Gett upp...

Svårt när man inte kan prata om sånt här.
När man inte vill prata med någon.
Hur gör man då?

För 6 år sen tyckte vi att det var dags att skaffa barn (var då 30 år).
I början var jag optimistisk och positiv. Trodde verkligen att jag skulle bli gravid. Testade mig vid minsta symptom osv.
Men nej.
Blev lika besviken varje gång. Ledsen. Tårar. Bitterhet. Ångest.
Så jag gav väl mer eller mindre upp.
Tänkte att vi kör väl på som vanligt så blir det någon gång min tur.
Det blir aldrig min tur. Har insett det nu. Slutade liksom att bry mig.

Men - jag kan inte glädjas åt andras graviditeter. Jag gråter efteråt, när någon glatt berättat att den är gravid.

Det jobbiga är att jag som sagt inte berättat för någon. Ingen vet att vi försökt så länge. Ingen.
Föräldrar som undrar om de aldrig ska få några barnbarn (är de dumma i huvudet? fattar de inte?)
Arbetskamrater som tycker man är konstig för man inte vill ha barn.

Jag har läkarskräck. Grav gynikologskräck. Har varit hos gynikolog 2 gr i mitt liv, och sista gången kännde jag mig grovt förnedrad och grät hela tiden (trots mkt. snäll gynikolog). Därför vågar jag inte ta kontakt.

Mannen min låtsas som ingenting. Han förstår inte längre, han gav upp efter 2-3 år och tänkte att allt var okej.

Kan alltså inte prata med någon. Vågade knappt registrera mig här.

Men nu när jag ändå skriver, kan jag väl ta två tillfällen som sänkt mig totalt senaste månaderna:

Bästa kompisen vet att vi har försökt tidigare. Hon kommer med skumma komentarer som hon tror ska uppmuntra mig. Det går inte. För ngn. månad sen var hon jätteledsen och vi hade ett långt samtal. Saken var den att hon blivit gravid med sitt ex. och gjort abort. Hon:
Vi hade kondom, men jag kännde på en gång att jag blev gravid. Och jovisst! Kan man ha större otur. Och nu har jag gjort abort och blödit i flera veckor...

Typ fel person att prata med kanske? Behöver jag säga att jag bröt ihop på en släktmiddag, där jag inte kunde ge någon förklaring eftersom dom inget vet.

En annan kompis som gifte sig i höstas (hon vet också lite halvt att vi försökte för ett tag sen). Pratade med mig i Januari.
-Det är konstigt att man inte blir gravid när man vill... Förut blev jag med barn (abort) men nu har vi försökt sen vi gifte oss, och inga barn.
(Jag typ, jo - men vi har kört utan kondom i 6 år och har inga barn). Det sa hon inget om.
För 3 veckor sen berättade hon glatt att hon är gravid. Grattis, grattis.
Hem och gråta och tycka att livet suger.

Så. Nu har jag skrivit av mig i alla fall. Alltid något.