Hon betyder mycket för mig men jag orkar inte med hennes egenskaper.

Jag skulle nog bryta om jag var du, speciellt som det är så tidigt i relationen. Att komma till rätta med någons kontrollbehov kan vara jävligt svårt om personen själv inte inser att de håller på som en osäker barnunge. Hur gammal är hon? Fast du bör nog prata med henne ordentligt först, om du vill ge det en chans. och säga ärligt som det är att hennes kontrollbehov och osäkerhet gör att hon stöter bort dig och får dig att tvivla på relationen. Om hon inte förstår så skulle jag inte ödsla tid på det om jag var du. Men det är bara min åsikt =)

Nja det kunde lika gärna varit jag som är som din tjej. Därför tycker jag inte du ska bryta! visst handlar det om dålig sjävlkänsla och jag kan garantera att hon mår skitdåligt när hon får "fel" svar... men börja med att prata med henne över hur dåligt du mår av detta också

När man har varit tillsammans i tre månader ska det bara vara bra.
Hur tror du att det kommer kännas efter tre år?
Gör slut.

Du tror inte hon kan ha borderline? Det låter lite som det.

tänker direkt att hon verkar ha dåligt självförtroende, kanske just för att ni inte kan ses varje dag. Men jag tänker också att 3 mån är väldigt kort tid och om du redan blir irriterad och känner dig kontrollerad, tja, då kanske det inte ska vara ni två?

berätta vad du tänker och se hur hon reagerar. Blir hon förbannad och tycker du är dum, ja då är väl valet enkelt

Redan sagt men ja sånt är riktigt svårt att ändra på... Jag har varit ungefär som hon (men jag sa inget, bara kände och tänkte) och det är ett helvete för henne, men det är ett likadant helvete för den som är på andra sidan. Jag har varit där du är också och det drev mig till vansinne - att aldrig känna sig betrodd och ärlig.. fy.

Du får nog helt enkelt välja om du vill vänta tills HON förstår att hon måste få hjälp med det, eller lämna. Får det bara vara orört blir det aldrig bättre. 

Jag försöker få henne att se lösningar på problem men så fort jag tar upp något så hamnar hon i ett eget sinne som gör att man oftast inte kan nå henne. Det är precis som att vi inte kan prata om problemen. Idag t .e.x så pratade jag med henne hur hon skulle kunna få mer vänner och föreslog föreningsliv eller liknande och det var tvärstopp! Hon är som sagt rätt ensam och har inga vänner och bor hemma hos sina föräldrar och sin hund. Jag är kluven just nu hur jag vill ha det med henne och ärligt talat så saknar jag henne inte nu, det känns skitrist att säga det men det är så fel alltihop. Hon är så go, omtänksam att ha att göra med annars men det andra börjar ta överhand just nu. Jag är lite rädd också hur hon skulle reagera om jag gör slut just nu? Då har hon ingen alls och då är jag lite rädd hur hon skulle reagera på det och bete sig efteråt?

Ok, det är bara att pricka av varningssignalerna. Jag skulle dra mig ur om jag var du. Hon är uppenbarligen f*cked up av någon anledning, personlighetstörd eller bara allmänt jobbig. Jag har tyvärr dåliga erfarenheter av ett ex som är konstaterat personlighetsstörd och skulle aldrig ens ta risken att komma i närheten av en sådan person igen.

Oavsett varför hon beter sig som hon gör så är det antagligen en lång process för henne att förändras och frågan är om det är värt det. 

Inte för att skrämma upp dig men jag gissar på att hon kommer att tracka dig rätt rejält om du gör slut nu men jag kan ha fel. Jag känner bara igen beteendet i din beskrivning.   

Googla så finner du mycket info! Jag känner igen mig själv en del i det du skriver om din flickvän. Och jag har borderline problematik! Dock så har jag kommit väldigt långt nu och är medveten om det! För en riktigt sjuk med borderline så finns inte självinsikten utan allt är svart eller vitt!
Har precis börjat hos en psykolog för att få hjälp och redskap att klara de jobbigaste bitarna utöver medicinen som jag måste ta. Min man har inte haft det lätt, men han har stått ut.
Har kommit väldigt långt vilket är skönt.