"Farligast"? Kejsarsnitt eller vaginal förlossning?

Operation och narkos är ju alltid en risk, sedan kan det ju hända mycket under en vaginal födsel oxå.

Dagens moderna kvinnor glömmer sa lätt att vara kroppar är designade för att föda naturligt. Livmodern har redan en öppning - varför skära upp en ny med kniv? Vi maste börja lita pa vara kroppar igen!

När man söker efter risk och kejsarsnitt så är det inräknat med akut/katastrof snitt också, så hur liten risk det e vid planerat hittar jag ingen bra länk om. Men risken vid planerat snitt är mindre än vid akut snitt.
Det finns olika risker med hur man än föder.

"Minimal risk
För vissa kvinnor är riskerna med vaginal förlossning större än vid kejsarnsitt. Kejsarsnitt blir då nödvändigt. Man kan säga att i dessa fall är riskerna med kejsarsnitt för barn och mamma minimala.

Kejsarsnitten ökar
Fler kvinnor väljer att föda med kejsarsnitt än tidigare. Det beror på att många kvinnor är rädda för förlossningen, några tror att kejsarsnitt är mindre riskfyllt än vanlig förlossning, riskerna med kejsarsnitt har minskat och sjukvården har oftare rekommenderat kejsarsnitt än tidigare.
Det innebär alltid en viss risk att föda barn ? oavsett förlossningsmetod."

Jag har blivit snittad själv tre ggr, två oplanerade & ett planerat.
Jag tror att det är risker med bägge förlossningssätten.
Det är mer komplikationsrisker för mamman efter ett snitt.
Infektion i snittet, blodpropp, sammanväxtningar i buken som orsakar smärta och sexuallivsproblem, får inte lyfta mer än barnets vikt i 3 månader, tar ett år för snittet att läka helt, konstant smärta i snittet............ ja listan är lång.
Barn som föds med snitt brykar ha problem med andningen & ammningen tar längre tid för att komma igång.

Det är ju risker för barn som föds vaginalt tex syrebrist, fastklämmning, långdragna förlossningar, ......................... listan är lång där också.
Jag hade förlöst vaginalt om jag var du, varit inställd på det iallafall, som jag har varit.
Men i mitt fall har det uppståt komplikationer under förlossningens gång som har gjort att det slutade med snitt.
I det flesta fallen så går ju vaginala förlossningar bra & jag tycker bara att man skall välja snitt som en sista utväg om barnet mår dåligt.
Självfallet finns det de som har sina anledningar att välja snitt som grova sexuella övergrepp, panikångest mm.
Men själv så ville jag bara få föda vaginalt men min kropp ville anorlunda!!!

Jag glömde att skriva att det inte gäller mig själv, om jag skulle "välja" snitt eller vaginalt... Lite otydlig där...
Jag har själv fött vaginalt två gånger och är helt inställd på att göra det även denna gång (om allt går som det ska förstås!).

Men jag började fundera lite på detta eftersom min svägerska ska få planerat snitt eftersom hon är rädd för att denna andra förlossning ska dra ut på tiden som hennes första gjorde. Den slutade sedan i snitt när hon inte orkade längre. Det var därför jag började tänka på vilket som egentligen är "säkrast" om man inte har medicinska skäl till snitt.

kejsarsnitt e alltid farligare då det e en operation

".... Det är fortfarande en högre risk för allvarliga komplikationer för såväl moder som barn vid kejsarsnitt. Aktuella uppgifter för Sverige saknas men i en färsk genomgång från England framgår det att risken för mödradödsfall är ökad 2,8 gånger vid förutbestämt kejsarsnitt jämfört med vaginal förlossning.

Kejsarsnitt räknas till gruppen bukoperationer, med de risker för blödning, infektion och skador på inre organ som då föreligger. Det föreligger även risk för läkning med sammanväxningar i buken och sådana sammanväxningar kan orsaka buksmärtor.

Trots försiktighet och förebyggande åtgärder förekommer det fall med svåra infektioner, blödningar, organskador och blodproppar. Skador på urinvägar och blödningar kan effektivt behandlas, men infektioner kan i värsta fall leda till infertilitet och blodproppar kan leda till livslång invaliditet.

.... Aldrig någonsin senare i livet har människan så höga koncentrationer av stresshormoner i blodet som vid födelsen. Denna hormonproduktion är en normal företeelse och har som funktion att påskynda barnets andning, hjärtats och cirkulationens omställning och anpassning till livet utanför livmodern.

Vid kejsarsnitt uteblir till stor del denna naturliga stress. Den nyfödde löper därför ökad risk för andningsstörningar och andra omställningsstörningar. En annan risk är för tidig födsel till följd av felaktig beräkning av graviditetslängden och en tredje risk är skador orsakade med operationsinstrument. Det är mycket sällsynt att dessa komplikationer får någon ödesdiger konsekvens, men det är inte ovanligt att den nyfödde får tillbringa några dagar på neonatalavdelningen p.g.a. dessa komplikationer"

Mer att läsa finns på www.obst.mas.lu.se/perinatal/kkumas/forloss/f_snitt.htm

När man läser om kejsarsnitt och vaginala förlossningar ska man ha i åtanke att det ofta finns ett politiskt intresse med i bakgrunden. Kejsarsnitt kostar mer. Jag tycker egentligen att man ska belasta "staten" så lite som möjligt. Principen förstår jag alltså. men jag tror att en del information som går ut till gravida är lite missvisande.

Om kejsasnitt vore förenat med större risker än vaginala förlossningar, varför skulle "riskmammor" och "riskbarn" som regel förlösas med kejsarsnitt (vilket är fallet)? För barnet är det säkrare att komma till världen med ett planerat kejsarsnitt än med vaginal förlossning. Om det är nog alla överens. För mamman är det däremot en lite, lite större risk för komplikationer i form av t ex blodpropp. Det är klart att det är viktigt men det är fortfarande så liten risk att något sånt sker vid ett kejsasnitt.

Det talas inte så mycket om hur mamornas underliv mår av en vaginal förlossning. Vi föder allt större barn. Jag läste just att över häften av alla 50-åriga kvinnor är inkontinenta i någon utsträckning, alltså läcker urin. Vi som är i barnafödande ålder nu lär få ännu större problem med inkontinens, taskigt sexliv och kanske t om livmoderframfall i framtiden eftersom vi föder större barn. Ofta visar sig inte problemen förrän efter ett antal år. Om man spricker när man föder barn har man försvagat muskelatur för alltid i underlivet. Om vi är gjorda för att föda barn och allt är i sin ordning (d v s utan en massa beödvning som förstör processen), varför sprciker vi då?

Om det inte finns särskilda orsaker till kejsarsnitt, alltså om alla omständigheter
är helt normala och inga hinder föreligger för vaginal förlossning, så är vaginal
förlossning alltid att föredra.

P.s Apropå att "risken för mödadldsfall är 2.8 ggr högre vid kejsarsnott", hur många mödrar dog i barnsäng i Sverige 2004 t ex, antingen med kejsarsnitt eller vid en vaginal förlossning? Jag har svårt att tro att det var en enda men jag kan givetvis ha fel. Stora rubriker borde ha skapats så någon kanske kan ge en artikelreferens! Enlighten me!