Konflikt på grund av en hund som löper

Tyvärr försvann min styckeindelning när jag skickat trådstarten. FL har strulat en del för mig. Ber om ursäkt för den kompakta texten...

Ligger det inte en annan konflikt till grund för detta? Jag menar som hundägare har man väl koll på sina hundar så att det inte sker 'olyckor', det tillhör väl sunt förnuft om man inte vill ha valpar.

Själv undviker jag hanhundar helt när min tik löper...just för stressen alla parter kan genomlida. Min tik blir den som stannar hemma och jag får anpassa mig och komma hem i tid ist för att ha henne med.

Jag försöker träffa så lite hanhundar som möjligt, ibland på rundorna är det oundvikligt, men inga hanhundar här under tiden hon löper och vi tar aldrig med henne bort under löpen!

Nej, det gör ju inte det, tyvärr. Det är den här händelsen. Vi har pratat med familjemedlemmar och de säger samma sak. Det är detta som är orsaken. Och ja, sunt förnuft att inte vilja ha valpar. Och självklart kan vi anpassa oss och visst hade vi stannat hemma om den här släktingen bett oss när vi kom med vårt förslag. Men att sluta prata med oss känns väl drastiskt.

Men då kan det omöjligt handla om nån löpande tik, utan om dom själva på nåt sätt som råkar gå ut över dig. Det du har sagt och gjort är så självklart att du inte ens ska behöva förklara en sådan sak.

Tycker ju jag.

Är det inte enklast att den som har löptiken lämnar hunden hemma under tiden som hon löper?
Verkar ju onödigt att alla andra ska behöva anpassa sej efter en löptik. Eller?

Visst är det så och så brukar det vara här med, samtidigt undrar jag varför man inte kan säga något då? Varför istället skapa en konflikt och vägra prata med oss? Det är för mig obegripligt. Vi är vuxna människor som borde kunna prata som vuxna människor, eller? Och vi brukar stanna hemma med hunden men nu var det en mindre släktmiddag och de som hade den bad att vi skulle komma och tyckte det var ok att ta med hunden, de äger den andra hanen, och vi försökte komma fram med en lösning eftersom hunden inte kunde stanna hemma ensam så länge som det hade blivit (de bor en bit bort). Men nu visar det sig att det fick hus i helvetet. Och det har vi fått veta i efterhand, att det är detta som är orsaken. Varför kunde de inte sagt något där och då? Det är ju syskon det handlar om (människorna alltså). Och vi kan väl säga att vi lärt oss en läxa men den har ju fått löjliga proportioner. Vi lär ju aldrig mer försöka oss på en lösning. Vi stannar hemma som vi i vanliga fall brukar. En tråkig historia alltihop. Inte trodde vi att en hund skulle kunna orsaka detta.

Låter konstigt och småaktigt att bli putt över en sån sak!! Här umgås vi ett gäng med hundar och dom hundar som inte går ihop skiljs åt med kompostgaller och får turas om att vara i trädgården respektive inne med oss eller tvärtom. Inga sura miner alls,alla kan delta påkalas,grillkvällar mm och hundarna är med utan att nån behöver lämna nån hemma och stressa hem.
Ta ett snack med dom och red ut om det verkligen är den här incidenten som är orsak till surheten! 

När mina tikar löper lämnas dom hemma så det inte "råkar" bli tjuvparningar. Man får visa lite respekt om man har en löptik.

Som hanhundsägare uppskattar jag när släktingar talar om ifall deras tikar löper just för att slippa situationer. Då har mina det bättre hemma i hundgårdarna. Så vad har din släkting att vara sur över egentligen? Låter som om det finns annat som kan komma fram om man skrapar lite på ytan.

Låter som en väldigt tråkig släkting som tar illa upp för den sakens skull! Skulle det vara så att hans hund var gammal och inte kunde vara själv längre stunder så är det väl något förståeligt, skulle det även vara så att båda hanhundsägarna ansåg att du skulle lämna löptiken hemma så skulle du nog även gjort det utan problem!

Du kan inte ringa till den berörda släktingen och fråga varför det blev som det blev? Om han uppfattade ditt "hålla koll på din hund" som en förolämpning eller liknande? Att bli så sur för den sakens skull är inte direkt trovärdigt, kanske helt enkelt rör sig om ett missförstånd!  

Och sedan skulle jag lämnat min löptik hemma om man inte bodde flera timmar resväg ifrån. En hanhund kan ju stressas till max om det kommer in en löptik. Vet en som bor på en gård med en tik (en bekant till mig). 2 km därifrån bor en annan med en hanhund. Varje gång tiken löper blir hanhunden 2km därifrån alldeles till sig, försöker slita sig och vill åt tiken! Så, hanhundars luktsinne är banne mig bra! 

Den här hunden är yngre än vår och ett riktigt energiknippe. Det blir min man som får prata med släktingen i fråga. Det är hans syster. Jag har fått rådet att hålla mig i bakgrunden av de som står henne närmast och vet hur hon funkar så jag avvaktar och låter närmsta familjen lösa det här. Och självklart hade vi stannat hemma om man bett oss. Vi brukar ju göra det. Tycker det är så trist för hon är en helt underbar människa vanligtvis.

Tråkig reaktion som sagt men om de nu har sagt att ni ska avvtakta och låta den närmsta familjen lösa det så får man hoppas att det blir bra till slut! Tråkig reaktion som sagt! Hoppas det blir bättre snart! Kan ju säga att jag är i exakt samma situaion som dig - fast det är mellan mig och min ena syster!

Ja, nu var det dock en bit att åka så hunden hade blivit lämnad alldeles för länge. Men en av oss hade ju stannat hemma om vi vetat att det skulle bli så här. Här där vi bor så finns det två hanhundar i två gårdar bredvid. De är tack och lov kastrerade så de bryr sig inte. Skönt, glad att vi inte bor i ett villaområde, landet är perfekt.

Det som gör mig mest konfunderad är att denna person glatt tar med sin hund till oss när vår hund löper. Vi har sagt att vi inte vill det men de kommer iaf. Så därför blir jag än mer konfunderad över reaktionen när vi ber att hundarna åtminstone ska hållas i koppel eller i separata rum eller en inne och en ute.

Jag kanske kommer med ett alldeles för radikalt förslag nu, men om man inte vill riskera tjuvparningar och heller inte vill avla på hunden i framtiden så är alltid kastrering ett alternativ.

Annars så anser jag att man som hundägare är ansvarig för att inget sådant händer, jag valde att kastrera min hanhund för att det inte skulle hända mig. Hade jag haft en tik hade jag nog gjort likadant under samma förutsättningar.

I TS fall blir det två sidor, delvis en tikägare som bör har 110 % koll på sin tik när den löper och det finns intresserade hanhundar i närheten, dels en ägare till hanhund som borde ha förstånd att se till att det inte är dens hundar som blir orsaken till en annan hundägares problem.
Jag har dock förståelse för att släktingen kan ta illa vid sig, då det är möjligt att släktingen anser att ansvaret för att hålla koll på tiken endast ligger på tikägaren.

Som tikägare kanske du helt enkelt får stå över de släktkalas som infaller när din tik löper. Att man kan ta med en hund, och speciellt en löptik, på sådana tillställningar är ingen självklarhet och heller ingen rättighet. Målet med ett kalas är trots allt att den som firas ska få en trevlig upplevelse, och det inkluderar inte nödvändigtvis tjuvparande hundar och irriterade hundägare.

Jag har en tik och när hon löper så planerar vi utifrån just det. Jag skiter i vad folk runt omkring vill med sina hundar, men min hund blir hemma, varken hon eller övriga hundar ska behöva känna stress över en sådan situation som jag lätt kan påverka genom att inte skapa den.
Ingen hanhund är heller välkommen under den här perioden och det är koppel löptiden ut...och några dagar extra.

Det e svårare att sätta upp regler för andra.....utan ha kanske en egen regler att förhålla dig till ist.

Zephie, jag ser dina poänger och är med på dem. Kastrering är dock inte ett alternativ för oss då avel är planerad om två år när hunden är fyra då hunden nått en mogen ålder och har landat fysiskt och psykiskt. Vi står sedan vi fick henne i kontakt med kennelägaren som vill ha valpar på denna hund. Hade det sett annorlunda ut så skulle vi göra som med katterna, kastrera. Tack för dina synpunkter.

Men om er hund löper och personen kommer hem till er med sin hanhund - släpp inte in dem då? Låt dem åka hem igen, hur sura de än må bli. Se till så att det faktiskt blir en konsekvens av att inte respektera vart ni står i frågan under denna korta tid två gånger om året. Personligen hade jag struntat fullständigt i om det skulle ta eld i husknuten hos en familjemedlem för en sådan sak - mitt hem, mina regler.