Hur beter sig en 4-5 åring som har ADHD?

Min son fick diagnos när han var 5, han är 8.5 nu. Det är så olika! Han har grav ADHD. Han lyssnar dårligt på tiltal, han får utbrott, han är uppkäftig, han tar sönder, han har väldigt svårt för sociala koder, han är jättesmart, han är otroligt påhittig på gott och ont, han är jättecharmig!!

Det är honom i korthet. Inte alla är aggressiva.

Min son:
Överallt o ingenstans
Distanslös
Rymmer
På allt
Lyder inte/lyssnar inte
Kan inte sitta stilla
Sömnstörningar, vaknar 04:30 trots dubbla sömnmediciner, annars mkt värre.
Äter mkt
Klumpig
Nedsatt smärttröskel
Lättstörd
Oflexibel (behov av struktur o rutiner)
Slåss mkt i hamnar i konflikter
Ser inte orsak - verkan
Sen i språket

Nja det är väl vad jag kommer på nu som är adhd-relaterat !

Impulsiv, rymmer, är dum mot andra barn och djur, minskat sömnbehov, aktiv, får utbrott dag som natt, kan inte slutföra en uppgift som t ex att äta middag,jag måste vara med och leda  henne  igenom saker som hon ska göra annars låser hon sig och får inget gjort, stänger av och hör inte när man pratar med henne, eller ropar på henne, orolig för nya situationer, mm mm mm 

Vår son hade i princip samma symptom som odiagnosticerad fyraåring som han har nu som nyligen diagnosticerad sexåring. De ser ungefär ut såhär:

* Ser inte sin egen roll i sociala skeenden, som till exempel konflikter
* Flera utbrott om dagen om man korsar hans vilja eller söker få honom att sluta med olämpligt beteende
* Låg impulskontroll och har extremt svårt att tåla ett nej
* Tröttnar direkt på uppgifter som kräver uthållighet eller en bestämd struktur (strukturer som är bestämda av någon annan)
* En retsticka som har svårt att låta sin lillebror vara ifred = många konflikter om dagen...
* Väldigt litet sömnbehov och måste få melatonin för att somna före 22.30
* Lyssnar inte om man inte påkallar hans uppmärksamhet väldigt många gånger (om det inte är något som intresserar honom, för då kan han ofta lyssna)
* Lyder inte, bryter mot regler, sätter sig upp mot vuxenvärlden
* Argumenterar emot allt han inte gillar och kan bli väldigt "uppkäftig"
* Dålig finmotorik = spiller mycket när han äter
* Svårt att stå emot "det goda i livet". Alltså äter han stora mängder mat och vi kan oftast inte ha sötsaker hemma eftersom han då kan tjata intensivt
* Väldigt street smart
* Svårt att sitta stilla när han är i sina spattigare lägen men kan sitta stilla länge med pyssel, när han ritar, bygger lego eller ser på film
* Söker ytterst lite vuxenkontakt
* Svårt för kläder som är hårda eller kläder med stora lappar i, eftersom han verkar ha ganska känslig hud

Däremot är han inte:
* Oflexibel
* Orolig eller stressad inför nya situationer
* Elak med djur
* Slåss inte mer än normalstörda barn i hans ålder

Därtill kan han mellan varven (och allra främst med medicin i kroppen vara): reflekterande, empatisk, pratglad, skriver och läser bra, grovmotoriskt fenomenal, djärv, social och rolig att leka med, kompromissvillig med sina kompisar och fantasirik.

Måste tillägga att vår dotter inte fått diagnos ännu. Men jag är nästan 100% säker på att hon kommer att få diagnosen adhd vid kommande utredning. När jag läser vad ni andra skriver blir jag  ännu mer säker. Och ser saker som vår dotter också har problem med som jag inte har tänkt på ännu. Känns så positivt att det finns andra föräldrar i likande situation som man kan dela erfarenheter med. =), 

Vintergatan, finns en tråd där flera mammor med barn som har adhd är samlade!! Tror den heter adhdmammorna rusar vidare i medvind och motvind, eller nåt liknande. Är den utredning planerat ennu?
Hur gammal är hon?

Okej, =) vart hittar jag denna tråd?? Vår dotter är 3 år och 5 mån. Vi står i kö till själva utredningen. Vi vet bara att det kommer ta ca 6-7 mån innan vi får en kallelse för utredning.Men allt är klart inför kommande utredning med att en utvecklingsbedömning är gjort, intervjuer med oss föräldrar och personal på hennes förskolan. Börjar kännas lite långdraget nu för till hösten är det 1 år sedan första remissen skickades från bvc. 

Du hittar tråder bland medlemsgrupper!

Vintergatan, Emil var ganska precis 3 år när vi började ta kontakt med BVC. När han var 4 fick vi komma till en avdelning av BUP som var observation och rådgivningsinriktat, enkla tester gjordes där med. En gång i veckan (dom ville två) var vi där 3 timmar i taget där det var frukost, sagoläsning och som nämnt ovan. Det var samma pedagoger varje gång. Där gick vi ett halvår.

När han var precis 5 började utredningen på BUP, och mellan sista utredningstillfället till svaret tog det ca. 5 månader, om jag kommer ihåg rätt, kanske 4.

Det är ganska små barn vi har/hade, ofta diagnoseras inte barnen före dom är liite äldre, men han som diagnoserade Emil var expert på små barn, det kändes skönt!

tack för svar.  =). Jo vår dotter är rätt ung. Men samtidigt så är hennes problem så pass uttalade att psykologerna som genomförde utvecklingsbedömningen tyckte att remiss skulle skickas till bup så snart som möjligt. På bup informerade dom om att en diagnos oftast sätts senare. Men att de gör utredningen även på yngre barn om dom anser att det behövs. Kontaktpersonen sa att oftast så dröjer det innan föräldrar, bvc och förskola ser symtom hos barnet eller att man avvaktar och väntar innan man söker hjälp. Därför diagnoserna oftast sätts senare sa han på bup. Eftersom jag jobbar inom vården med fuktionshindrade vuxna så såg jag hennes symtom ganska tidigt. Jag testade också henne genom att använda samma "arbetsmetoder" som jag gör i jobbet, för att se om hon förstod bättre. I vanliga fall om hon hade varit ett normal begåvat barn så hade det antagligen inte gjort så stor skillnad som det gjorde i hennes fall. Om hon har ett funktionshinder så vill jag att det skall sättas en diagnos så tidigt det går. Så vi kan få in rätt stöd för henne och för vår familj. När vi pratade med kontaktpersonen på bup så sa han att materialet som fanns inför  kommande utredningen var gediget och välgenomgått av alla inblandade parter så han tyckte att det inte var några tvivel på att en utredning skall göras så snart som möjligt. Känns jätte bra nu att det är slutspurten på allt detta. Att vi kan få ett avslut på detta. Jag skulle som sagt var bli väldigt förvånad om hon inte har adhd. Det viktigast som kontaktpersonen sa var att har man symtom och problematik som stämmer in på ett funktionshinder så ska man ha en diagnos. Om man senare i livet inte har samma problematik längre kan man göra en ny utredning och diagnosen tas bort. Det känns så bra!!. Man har ju varit lite orolig att man "stämplar" sitt barn med en diagnos så tidigt som hon sedan måste ha genom hela livet. Men samtidigt så är det en sorg i hjärtat att hon inte är som alla andra. Och hur detta kommer påverka henne i framtiden med att få vänner i skolan, mm. 

Emil har också grav adhd, det var ingen tvekan där.

Ja tyvärr är ju adhd ärftligt också. Vår dotter har troligtvis ärft det av sin far. Börjar känna lite oro för att den bebis jag har i magen också kommer att få samma diagnos. Har läst om flera stycken som har flera barn med samma diagnos. Vet inte om jag skulle klara av det faktiskt. =(. Det har varit så mycket de senaste åren. Barnets far fick sin adhd diagnos i vuxen ålder. Då var vår dotter redan född. Så ja det är lätt att vara efterklok. Kanske man hade tänkt sig för fler ggr om man visste att ärftligheten var såpass hög och man hade vetat att hennes far hade adhd. Orkar verkligen inte gå igenom samma proccedur en gång till med samtal, intervjuer och utredningar mm. Håller tummarna och hoppas på det bästa. =).