter jag nästan. 

Lite flummigt skrivet, men hoppas ni förstår en del av vad jag skriver. :)