18-månaders som helt plötsligt vägrar sova för natten... Har någon en teori??

Är det ingen som har eller har haft sömnvägrande barn...? Snart har vi ju ännu en gråtig kväll...

Har själv en dotter som egentligen aldrig gillat att gå och lägga sig. Under vissa perioder har det gått ganska bra men med jämna mellanrum går hon/vi igenom besvärligare perioder då hon inte alls kan komma till ro och nattningen drar ut och dottern kan t.o.m bli ganska gråtig. Vi har kännt oss ganska hjälplösa ibland. Efter alla kämpiga perioder har vi ändå kommit fram till att dottern helt enkelt är som hon är och att vi bara måste acceptera att endel barn inte kan komma till ro så lätt och att alla barn går igenom faser då sömnen störs. För jag tror att det mycket väl kan vara det som din son går igenom nu. Alltså bara en fas som hör utvecklingen till (om du kan utesluta sådant som t.ex öroninflammation etc.). Åtminstone vi har märkt att det brukar hålla i sig nån vecka varefter hon plötsligt blir som vanligt igen.

Har själv en dotter som egentligen aldrig gillat att gå och lägga sig. Under vissa perioder har det gått ganska bra men med jämna mellanrum går hon/vi igenom besvärligare perioder då hon inte alls kan komma till ro och nattningen drar ut och dottern kan t.o.m bli ganska gråtig. Vi har kännt oss ganska hjälplösa ibland. Efter alla kämpiga perioder har vi ändå kommit fram till att dottern helt enkelt är som hon är och att vi bara måste acceptera att endel barn inte kan komma till ro så lätt och att alla barn går igenom faser då sömnen störs. För jag tror att det mycket väl kan vara det som din son går igenom nu. Alltså bara en fas som hör utvecklingen till (om du kan utesluta sådant som t.ex öroninflammation etc.). Vi har åtminstone märkt att det brukar hålla i sig nån vecka varefter hon plötsligt blir som vanligt igen.

Har ni kollat så det inte är örominflammation? Det låter annars precis som Alexander när han hade det.................

Fågelblå--Ja, jag hoppas verkligen att det bara är något sånt, för då står jag gärna ut. Det är bara så otroligt jobbigt när man inte vet vad felet är. Jag vill ju rädda honom från allt ont, liksom

Pyff-- Nja, jag är ju inte hundra men jag har känt på hans lymfkörtlar och de är inte svullna, jag har också tryckt på de där flärparna på ytterörat ( det ska ju göra väldigt ont om de har öroninflammation... ) och han reagerade inte alls på det.

Jag har gått igenom hela kroppen på honom, alla lymkörtlar verkar vara ok, han har inte ont i någon tand, jag har känt på dem allihop. Han är inte röd i halsen, i rumpan eller någon annanstans...

Men jag funderar på om han kan ha växtvärk... Är inte det ganska typiskt att det sätter igång på kvällar och nätter? För att utesluta ont så gav jag honom en dos Curadon i natt vid 1-tiden och då blev han glad och somnade efter ca en halvtimma...

Fast jag vill ju inte ge honom medicin i onödan, så jag får väl avvakta några dagar.... ( Och se om han vaknar i kväll igen...I så fall är det dags om ca 20 min...)

Alexander hade inga andra symptom alls när han hade öroninflammation, annat än att han var otröstlig på natten..................

Pyff-- Var han precis som vanligt på dagen, alltså? För det är ju Noel, hur glad som helst...

Ja, i stort sett...............min son verkar ha en mycket hög smärttröskel plus att han är den gladaste skiten i världen Så på dagarna var han pigg och glad för det mesta, visst var han liiite gnälligare, men det trodde jag ju berodde på att han var trött efter inte sovit på natten. Det tog 3 dagar innan vi äntligen åkte till jouren och han hade alltså dubbelsidig öroninflammation!!! Stackarn................

Eftersom det är vårt första barn hade jag ingen aning om att barn kunde ha örominflammation utan att ha tex feber eller snuva eller på annat sätt visa att de hade ont i öronen så det tog oss tyvärr 3 dagar att förstå att han verkligen var sjuk!

Kom på ett annat tecken som Alexander visade..................han åt lite sämre och drack väldigt dåligt! De säger ju att det är rätt vanligt att just dricka dåligt eftersom det gör ont i öronen när man sväljer................

Det är nog en fas i utvecklingen som de måste gå igenom. Alla har det inte så, men de flesta jag känner har varit med om detta.
Devin är mitt innen i det, eller det håller precis på att lugna sig.

Det kom plötsligt för 2-3 veckor sedan, han började skrika mitt i natten och lugnade ner sig så fort jag gick in till honom och tog upp honom, då somnade han om i min famn men ville inte bli nerlagd. Så jag satt hos honom 1-1½ timme nästan varje natt i ett par veckors tid och visade att jag finns där för honom närhelst han behöver mig. Nu är det flera dagar sedan han har varit så hysterisk, vaknar bara till lite och letar napp.

Mitt råd till dig är att fortsätta som du gör (sover han i eget rum så kanske det vore ett alternativ att ställa in en bekväm fotölj åt dig att sitta i) gå in till honom och lugna honom, visa att du finns där. Säg inget och tänd i lampan, utan bara var där och ta upp honom i famnen om det behövs och krama.
Jag är övertygad om att det kommer att ge sig ganska snart och ni får lugna nätter igen!

Lycka till!

Pyff, Devin dricker alltid massor, och har hittils haft öroninflammation fyra gånger (varav två gånger dubbelsidig) och har ändå fortsatt dricka massor... Nu senast tog vi honom till läkare för att han hade ögoninflammation och fick reda på då att båda öronen var kraftigt inflammerade Han hade inte visat _något alls_

Tjohoo!!!! Han vaknade visserligen nyss men han somnade om på 10 minuter!! Och han slutade gråta så fort jag kom in i rummet.

Pyff-- Ja, Han har haft en öroninflammation och den upptäcktes av en slump... Vi var inne för han hade såååå risig andedräkt att vi trodde han stoppat upp något som ruttnat i näsan... Men det var öroninfl plus halsinfektion.. Stackars barn!

Froggie-- Han sover med oss i vår säng, så jag smyger in och lägger mig hos honom... Det har ju inte verkat vara tillräckligt...förrän idag... Jag får se om han vaknar igen...
Tack så mycket för svaret!