Sommaren gör mig deprimerad. Stressad o ledsen.

Jag håller med, skulle gärna haft en helt barnfri vecka på en solig men fläktande strand. I stället är jag fast hemma med en lat 12-åring som knappt vill lämna sitt rum samt en ett-åring som klättrar på allt och en tre-åring som skriker halva dagarna. Maken jobbar hela juli men är tack och lov f-ledig från augusti och hela hösten.

Jag vill vara pedagogisk och orka med en massa aktiviteter men energin finns inte. Hur orkar andra?

Jag känner detsamma. Blir mer stressad på sommaren än vad jag är på hösten, vinter och våren. Sommaren ska vara en härlig tid. Men jag märker att jag blir gladare när det regnar för när solen skiner känner jag bara masta måsten, att man ska göra saker, bli brun och vara i den.

Ja precis, dessutom ska man ju vara fit och brun.... Smörjer mig med brun utan sol och försöker dra in magen. Vantrivs.

Ja, det är så mycket måsten om allt. Man ska vara snygg, brun, fit, en bra mamma, göra saker, bada, sola, ta vara på varje dag, grilla (men ändå inte äta för mkt) osv...

 

Tycker även det är jobbigt när solen skiner att bestämma kläder, känns obekvämt att ha en liten klänning som visar allt, eller ha ett linne där magen putar ut lite. Sen får man ångest om man inte gör dem här grejerna.

 

Nej, då är jag mkt mer tillfreds på hösten när jag kan sitta under min mysfilt med en kopp te, läsa en bra bok, äta gott och njuta. Är jag konstig då?

Nej, i mina ögon är du fullt normal..... Härligt att få lov att bara vara utan en massa krav på sig.

Fy fasen vad det öser ner här.... Måste inte vara ute i solen men å andra sidan har jag uttråkade och stimmiga barn inomhus.... De bara springer runt runt. Vill bara sätta mig och läsa eller titta på tv i lugn o ro.