Jag står inte ut med min chef, hur hanterar jag situationen?

Som rubriken lyder så har jag problem med en av cheferna på jobbet. Detta kommer bli en lång text för att få så mycket förklarat som möjligt.

Just denna chef är vår distriktschef. Jag jobbar i butik och har över mig butikschefen o sen över honom är distrikstchefen och över honom är sen regionschefen o så fortsätter det uppåt mot VD:n för hela företaget.

(Butikschef förkortas BC, Distriktschef förkortas DC)

BC finns på plats i princip dagligen. DC kommer o går lite då o då eftersom han har 2 butiker till utöver vår.

BC o jag har jobbat ihop i snart 4 år medans DC bara har varit hos oss i ca 1.5 år. Har alltså jobbat med andra DC före honom utan att ha något problem. Redan från början verkar det som att jag o DC kom på kant med varann. Jag vet bara inte vad som gick fel. Han är inte typen som är privat på jobbet, det vill säga pratar om sig o sitt liv. Det är inte jag heller. Detta gjorde att vi inte lärde känna varann mer än på ett arbetsmässigt plan. Något jag tycker räcker för att man ska kunna jobba ihop när det nu var så lite kontakt vi hade. I början var han nämligen i vår butik max 1-2 gånger i veckan o man missade honom rätt ofta. Med tiden kom han dock att flytta sin bas butik till vår ist för grannbutiken o är nu i butiken dagligen för att hämta post m.m. Mina kollegor däremot är väldigt sociala av sig o har i mina ögon fått en lite annan relation till DC än jag fått. Detta kan också bero på att två av kollegorna jobabr mer ihop med honom då de är under utbildning. Medans jag inte är det o inte har den kontakten med honom.

Han är rätt ung 30 år fick jag veta av en kollega. (jag själv är 25 om det spellar roll)  Han har aldrig själv jobbat i en butik utan kom dirket in som trainee o sen DC. Hans hemort ligger 30 mil ifrån hans arbetsort. Så vad jag vet så bor han i en veckolägenhet i grannstaden o åker hem till hemstaden på helgerna.

Nu till själva problemet. Människan är allt som oftast sur o tvär. Har världens kortaste stubin och höjer rösten för minsta lilla. Så fort det är något så påpekar han detta. Han har en nedlåtande ton och uttrycker sig som om man var ett barn som inte förstår. Han påstår att det enda vi i personalen gör är att skylla ifrån oss på saker eller varann, som inte är relevant till det som gjorts fel eller det problem som uppstått. Han påstår att vi inte sammarbetar och hjälper varann.
Under ett personalmöte sa han rent ut att vi var som dagisbarn och att han var fröken som fick valla runt oss. Han verkar köra efter nått form av motto som innebär att man tjatar, tjatar och åter tjatar till saker blir gjort som man vill. Detta är något han också sagt. Att tjat och upprepade tillsägningar är det enda som hjälper på oss. Under mer än 1.5 års tid tycker man ju att han borde inse motsattsen.

Jag tycker att han är jätte svår att hantera då det känns som att oavsätt vad man gör så är det inte bra. Säger han tex "plocka upp den varan!" Då kan du ge dig fan på att sen får du höra nått i stil med detta:

* Det gjordes på fel sätt. (varan står kanske inte exakt så som han tänkt då är det fel, även om den står rätt enligt butikens standard och så som BC skulle godkänna)

* Den ställdes på fel plats. (Även om han pekat att där ska varan stå så är det mitt fel om han sen går o ändrar sig o vill att den står på ett annat ställe i slutenden.)

* Det gjordes vid fel tillfälle. (Om man väljer att göra det direkt kan det vara fel, väljer man att vänta kan det vara fel.)

* Jag skulle gjort något annat först. (samma som ovan egentligen, han är expert på att tycka att man borde tänkt på att göra dittan eller dattan först för det är ju egentligen viktigare, trots att han inget nämnt om detta själv.)

* Jag skulle kontollerat om det egentligen var en annan vara som borde stått där för att han sa fel först. (om han någon gång säger en sak som inte stämmer, och man gör detta ändå eftersom man litar på att han som högre chef vet bäst, då får man själv skit för att man inte kontrollerade detta. Men om man ifrågasätter så får man ist höra att hans ord alltid gäller)

Det är alltså jätte svårt o vara honom till lags, o veta om man gör rätt. För ena dagen är en sak rätt o nästa är en annan. Allt beror på situationen. Ett återkommande problem är om man lämnar kassan eller inte. Ibland vill han att man går ifrån kassan (när det inte är kunder) och gör andra uppgifter och ibland ska man inte göra detta. Man får försöka bedömma hur man hinner med eller inte. Det är alltid fel att ha lämnat kassan om en kund hinner fram före dig. Något jag självklart håller med om men det finns ju olika situationer i detta fallet också. Som när jag var tvungen o springa ut med en öppnad flaska olja till lagret så den inte skulle spillas ut i kassan. Dels är olja svårt o torka upp o dels blir det halt o farligt både för kunder o personal. Jag kollade så det inte var nån kund i närheten o gick iväg med flaskan. Var på väg tillbaka när en kund kom mot kassan. Kunden hann fram först. Men hade inte hunnit lägga upp en endaste vara på bandet. Detta fick jag sen veta att det var helt fel bara för att han såg kunden hinna fram före mig som kom max fem steg bakom kunden.

En annan gång hade han sagt åt mig att jobba med en grej i mitten av butiken samtidigt som jag satt i kassan. Jag var iväg o fixade med detta samtidigt som en kund kom fram till kassan. Något jag inte såg. Jag märkte det först när kunden tittade fram bakom hyllan då gick jag genast dit. Då vart DC arg igen o sa att han inte alls menade att jag skulle jobba med det i butiken så som jag hade gjort i över en halvtimme. Varför sa han då inte till när han också var i butiken då och såg mig helatiden? Han kunde ju berättat att jag gjorde fel om han nu tyckte det.

Han tar aldrig hänsyn till vilka arbetsuppgifter som BC har tilldelat en eller vad man i arbetslaget kommit överrens om. Oftast ska man släppa det man håller på med o göra sånt han vill. Oavsätt vad det gäller. Tycker han att det är viktigare o moppa golvet än o plocka upp visa varor som kunder efterfrågar så är det moppa man ska göra för att hålla honom nöjd o inte kunden. Oftast hinner man inte med det man ska för att man får göra konstiga uppgifter som han ger en ist.

Det är massor av sånna förvirrande situationer när man inte vet vart man har honom. Att han då sen också blir så arg och sur för minsta lilla gör inte situationen bättre.

Han sprider osämja och gör folk nedstämda och illa tillmods. Men eftersom han har så lätt för o bli arg vågar ingen säga ifrån. Inte ens jag. BC är en velpotta som vänder kappan efter vinden. Pratar jag med honom om problemet står han på min sida men pratar han med DC står han på hans sida. Jag kan alltså inte få någon hjälp därifrån.

Han fick en kollega till mig att säga upp sig när denne inte längre orkade med all skit man får ta dagligen. Det samma hände en tjej i grannbutiken som sa upp sig när DC blev för mycket att hantera.

Jag känner att jag inte orkar med honom längre.Jag vet inte hur jag ska hantera hans gnäll och tjat. För oavsätt hur mycket jag strävar efter o vara honom till lags så duger inte det jag gör.

 Igår hade jag ansvaret för butiken under stägningen. Han gav mig uppgifter utöver alla uppgifter som det innebär att stänga butiken. Med alla hans uppgifter hade jag jobb för 6 timmar och tio minuter enligt mina uträkningar för hur lång tid uppgifterna MAX får ta. Då hade jag 4 timmar o en kvart på mig att hinna med detta. Jag hann med allt utom en uppgift. En uppgift som dessutom inte är akut utan kan vänta flera dagar då det är frågan om att plocka ihop några artiklar på lagret som ska placeras i bananlådor iväntan på att skickas till centrallagret. JAg trodde att jag hade gjort ett bra jobb o att han skulle vara nöjd. Jag sa ifrån redan innnan han gick hem att jag inte riktigt trodde jag skulle hinna med den uppgiften som blev kvar. Han sa inget mer än att jag iaf skulle försöka. Något jag verkligen gjorde också med tanke på att jag ju hann med så mycket mer än jag borde.

Du kanske undrar hur detta gick till? Jo säg att vi har 6 uppgifter som vart o en tar 10 min att göra. Alltså en timmes arbete. Då är vart uppgift beräknad utifrån att man gör endast den uppgiften åt gången och att vem som helst ska kunna denna. i mitt fall kan jag kombinera uppgifterna så det inte blir så mycket onödigt spring och oftast göra det snabbare än planerad tid. så genom o spara in minuter här o där kan jag få det hela o gå ihop sig.

Sen börjar nästa dag, idag med att jag hör hur han dumförklarar min kollega som inte är så bra på svenska när hon ska skriva ut ett dokument på datorn. Han sitter bredvid henne o pratar ilsket om att hon måste läsa vad det står ist för o bara chansa o trycka sig fram i mapparna. Men för henne går det fortare o klicka upp varje fönster o känna igen sig än o försöka läsa sig till vilket som är rätt på flikarna.
Dagen var stressad o jag hade lovat  samma kollega som ovan o skjuta på min rast trots att jag var jätte hungrig o egentligen behövde gå på toaletten. När jag står i kön för o köpa min lunch sen efteråt så kommer DC o säger att jag inte får ta lunch!??! nä ist ska jag göra en uppgift som min kollega skulle ha gjort men inte hunnit med ännu. Detta trots att jag redan hjälpt henne genom o vänta med min rast. Så jag fick strunta i rasten o gå o göra uppgiften. En timme försenad fick jag sen äntligen gå på toa och sitta ner o äta.

Under rasten sen så får jag höra att han undrade va tusan jag sysslade med dagen innan. För det såg ju inte ut som om nått blivit gjort över huvudtaget. Trots att jag gjort precis allt han sagt!

Då brast det för mig. Jag blev jätte arg. Jag sa till honom att jag visst hade gjort det jag blivit tillsagd. Då svarar han att det är just det. Att jag enbart gör vad jag blir tillsagd. Då sa jag att det fanns inte en möjlighet för mig att hinna med nått annat. Varför inte då undrar han. Då börjar jag förklara allt vi gjort. Då kommer det vanliga. "Skyll inte ifrån dig". Sen minns jag inte rikigt vad han sa för jag va så arg så jag kände hur tårarna kom. Men han sa nått som att vi aldrig lyssnar eller liknande. Och jag mitt svar var att det är inte så kul o jämt få höra hur dåligt jobb vi gör o att han enbart är arg arg och arg. Då gick han. Tur var väl det för jag hade börjat gråta floder annars. Så frustrerad över hur han beter sig är jag. Någonstanns där mitt i allt så sa jag även att jag tyckte att han skulle bete sig som den chef han var o inte hålla på o förlora humöret helatiden.

Jag vet som sagt inte hur jag ska hantera situationen längre o vart jag ska vända mig. Jag vill inte säga upp mig då andra jobb inte växer på träd dirket. Men jag söker för fullt o får jag napp då drar jag så fort det går.

Jag vet att jag inte är ensam om att tycka det är jobbigt men ingen kollega verkar veta vad de ska göra heller. Jag verkar dessutom vara den som tar åt mig  mest utav situationen. Detta då antagligen för att jag är den av oss som känner DC misnt o inte jobabr så mycket med honom.

Det kan vara så att jag glömt o skriva saker här men då kommer jag skriva om det mer i tråden sen. Har du nån fråga så skriv, jag svarar så gott det går. Väljer o vara så anonym som möjligt för o inte hänga ut mig själv, kollegor o framförallt DC:n som väll skulle hata mig för tid o evighet om han ser det.

Jag vill att du skriver om du har något tips? Vad kan jag göra? eller bara om det är något du kommer o tänka på när du läser det hela.