Till er miljonärer...
Jag kommer skriva detta från mitt inre hjärta... till er som är rika.Att vara rik ? ja hur kommer man egentligen dit?
Jag förstår att man måste jobba väldigt väldigt mycket för att komma dit , och jag har haft mycket ideer i mitt liv. till och med gått på egen företagare öppet hus för att prata med en som är inriktad på mina ideer som kan ge en hjälp. och mina ideer har aldrig vart dumma . bara att det inte finns pengar.
Miljonärer.. ni ska veta att ni har det gott och jag är bara en av många .. men efter att ha sett program om att vissa är villiga att hjälpa så skriker jag ut efter hjälp.
Tro mig att jag har föräldrar som suttit i skuldfällan i många många år och aldrig visat det för mig eller mina syskon... vi fick veta det i vuxen ålder. Jag har alltid sett min barndom som den bästa.
Mina föräldrar har vart ordentliga med regler och att lära. Jag har älskat min barndom. En dag fick jag veta att mina föräldrar en gång haft ett riktigt bra företag som har gått strålande och vi var "rika" men jag som barn eller nu vuxen förstodd aldrig riktigt vad som hände.
Alla mina syskon inklusiven jag visste att aldrig ta utgifter som man inte har råd med. Mina föräldrar visste att lära om ekonomi var viktigt,. Att aldrig hamna där dom har varit i så så många år..
Alla mina syskon önskade varje jul när vi fick varsin trisslott , att vinna stort så att vi kunde betala av våra föräldrar. Min mamma var sjukskriven efter en skada som gick illa med f.k. och mycket mycket där till.
Det påminner mig om en disskution jag hade med en man som jobbade med kvinnor som satt i fängelse men just skulle komma ut, hon hade mördat en man för han våldtog henne vart hon än var och domstolen trodde henne inte så hon mördade denna mannen. men när hon fick komma ut så fick hon ett jobb och började om sitt liv då hans bekant kom och våldtog henne...
Lite med samma.. man måste blivit halvt dödad för att få igenom något hos domstolen samma som fattig... hur ska man rädda sig ur fattigdommen? bli alkis? sova på gatorna?
Jag är ung. ville inte flytta hemmifrån när jag var tvungen. Bodde innan med en kille som levde med ett grov aggrisivitet. Man blir ju manipulerad och tror sig hela tiden vara problemet. Efter mycket verbal missahandel och att min slida var helt sprucken och jag åkte in på sjukhus för livmoder inflammation var jag tvungen att lämna denna man. Efter 6 mån av trakasserier och hot om att lägga upp privata saker fick jag nig. Vände mig till min familj pinsamt nog hade bra kontakt med internet som gjorde att dom kunde söka upp "ev sex videos" på mig fanns inte, Tomma hot , men riktigt mycket smärta fanns.
2 år gick innan jag någonsin kunde tänak mig vara redo att ens lita på någon . rörde inte en man på 1½ år.
Bytte nummer och började nytt jobb. På detta jobbat hann jag jobba i ett halv år och jag mötte en kille som jag tyckte var riktigt rolig. Bad om ett möte och han hade en fest. Vi fann varandra.
Efter 3 år av att sitta hemma och vänta på att han ska leva livet och vara mammas pojke fick jag nog. Efter att ha sett hur mina föräldrar har gått emot vind och med vind i alla år så var jag redo att kämpa.
ett halvår efter att jag och denna man träffades blev jag gravid och han vägrade skaffa barn för han var så ung knäckte mig. jag grät hela abort - behandlingen att sköterskan och doktorn fick trösta mig,men missunna inte min man då han satt vid mina sida hela tiden.
efter 3 år fick jag dock nog och förstod att jag aldrig skulle få min man att inse mina drömmar ens existerade. Tog mitt pick och pack och flyttade till lerum..
Nu mina rika vänner ska ni få höra hur det allt vände.
Jag hade en underbar lägenhet i lerum, helt underbar och jag trivdes. Hade mina närmaste vänner till grannar.. men det finns en mörk sida bakom allt..
Ni som vet att skulder krävs mycket för att dölja. Jag bytte jobb och hamnade inom ett helt nytt yrke som lovade mer än vad det gav.. gick in fullt på det .
Träffade en annan kille ( som jag visste i mitt hjärta bara var en kille för att försöka komma över min livs kärlek sen innan )
Hyran låg på en del men jag klarade mig.. men sen gick det 1 ½ månad innan jag fick det jobb jag fick och jag behövde en bil så jag köpte mig en..
men även om allt gick runt så fick den nya killen mig att ta på mig massa bekvämligheter som jag visste att jag itne hade råd med men han intalade mig att han kommer flytta in och hjälpa mig med allt.
men efter 2 månader insåg jag att inget händer coh för att ha råd med allt fick jag ta sms lån, månaden efter blev det bara mer och mer och jag kände att jag bröt ihop inombords. Sa inget till någon. Fattoigt levande bara på sms lån som betalade alla räkningar gjorde jag ett stort slut med den som jag trodde var bra för mig..
Efter 7 månader totalt stod min man vid min sida och bad om en andra chans ( han jag var gravid med) min livs kärlek.. han fick det och det tog inte lång tid innan jag flyttade in till han.
I hopp om att dölja alla mina skulder bokade jag ett möte med min bank och gick dit med skam fyllt över huvudet. Fel bank och ombokad tid..
Jag grät hela vägen hem i stora lass och insåg att jag inte kan hålla mina skulder för mig själv.
När jag kom hem till min livs kärlek så brast det.. och jag berättade allt.
Skulder upp över öronen och det är inte vad jag har tänkt.. att allting sket sig när jag bodde i lerum.
När jag gick till banken på min nybokade tid ville jag bara lägga ihop alla mina lån till ett. men det gick inte då jag gjort för många kreditprövningar, Det förstår jag eftersom jag försökt lösa min ekonomi och ringt runt till alla banker jag kunnat för att få hjälp.
Med tårarna knappt intill ögat försökte jag hålla lunget när jag var hos banken. Hon förstod mig så ordentligt att jag ska ge henne en röd ros! Men eftersom min kreditprövning var så intensvin kunde hon inget göra.
Men efter att ha sett vad jag gjort av mina pengar var hon så tröstande . Hon såg att jag med min lön och mina sms lån var ENDAST för att hålla huvudet över kronofogden. Att jag gör som jag gör för att överleva.
Hon bad mig ta hjälp av mina föräldrar. vilket jag gjort som har hjälpt mig ( TACK)
Men som ni säkert förstår kan man inte dra allt för sina föräldrar för det sitter ett hjärta i vägen..
Jag ör 26 år gammal och planerar barn med min man som jag önskat så länge. VI vill väldigt gärna gifta oss med alla vänner men inser att det kommer ta sådan tid med tanke på att jag klantat mig.
Detta är vanligt säger banken. Att man hamnar här.
Jag har skulder på ca 90,000:- som kommer ta mig en evighet att bli kvitt med så mycket små utgifter och räntor som ligger ute gör att jag inte kan sluta med sms lån för att slippa hamna hos kronofogden.
NI miljonärer.... ni borde ha bra tips ... vad ska jag göra ? Jag kämpar och kämpar och kämpar... men kommer ingen vart....
Jag förstår varför folk väljer att ta livet av sig , men jag är starkade en så.. men jag behöver hjälp.
Hjälp... snälla någon hjälp!
