Lusten borta!

Hej!

För er relation och ert gemensamma sexliv så är det enda som fungerar för att hitta tillbaka till en förlorad lust, att prata med varandra. Du skriver att din fru hellre separerar än pratar med någon utomstående, synd. Vad som är än mer oroande är att det på din beskrivning inte heller låter som att hon vill prata med dig. Då är ni i en sk låst position och i det läge ni nu är i vill ju du inte befinna dig i. Så vad göra?

Hitta en stund på dagen då ni kan vara tillsammans och prata med varandra om allt som rör sig i era liv. Intressera dig för din partner och hennes liv, vad vill hon, vad har hon för drömmar? Hur mår hon?

Sexlivet är så sammankopplat med övrig relation att det är bra att börja där med hur ni mår och har det tillsammans. Var öppen med hur du mår och hur du känner. En relation bygger mycket på att ge och ta men det får aldrig innebära press, stress eller tvång.

Be henne också om en stund där ni kan prata om ert sexliv och att du vill veta vad hon njuter av och vad hon vill ha? Be henne visa dig vad hon njuter av. Berätta vad du njuter av. Försök hitta en medelväg för vad ni vill göra tillsammans och hur ofta det ska vara. Om hon vill mysa och är rädd att det ska leda till sex som hon just nu inte vill ha, låt henne få veta att det kan stanna där även för dig.

En dialog som är öppen och kommer från hjärtat där du pratar om hur du känner det utan att pressa henne är ett första steg. Att prata med någon utanför, en sexolog, psykolog eller läkare är ett andra steg.

Lycka till!

Hälsningar
Sara Dahlin

Hej och tack för ditt svar!

Jag skall försöka att hitta de stunder du pratar om. Tycker idag att jag visar intresse men det kanske är på fel sätt. Hon tolkar nog allt jag gör som ett försök att få sex. Problemet är just det i dessa situationer att "motparten" väljer vad den vill lyssna på. 

Som exempel har jag det senaste halvåret varit otroligt noga med att ge henne komplimanger om att hon är vacker, sexig, osv både vid tillfällen hon varit påklädd och vid tillfällen hon varit naken. Jag har verkligen tänkt på det och fördelat dessa. I en diskussion förra veckan så sa hon att hon tar inte längre till sig när jag säger att hon är vacker för jag säger det bara när hon är naken. Jag är mycket ärlig då jag säger i detta brev att jag fördelat det mellan påklätt och naket, men så har inte hon uppfattat det. 

Ibland når mitt inre en desperation som gör att jag helt enkelt slutar fungera. I slutet på förra veckan så hamnade jag i en sådan längtan efter henne att jag kunde inte låta bli att prata med henne på kvällen innan vi skulle lägga oss. Jag skakade av desperation och nästan grät, och frågade henne om hon kunde "hjälpa mig" genom att röra mig där nere. Hon bara tittade på mig, svarade inte ens. Lät mig själv förstå att det var uteslutet. Jag blev besviken (men sa inte det) och har inte riktigt kunnat svälja det ännu. Hon såg naturligtvis min desperation, men valde att inte hjälpa till.

Ska jag ta upp detta med henne trots att det gått en vecka? Jag vill egentligen bara veta varför hon i just denna situation inte hade 10 minuter åt mig. Eller skall jag låta det bero?

Hur som helst skall jag försöka att följa ditt tips, och hoppas att vi kommer framåt.

Tack!

 

Hej!

Jag tror inte på att ta upp specifika händelser utan du måste prata om hur du känner det och hur du just nu upplever er relation och ert sexliv. Går du in på detaljer är det lätt att din sambo känner sig påhoppad och då låser hon kanske sig. Var öppen och lyhörd och prata utan att pressa eller lägga skuld. Barätta hur du vill att er relation ska vara, kanske tycker hon likadant.

Lycka till!
/Sara Dahlin