Vill ni inte umgås med era barn!?

Fast ibland kanske man vill ha barnvakt "bara för att", som t.ex. när både jag och min man var krassliga. Då erbjöd sig mina föräldrar att ha dottern så vi kunde få vila och sova ordentligt..

Sen ang att somna själv, så vill vår dotter inte att vi ska vara där när hon somnar.. Hon somnar själv, varför skulle vi sitta kvar då? 

Det går att kombinera vet du. Dygnet har många timmar och året har många dagar. Man hinner lite av varje må du tro.
Man är inte enbart förälder utan även en egen individ som förhoppningsvis har ett förhållande som man kanske borde vårda lite då o då för att klara av att vara föräldrar.

Så var o en gör som de tycker passar bäst.

Jag har också låtit mitt barn varit hos mormor "bara för att" men tycker inte att det är samma sak när hon själv ber om det som att vänja in en nyfödd att vara hos andra.

Är bara lite nyfiken över hur man tänker när man gärna lämnar bort sitt barn(under 3.-4 år) för att åka på solsemester. Eller varför man skolar in en 1-åring när man inte ens har ett arbete, och dessutom planerar att vara hemma längre.
Och vilket behov har en 1-månaders att vara hos farmor en dag varje vecka?

Vår son på 2 år ÄLSKAR sin mormor, farmor och farfar och jag lämnar med glädje över honom i deras vård några timmar här och var fast det egentligen inte behövs.

jo, jag älskar att umgås med mina barn!
men ibland vill jag vara ensam med min man, gå ut o käka, gå på bio eller likannde... o ibland vill jag bara få vara jag, sitta hemma i soffan utan man o barn o göra ingenting...

ang sova,våran dotter somnar själv, o det är för att vi tycker det är smidigast så.. sitter vi hos henne kan det ta hur lång tid som helst att somna för då ska hon prata o leka..
när vi lägge henne ensam så somnar hon på ngr minuter...

vi ska åka till Eskilstuna Zoo på lördag o lämnar då lillebror till barnvakt, för att kunna änga all tid åt våran dotter den dagen o göra det till "hennes" dag
lillebror har ingen som helst nytta alls av att vara på Zoo, o skulle han vara med så skulle man hela tiden få rätta sej efter hans behov, han ska äta, han vill sova,han ska bytas på, han vill bäras osv

Nej, usch nej, vill absolut inte umgås med mina barn. De skriker, snorar och kladdar.

Har just nu sista jobbveckan innan semestern - och det är troligen denna vecka som kommer kännas som "mest ledig" på hela sommaren!

Barnen är nämligen bortresta tillsammans med mormor, och jag och maken har tid tillsammans... att åka till byggvaruhuset och fundera/handla, att gå ut och käka, att hinna rensa lite hemma... och att hinna prata - och ha sex (både "mer och bättre" än vad vi brukar orka...).

Varje morgon känns som en "sovmorgon" eftersom vi bara behöver bry oss om att själv komma upp och iväg... inte det ständiga dragandet/puttande för att få barnen framåt, till skola och dagis... Och på kvällarna har man kunnat jobba färdigt, rent av jobba över lite - och sedan träffas på stan, ta en öl/glas vin/drink på någon servering... 

Jag älskar mina barn, men jag hade gladeligen haft "en vecka ledigt" från dem varannan-var tredje månad!

Även vi vuxna behöver ju lite tid för andhämtning ibland (och betydligt oftare än vad det finns möjlighet till!) 

Tack för era svar! Då förstår jag lite hur ni tänker:)

Det är klart att jag vill umgås med min dotter. Men ibland så är det skönt att bara få vara själv en timme eller två.
Agnes älskar sin mormor så hon har absolut ingenting emot att få vara hemma hos henne. Sen vad det gäller att få henne till att sova, så ligger jag inne på golvet i hennes rum tills hon har somnat(hon vill det) och sen smyger jag mig ut. Jag var en av dem som skolade in henne redan när hon var 14 månader men det var ju för att det skulle underlätta om jag skulle få ett jobb(vilket jag hoppades på).

Jag har lärt mina barn att somna själva bara för att tiden ska läggas på att gosa, läsa och sjunga istället för att t ex vaggas till sömns.

Innan jag förstod att barn hade förmågan att kunna det själva duttade jag min förstfödde i baken i ca 45 min för att han skulle somna. Och sedan när/om han vaknade på natten var jag tvungen att göra det igen förståss. Har ju absolut inget med att göra att jag inte vill vara med dom. Bara det att nu läggs samma tid på mysiga, roliga saker istället för "måste"-saker. Det är ju det som är poängen med att de kan sköta insomnandet själva(??) + att om de vaknar till på natten somnar de ju om själva utan problem och att vara tvungen att ha mig. Det ger ju barnet en betydligt bättre sömn än att behöva ropa på mig och vakna till ännu mer. OM barnet sedan skriker vet jag ju att det verkligen är ngt som är fel dvs en otäck dröm eller hunger eller.... Vad som.

Iallafall, kom inte och säg att jag inte vill lägga tid på mina barn bara för att de kan sköta insomnandet själva. :) tack!