Kroppsfixeringen dominerar precis ALLT!

Blir galen på tonåringen, just fyllda 18. När man är i hennes närvaro så hör man titt som tätt "fy helvete vad tjock jag är, vad sladdriga ben jag har, vad tjockt ansikte jag har osv."
Hungrig är hon oftast men tillåter sig inte att äta mycket, räknar fett, kalorier och socker i allt. Sen kan hon ibland släppa efter och äta godis eller någon skräpmat. Sen följer ångesten.... Och ska springa, träna och allt så att det inte ska sätta sig på henne.
Värst är väl det där självhatet att hon hatar sin kropp. Hon är 164cm och väger kanske 48kg, har nog gått ner en sådär 4kg.
Jag blir så irriterad på att höra det där struntpratet hela tiden, och tolkar det som att hon hela tiden vill bli bekräftad så att man ska säga "nej, du är inte tjock, du är bra". Men efter att ha hört detta i nu snart ett halvår så...
Nån som har haft en likadan? Hur går det om?