Krav för att bli beviljad ensam vårdnad?
Ligger i skilsmässa, har äntligen tagit steget efter åratal av elände tillsammans med en man som är psykiskt ostabil och alkoholiserad. Jag har bönat och bett om att han ska söka hjälp, att vi ska söka hjälp tillsammans, att någonting ska hända som får honom att bryta mönster.... Men, han har ju inga problem, så varför bry sig? Jag är lekman, men jag gissar att han har någon form av manodepressivitet, och när han är på topp och när han är i botten dricker han mycket. Oerhört mycket. Jag har försökt söka hjälp för hans del och vår del på vårdcentral, BVC osv. Har själv fått mycket stöd av familjeterapi (som han faktiskt infinner sig till, men ibland stormar utifrån, eller kommer berusad) och anhöriggrupper som de rekommenderat. Men det räcker inte, jag måste gå vidare och försöka bygga en trygg framtid för barnen - och även mig själv.
Vi har två barn tillsammans. Tidigare har deras pappa inte varit särskilt intresserad av dem, men efter det att jag begärt ensam vårdnad har han vaknat till och vill absolut ha delad vårdnad. Jag tror att han är övertygad om att jag tar tillbaka allt och stannar hos honom inför tanken på att ev behöva vara utan barnen på halvtid.
Han är dömd för rattfylla. Han har anmälts till socialen efter att ha ragglat om kring på stan med dottern, och efter att ha vält liggvagnen med vår 3-månadersbaby så att lillkillen åker i gatan; en förbipasserande får plocka upp pojken eftersom hans far är för berusad för att göra det. Det är det mest påtagliga och "objektiva" jag har, för även om dagispersonal har reagerat (bland annat ringt när jag varit på tjänsteresa i Kina och bett mig komma hem), så är det inget mer som finns dokumenterat. Socialen gick inte vidare med utredningen på villkoret att jag skulle "garantera barnens säkerhet". Det anser jag betyder att jag inte kan lämna barnen ensamma med honom, men det accepterar han förstås inte. Har dock stått på mig, så ska han umgås med barnen är jag alltid med.
Tror de flesta som känner oss skulle skriva under på att han har hetsigt humör, och att varenda högtidsdag (och ibland finns det något att fira varje dag, eller någon anledning att söka tröst. När Stephen Hawking kommit fram till att det inte finns något liv efter detta krävde det en veckas rus) slutar med att han är ordentligt berusad. Men jag vet inte hur många av dem som är beredda på att bli indragna i en vårdnadstvist, och personer jag haft stort förtroende för tidigare säger saker som "så farligt kan det väl inte vara...."
Räcker detta för att tingsrätten ska bevilja mig ensam vårdnad? Har försökt få kontakt med jurister, men hela juristvärlden tycks ha tagit semester.
Jag är livrädd för att mina barn ska skadas, dvs värre än vad som redan skett. Maken vägrade skriva under skilsmässoansökan, och fick sin "stämning" (höll på att gå upp i atomer eftersom han trodde jag stod för ordvalet), och har sedan svarat på den med att anklaga mig för att ljuga och för att utöva utpressning (jag erbjöd mig att flytta ut med barnen när han först vägrade, men till slut förstod även han att det skulle vara bättre för dem att få bo kvar hemma).
Vad gör jag? Jag är orolig, rädd, förtvivlad.... men försöker hålla huvudet kallt. Snälla, någon med erfarenhet, berätta vad jag har att vänta. Vi är kallade till ett förberedande samtal den 15 juli där även min förfrågan om beslut innan prövoperioden är över ska behandlas, dvs att jag får ensam ha hand om barnen och bo kvar i huset.