Jag vill flytta men pappan vägrar skriva på flyttpapper

Umgänget reglerar du via FR och får papper på när och hur det ska skötas så att du inte har honom springandes i farstun.

det finns inga hinder för dig att flytta men du kan inte ta med dig barnet. Om du mår så dåligt kan ju det vara ett alternativ att du har helgumgänge istället för pappan.

Hur tror du han skulle reagera om du informerade herren om att han nu fick bli heltidsförälder när du då på egen hand flyttade till din hemstad. Skulle han verkligen fixa det?

FAst rent generellt kan jag tycka att det är dumt att flytta långt ifrån den ena föräldern, även om vederbörande är en strulputte. Om man bor nära så får man ju till nån slags kontakt i alla fall, och det behöver ungar.

Glöm inte att om det är du som flyttar är det även din skyldighet att se till att barnet kommer till sin pappa, dvs det är du som får stå för alla resor och liknande. 

Ring skatteverket på måndag och kolla har för mig att du kan flytta och att om han ej skrivit under så gör de e´n undersökning vart barnet har sin dygnsrytm, vart barnet sover mest och skriver då barnet där.
Så i sådana fall så ska det vara barnets nya trygghet och du ska kunna påvisa att barnet har allt där förskola, vänner osv.
Men är ej 100% säker på detta så ring skatteverket och kolla hur det fungerar.

Det är ungefär det mest korkade man kan göra att bara flytta på eget bevåg.
Tingsrätten ser inte med blida ögon på det eftersom det räknas som att man försvårar och förhindrar umgänget. Det är fler än en som åkt dit på det.

En sådan utredning tar man till när det kärvar med mantalsskrivningen, det är inget man tar till som ett vapen för att få flytta.

Man ska inte påvisa att barnet har vänner (på en ny ort) och trygghet utan i de allra flesta fall finns det redan på den befintliga orten och det är så TR ser på saken.

Så länge pappan inte protesterar kan hon göra som hon vill. Men eftersom pappan protesterar och inte ens vill skriva på papper så är det väl inte så otroligt att han skulle börja strida om hon flyttar. För flytta kan hon göra. Om pappan inte skrivit på papperna inom 6 månader (tror jag det är) så går flyttanmälan igenom ändå. Däremot kan pappa ta det till tingsrätten, och i tingsrätten är det högst troligt att mamman kommer att få nackdel eftersom barnet är uppväxt och har vänner och dagis/skola på orten dom bor på nu. 

Sen spelar det nog in hur stort barnet är.
Vi hade nämligen problem med att mamman till mina bonusbarn ville flytta till en annan kommun. Vi kontaktade då advokat för rådgivning och fick svaret att tingsrätten allt som oftast dömer till den förälder som bor kvar på den ort där barnet har mest anknytning.
Nu är det iofs även baserat på att barnen har lika mycket umgänge med pappan som med mamman.  

Det är ett väldigt riskabelt råd att ge att TS ska flytta med barnet mot pappans vilja. Är han smart tar han direkt kontakt med en advokat, stämmer TS på boendet och begär interimiskt boende med omedelbar verkan. Då han bor kvar på orten där barnet har bott, har sin kompisar, dagis m.m. är det mycket möjligt att han får igenom det. Det går inte att säga vad Tingsrätten kommer att dömma till, men att  TS flyttar med barnet mot pappans vilja kommer troligtvis vara en stor nackdel.

TS, oavsett vad du tycker om pappan har du valt honom som far till ditt barn och du har valt att bo på den orten ni bor. Kan du försäkra att barnet får fortsatt umgänge enligt nuvarande avtal med sin pappa även efter din flytt? Annars är du helt fel ute om du flyttar. Du får helt enkelt stå ditt kast att du skaffade barn med den här mannen. Barnets anknytning och regelbundet umgänge med båda sina föräldrar är viktigare än dina önskemål om att bo nära vänner och familj.

Prata med pappan och kolla om ni kan göra ett umgängesschema på varannan helg eller liknande och DU erbjuder dig att stå för alla kostnader och själv se till att barnet kommer till pappan på bestämd tid och hämtas på bestämd tid hos honom.

Skulle pappan vägra kan du ju antingen flytta och sen får du stå ditt kast om pappan stämmer dig, eller så flyttar du och lämnar barnet med pappan eller så bor du helt enkelt kvar.

Jag förstår din situation helt och hållet då jag själv flyttat långt och fått barn med en man på en ort långt ifrån släkt och vänner.
Nu lever jag med pappan, men har en gång varit påväg isär och då kändes det extremt jobbigt med tanken att bo kvar på denna ort.
Men vänner kan man skaffa sig på nya orten, och släkten får man helt enkelt lära sig leva utan för ens barns skull.

Ta ansvar för ditt barn och stanna kvar, det är viktigt att de får ha sin relation med pappan.
Jag förstår att du vill flytta dit men tyvärr är inte livet enkelt, rättvist och roligt hela tiden.
Ditt barn är viktigast just nu så du får nog försöka lära dig att må bättre där du bor nu.

jag har bott här i 4 år och försökt skapa vänner och så men det fungerar inte.. jag och barnet är ofta ensamma och leker ensamma både ute och inne.. jag vill inte att mitt barn skall växa upp utan vänner ju. Pappan förstår inte att jag mår dåligt av detta.. vi har vänner som umgås med oss ibland men oftast så sker det kanske 1-2 ggr i månaden inte oftare. skulle jag flytta hem så skulle jag omges av vänner och familj. Barnets morfar och morfar och moster,morbröder där..
ska vi behöva bo kvar här när barnets pappa anser fester och sambon är viktigare än sitt egna barn????