Hjälp! Min katt flyttar till en granne...vad göra????
Vi har skaffat ny valp i huset och har tre sedan tidigare hundvana katter. Vår gamla hund dog för ett par år sedan.
MEN:
Valpen är stor, burdus och klumpig - han är inte alls aggressiv men vill leka och springer efter katterna som undviker honom som pesten.
Katterna är Maine Coon som går ute och behöver borstas varje dag, särskilt nu på sommaren. De har blivit rätt toviga eftersom de håller sig undan så att jag inte kan sköta deras päls. Särskilt en av katterna har inte ens kommit in när det regnat vilket har gjort mig oerhört orolig.
Vi fick valpen för nästan sju veckor sedan.
Katterna har en lucka i garaget och ytterdörren står öppen denna årstid till tomten som är stor med staket och gränsande till allmänning i ett lugnt område.
Om jag hinner se en katt före hunden så jagar han inte katten när jag säger till - annars är det oemotståndligt tydligen.
Igår kom en granne tre hus bort och frågade om det var vår katt som flyttat in hos dem sedan två veckor tillbaka. Det är två pensionärer som jag sällan sett och som är hemma hela dagarna. Hon sa att de inte ge honom mat, men vatten - och att han kommer in under dagarna i huset och på deras tomt. Han ligger hemma hos dem och i deras sängar. De släpper dock ut honom på kvällen så han inte är där under natten.
Jag såg på henne att hon trodde att vi på något sätt misskötte katten eller struntade i den. Säkerligen eftersom han har tovor i pälsen och ser ut som en övergiven katt från katthemmet eller så. Dessutom är han lite magerlagd sedan han fått dra ut en massa tänder det senaste året eftersom han drabbats av tandsjukdom vilket har kostat multum att åtgärda.
Jag försökte förklara situationen för henne och att han är en i normala fall mycket bortskämd raskatt och han får tovor på ett par veckor på sommaren. Jag gick även hem till dem nästa dag och lämnade mina telefonummer samt kom överens med henne om att de ska fortsätta att inte mata honom och stänga ute honom på natten.
Inatt kom han in och fick mat och lade sig att sova bredvid min säng. Han var borta i morse för då låg valpen i sängen.
Jag blir så oerhört ledsen eftersom det är min speciella katt som alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Samtidigt måste det kännas pestigt för honom att det kommit en hund och snott alla hans platser hemma.
I normala fall är han den av katterna som är den som bara sitter på en svans när det kommer besökande hundar och talar om att "här bestämmer jag". Så att just han är den som ruttnar är mycket otippat.
Jag känner lite att det kanske inte gör så mycket om han får vara lite lånekatt dagtid hos ett par pensionärer - han måste ju få ha det lugnt och lyckligt - eller? Och katter kan man ju inte stänga in och bestämma över.
Fast hur ska han då någonsin vänja sig vid valpen om han flyttar ut?
Jag är såå tacksam för råd och hjälp - jag vill ju inte förlora min katt!!! Barnen är superledsna och det känns hemskt.
De andra katterna är hemkära trots valp fast håller sig undan helt enkelt.
Vi har öppen planlösning i huset och kan inte spärra av med galler mer än vad som är nu. Vi har dock barngrindar mellan de tre våningarna så valpen kan inte springa hur som helst bara i mitten av huset som har förbindelse med trädgården.
Är det bättre att jag säger åt henne att aldrig släppa in vår katt? Men tänk om han då vandrar iväg? Nu vet jag iaf var han finns.
Nästa vecka åker vi till landet inklusive alla. Får se hur det går.
Finns någon som vet hur jag ska göra?