Jag är rädd att någon i min omgivning, eller jag själv, ska sätta i halsen. Jag får en bild framför mig hur personen får panik i blicken, flyger upp och tar sig för halsen eller slår vilt omkring sig i panik. Är det så det funkar?
Har ni varit med om någon som satt i halsen (ej barn) ordentligt? Var det så? Om ni säger att det inte är så blir jag lugnare...
Min son satte två köttbullar i luftstrupen, han blev mörkröd i ansiktet och liksom gapade som en fisk på torra land men han fäktade inte vilt omkring sig, han försökte bara få luft trots att det var omöjligt. Jag kan föreställa mig att en vuxen person blir ganska hysterisk dock men vet du vad? Lär dig heimlichmanövern så kan du vara lugn, man kan till och med göra det på sig själv, min mamma gjorde det på sin karl när han satte en köttbit i luftstrupen på en rastaurang.
Varför inte gå en HLR-kurs och lär dig hantera dylika situationer? Om du vet hur du ska agera kanske det inte känns lika läskigt?
Jag har aldrig varit med om att någon som satt i halsen har slagit vilt omkring sig, däremot har de låtit obehagligt och försökt hosta.
Jag har gått flera HLR- och heimlichkurser men det hjälper inte.
Jag är alltså inte rädd för att inte kunna rädda personen, utan för att personen ska bete sig panikartat och hysteriskt.
men paniken i sig är ju inte det farliga, det är ju det faktum att man har satt i halsen som är det farliga.
men paniken i sig är ju inte det farliga, det är ju det faktum att man har satt i halsen som är det farliga.
Det farliga med vuxna personer som sätter i halsen är att de ofta tycker det är skämmigt och därför går iväg från folk istället för att göra så som du beskriver. Vuxna människors lungor innehåller så pass mycket luft att det tar ett tag innan den tar slut, därför finns ofta möjligheten att gå iväg. Små barn däremot blir ofta nästan blåa i ansiktet på en gång.
Men givetvis kan enskilda invidiver reagera olika - men som sagt, för vuxna människor sker det ofta gradvis.
Jag har bara varit med om det en gång (alltså det var inte jag som satte i halsen).
Jag såg inte riktigt från början så jag vet inte om hon fäktade hej vilt till att börja med. Hon satt då kvar i stolen och reste sig inte upp.
Men hon viftade lite med armarna och blev blålila i ansiktet.
Sen kom det näsblod och hon kissade och bajsade på sej. Det var riktigt obehagligt. Heimlich funkade inte, tillslut lyckades ngn gräva upp (med två fingrar) den hela falukorvsskivan som låg för luftstrupen.
Mirakulöst så klarade hon sig. Det såg inte ut så ett tag. när ambulansen kom så var hon fortfarande medvetslös och andades konstigt. Lät nästan som en blandning av snarkningar och rosslingar.
Hej Ts,
jag har också fobi för detta men det handlar om att mina barn ska sätta i halsen. Många många i min omgivning har hånat mig för att jag är så nojjig, och på BVC tittade man konstigt på mig. Sköterskan sa: men snälla du, VET du inte hur stor matstrupen är??
Jag är inte orolig för matstrupen, utan luftstrupen. Att de ska sätta i "fel hals".
Har dunkat båda barnen hårt i ryggen många gånger, jag blir lika panikslagen varje gång.
Jag har "räddat" två personer från att kvävas.
Den första var en man som var och åt på en restaurang jag åt på. Han satte en bit kött i halsen och fick ingen luft. Hans fru började skrika och jag sprang fram och gjorde Heimlich på honom. Han fick åka ambulans in men klarade sig.
Den andre var en man på mitt jobb. Han satte någon kakbit eller något i halsen på fikat, men han var så fet att jag inte nådde runt honom. Han böjde sig fram och jag slog honom så hårt jag kunde i ryggen och biten lossnade. Han grät som ett barn men kände inte att han ville åka in till sjukhuset.
Nu har jag barn och jag är ganska rädd för att barnet ska sätta i halsen, men det finns ju inte så mycket mer man kan göra än att klappa hårt och i värsta fall blåsa ner matbiten i lungan.
Det finns dem som reagerar genom att bara resa sig upp och gå iväg. De personerna ska man följa efter!
En vän satte en hamburgare i halsen i somras. Det blev ganska dramatiskt och hon var rejält skakis efteråt. Sätta i halsen när man är 50 är inte något man räknar med. Vi satt på balkongen då mobilen ringer. Hon svarar Monica och ser plötsligt orolig ut. Sväljer gång på gång, hostar några gånger. Reser sig upp och hostar våldsamt men hamburgaren sitter ordentligt fast. Hon får svårare och svårare att få luft. Jag tar och dunkar henne i ryggen men det sitter fast. Monica är helt hjälplös nu och hamburgaren lossnar inte. Jag lutar henne ordentligt framåt över min vänstra arm och dunkar henne mycket hårt i ryggen. Nu hörs några hostningar. Hon lyckas få in luft och några dunkningar till så får hon upp det. Grannen på balkongen intill tyckte jag borde använt Heimlich maneuver men ryggdunkningar funkade bra.