Hur gör ni för att lära era barn bra värderingar i livet?

Hej,

Jag är väl i samma sits som du och funderar också mycket.

Jag tror fullt på det du säger. Det viktiga är nog hur man framställer det för barnet. Jag tror t.ex. att det är bättre att säga att "Om du bäddar sängen varje dag så får du en lite veckopeng på söndag" än att säga "Om du inte bäddar sängen varje dag får du ingen veckopeng". Jag tror på positiv förstärkning snarare än negativ bestraffning. Men alla har ju olika syn på detta och det finns nog inget rätt eller fel.

Hur som helst så tror jag att det är myttigt att lära sig för man kommer att behöva det senare i livet. För att få något måste man kämpa för det.

Lycka till! 

Jag kan se ide'n med att tjäna ihop sin veckopeng (lär ju att pengar inte växer på träd och att det krävs arbete för att få ihop dem), men samtidigt tycker jag det hör till att man hjälper till i familjen med det som behöver göras, oavsett om man får betalt eller inte. Vet inte hur jag själv kommer att göra ännu. Kanske lite av båda delarna.

Favoritar :)

jag har en dotter på 5år och hon hjälper till med att duka och torka disken..men detta gör hon bara när hon själv vill det och inget jag tvingar henne till..men när hon gör detta så får hon en liten peng för hon har varit duktigt..

jag själv fick jag hjälpa till hemma och hålla mitt rum rent om jag ville ha några pengar..

och så kommer det vara när mina barn blir äldre vill man ha nått så får man hjälpa till..    

Ett par tips :

Läs:

Jesper Juul: "Mitt kompetenta barn" och "konsten att säga nej med gott samvete"

Ingegärd Gavelin: "Att möta sitt barn - och sig själv"

Sue Gerhardt: "Kärlekens roll"   

      

Har förresten generellt mycket svårt för belönings- och straffsystem. Jag vill inte ha barn som gör respektive inte gör saker pga att de får eller riskerar att inte få något. Då missar man ju kapitalt de värden du säger dig vilja ge ditt barn . 

Eller så kan du tänka så här: vill du att ditt barn ska borsta tänderna, hjälpa till hemma, bädda sängen etc för att få pengar för det eller för att han/hon tycker att det är rätt och riktigt och något man ska göra?

Jag tror inte på att belöningssystem ska vara basen i uppfostran - det ska vara något som man använder i specifika fall i korta perioder.

Vi försöker lära vår unge samma värderingar som vi, det gör vi med konflikter.... en konflikt skapas ju när värderingar krockar. Kort sagt så pratar vi med vår son, vi visar vad vi vill att han ska göra och inte göra, diskuterar, motiverar, övertalar och just nu så bråkar vi rätt mycket (och det är utmärkta värderingsövningar- hur får man bete sig mot andra när man är arg?)

Veckopeng kommer vår sexåring att få för att lära sig hantera pengar, inte som en belöning. Han ville ha ett sätt att tjäna pengar innan och därför får han en krona för att tömma diskmaskinsfacket - då kan han välja om han vill ha pengen eller slappa.

De tips jag har är att prata mycket med barnen om vad som är rätt och fel. Prata mycket även om obehagliga saker och naturligtvis föregå med gott exempel.

Här hemma pratar vi jättemycket om barnens kroppar, mobbig, "dumma" människor osv osv. Ett exempel kan ju vara att barnet gör någonting "dumt" på förskolan eller skolan - jag pratar alltid, i lugn ton, det som har hänt, så barnet själv får tänka efter hur man skulle känna om någon gjorde samma sak mot henne/honom.

Vi pratar mycket om språk och vilka ord som är ok att säga till andra och även vad som är ok eller inte att andra säger till dom.

Så för MIG är kommunikation med barnen superviktig, redan från tidig ålder och att man förklarar och inte "straffar" barnet eller blir arg på en gång.

När vi är borta är många "imponerade" att mina barn alltid frågar om dom får göra vissa saker istället för att kasta sig iväg (visst händer det att dom gör det enstaka gånger men jag litar på dom och det vet dom om ). För mig är det självklart. Precis som det är självklart för mig att lyssna på barnen.

Här om dagen bråkade mina tjejer och jag sa åt dom flera gånger. Lillasyster började gråta och tyckte alla var jättedumma. Då samlades vi i min säng och pratade igenom. Jag frågade till och med vad dom tyckte jag skulle göra och det kom fram massa med bra idéer. Även om jag "bestämde" så efter samtalet så var tjejerna sams och fortsatte att leka - dom fick känslan av att dom hade "bestämt" något viktigt och att jag verkligen lyssnade på vad som ville säga!