Jag och min man funderar på att göra en större flytt på ca 50 mil om ca ett år. Vi har två barn som då är i åldrarna 10 och 6 år. Dit vi önskar flytta finns farföräldrar samt kusiner och vänner. Vi är dock oroliga för hur det kan komma påverka barnen. Dem har trots allt rotat sig med kompisar etc där vi bor idag. Skulle bli jätteglad och tacksam om någon med erfarenhet av att flytta med barn vill kommentera och lämna åsikter.
Det går bra. Styrkekraaam!
Tackar. Någon mer som har erfarenhet?
Hej.
Eftersom dem har rötter där så låter det bra, då kan det vara lättare att finna nya vänner, plus att i den åldern är det lättare tror jag?
Det är även bra att flytta när dem är i den åldern, för jag minns själv att när jag började gymnasiet så vart alla splittrade. Ni kanske har en möjlighet att åka på semester tillbaka till den gamla platsen så kan dem hålla kontakten ibland med sina gamla vänner tills det längre inte är aktuellt.
Min mamma flyttade med mig 30 mil ifrån min släkt och alla när jag var 3 år, på lov och sånt så åkte vi ner och hälsa på. När jag vart 14 flyttade jag ner och bodde hos min pappa i två år, sen flyttade jag tillbaka upp till mamma igen.. Men nu har jag bosatt mig här min släkt finns eftersom jag har fått barn och tycker att det är viktigt för min son..
ej flyttat med barn, men rent generellt så tror jag det går jättesuper bra, då ni känner många på nya orten.. förmodligen en annan sak att flytta dit man inte känner någon osv.. lycka till:)
Åh, tack för era kommentarer. Vi önskar så gärna att flytta, men för oss är det viktigast att det ska funka för barnen. Min värsta mardröm är att flytta upp och att dem inte får kompisar eller blir mobbade... :( Det är ju ett stort steg. Vi bor idag i ett nybuggt hus i ett jättemysigt område. Men tyvärr är utbudet av jobb och utbildningar etc inte så stort här. Plus att vi saknar våra släktingar och vänner. Här finns bara min mamma kvar så det är såklart oxå ett dilemma att lämna henne kvar. Men hon har många vänner och hennes släkt här.
flyttade 50mil sommaren innan sonen skulle börja nollan och dottern var 10 månader och det gick super, han kände inte särskilt många i klassen han skulle börjat om vi inte flyttat så att börja i en ny klass här var inget problem, dottern hade ju inte ens börjat på dagis utan gjorde det senare när vi flyttat så där var det heller inga problem.
Det går toppen ska du se!!
Tack för era inlägg, känns som att det kanske inte är så stora problem som man tror. För vår del skulle det innebära att vår äldsta isf börjar årskurs 4 i den nya staden och vår lille börjar då nollan. Men sedan har jag ju även min mamma som jag tänker på. Kan man lämna sin mamma ensam kvar? Hon är nu 74 år och jag tänker framåt hur det ska gå om hon blir sjuk etc. Men jag vet, man måste försöka tänka på sig själv oxå...
Ja det känner jag igen, min mamma flyttade (som sagt) upp med mig 30 mil norrut när jag var mindre och nu har hon cancer, jag har lite dåligt samvete att jag flyttade tillbaka ner till min släkt. Men man kan åka och hälsa på.
Mobbade blir barnen inte bara för att man flyttar, risken är lika stor även om man går kvar.
Skriv en lista på för och nackdelar, men jag skulle och har även gjort det själv flyttat närmare släktingarna! :)
jag flyttade för ett år sedan med min lilla familj med sambo och två söner. vi flyttade 35 mil bort. Min yngsta var då ett år och förstod ju inte vad vi gjorde. min äldsta däremot var 8 år och motsatte sig väldigt mycket. men vi hade tur. Vi flyttade till ett väldigt tryggt o barnvänligt område med många barnfamiljer så han hade fler kompisar på "nya stället" redan efter 2 dagar. idag är han tillsammans med sina komisar iaf 90% av sin vakna tid. Där vi bodde förut var det tvärtom. med nya kompisar fick han mycket bättre självförtroende och är nu en väldigt trygg o positiv liten kille. Det var han inte förut även om han hade lite kompisar o sin släkt där.
Så du ser allt kan sluta lyckligt! Lycka till nu!!
Lillkillensmamma: Vad kul att höra din berättelse och att det blev så bra. Det är så man önskar att det ska bli. Hade ni några släktingar från den staden ni flyttade? I vårt fall handlar det om att flytta till Stockholm och där har vi familj och vänner, men min mamma bor ensam kvar i staden vi nu bor i vilket känns tungt att behöva lämna henne :(
Jag har all min släkt kvar där vi bodde förut strax utanför Karlstad o vi flyttade till Stockholm. Har många syskon o syskonbarn och min mormor kvar där. Även annan släkt. Min sabo har sin släkt här i stlhm så för honom var det inte svårt att flytta för han flyttade ju "till" ngt medans vi andra flyttade "från" ngt. Men jag har nu blivit en mycket starkare person i mig själv oxå då jag fått ett helt annat liv och har inte min familj att luta mig mot hela tiden även om jag vet att dom finns kvar så nlir det ju inte samma.
Mycket lättare om ni redan har släkt o vänner här i sthlm! Förstår att det inte är lätt att "lämna" mamma men det blir bra ska du se. Vi åker nu ca en ggn i mån till karlstad o träffar alla och det funkar för oss. Träffarna blir mer intensiva men kärare än förut dock färre.
Som sagt.. Lycka till!!
Det går SÄKERT jätte bra! Själv flyttade jag till ett helt nytt land utan att kunna språket eller människor när jag var 14 och det gick bra!
LYCKA TILL!!!!
När jag var 9 och mina syskon var 7 och 6 så flyttade vi 100 mil till en ny stad där vi inte kände någon. Det har aldrig påverkat våra liv negativt, snarare tvärtom :) jättekul att få massa nya kompisar!