Finns de ensamstånde fast med gemensam vårdnad

Jag är ensamstående, men har gemensam vårdnad med mitt ex.
Han gnäller på mig hur jag tar hand om vår son, medans han själv träffar honom endast några dagar i veckan.
Prata vill jag inte påstå att vi gör. Jag pratar - han skriker.

Jodå, samma här. Omogen så det står härliga till. JAG, JAG, JAG, strul med tider, dagar och underhåll. Så trött på det. Han är otroligt konflikträdd och kommunicerar bara "viktiga" saker via sms och mail/messenger. Samtidigt vill jag att de ska ha en relation. Svårt minst sagt.

Jajamänsan. Allt ovanstående. Det är nog mer vanligt än ovanligt tyvärr...

De flesta som en gång bott ihop har väl gemensam vårdnad.
Vi är nyseparerade så än så länge går det bra. Har barnen ca 90% och han resterande. Vi är vänner i försöker göra det bästa för barnen även om jag ibland är sur på exet.

Hej. Jag känner igen det där. Jag har dotter själv fast vi ha gemensamvårdnad o han har inte träffat dotter på en månad. Men innan kom han 2 dagar i veckan o vi kunde inte prata för han bara skrek o höll på. Skriv gärna kram

Här oxå! Gemensam vårdnad och pappan VILL inte sammarbeta utan bara strular och jävlas mest hela tiden. Separerade i 1½ år, dottern är 2.

yes ännu en till här som har en som krånglar till tusen...vart separerade i 2 år men de tycks inte bli bättre.... 

Javisst. Ensamstående med gemensam vårdnad. 7 år sedan nu pappan bestämde sig för att ha familj inte var hans grej. Intressent nog blir samarbetet sämre vartefter åren går. Likaså hans kontakt med sitt enda (och väl planerade) barn. Varannan helg umgänge har inte pappan fått till, det är alltid det ena och det andra som är viktigare så han kan inte. Tycker uppriktigt synd om honom, så mycket glädje han missat och missar i livet.

Hur mår era barn mitt i allt detta? Jag kan själv se att min pojke och hans pappa har en nära och bra relation, men att det är oroligt när han varit borta från mig (sovit hos pappan).

Hur sker kommunikationen er emellan? Pappan här fick för sig att vår relation skulle bli bättre om vi hade mindre kontakt, vilket jag varit emot (har tagit initiativ till samtalsterapi men hans mantra är hela tiden att vi är så olika så vi inte kan kommunicera. Han vill inte helt enkelt). Tvärtom så ser jag att den blivit sämre.  

Här har ni en till som oxå är ensam men har gemensamvårdnad suck.. Pappan vägrar sammarbeta och bryr sig bara när han vill det.. Min sambo som jag har bott med sen sonen föddes är hans "pappa" för honom. Så på onsdag ska vi till familjeenheten och jag hoppas bara på det bästa..