Ska jag bli läkare?

Inte så många som har möjligheten att bli läkare men som avböjer. Man måste givetvis inte brinna för sitt yrke, har du aldrig besökt en vårdcentral?

Nej, skämt åsido. Men varför ville du börja läsa till läkare ifrån början? Konstnärliga intressen säger du, är du estetiskt lagd? Kanske arbeta med plastikkirurgi? Hitta ett område inom läkaryrket som du brinner för?

Svårt, hur kom det sig att du valde att söka till och börja på läkarprogrammet från början? Vad har du gjort innan? Spontant skulle jag ta det som ett väldigt dåligt tecken om du redan efter ett år på utbildningen tvekar på om detta verkligen är vad du vill. Du har en mycket lång utbildning framför dig (mer än 10 år om du satsar på specialistkompetens) och läkaryrket är inte speciellt glamoröst när det väl kommer till kritan med ofta usla arbetstider och tung arbetsbörda (beroende på var man väljer att jobba naturligtvis men ändå).

Förstår att du känner att du måste bestämma dig nu och jag har inga direkt bra råd att ge, men när jag läser ditt inlägg känns det som om du skulle kunna hitta något som passar dig bättre. Bittra läkare finns det många nog redan.  

ja, jag vet inte riktigt hur det kom sig... har läkare i familjen och det känsn som ett "enkelt" yrke på det sättet att har man fått in en fot är den ju kvar. Jag vet verkligen inte vad jag skulle jobba med som skulle passa mig bra. har varit till en studievägledare, men tyckte inte att det hjälpte...

tidigare har jag jobbat som personlig assistent och på ålderdomshem, pluggat till en kandidatexamen i systemvetenskap, och pluggat teater ett år.

Konstiga arbetstider har jag inga problem med, jag gillar att jobba natt, men ja... usch, det är så knepigt. Jag känner mig så misslyckad...

En liten medelväg skulle kanske vara att rikta in sig på forskning istället för klinisk tjänstgöring. Det är ju betydligt mer kreativt och disputerade läkare är eftertraktade. Men det är ju fortfarande en lång väg för att komma dit. 

Bättre att sluta nu än att sluta sen för att det inte känns bra. Det är jätteviktigt att man får jobba med något man gillar. För tänk vad mycket tid man tillbringar på jobbet. 

Bara du vet vad som är rätt för dig. Innerst inne vet du vad du vill göra. Gör det. Det finns inga måsten eller "Man måste avsluta det man påbörjat!". Du bestämmer över ditt (yrkes-)liv. Om yrket inte känns rätt nu under utbildningen, hur kommer det då att kännas sedan när du är färdig?

Kan säga att jag kände likadant när jag pluggade till psykolog, men jag fortsatte ändå.. Efter 3 år hoppade jag till slut av i alla fall. Ska plugga till psykiatrisjuksköterska nu och det känns jättebra :)

Jag tycker du ska lyssna på "magen" - det är trots allt ens samlade erfarenhet som sitter där.

De första, prekliniska, terminerna skiljer sig rätt mycket från resten (jag är specialisttandläkare men med hyfsat inblick i läkarutbildningen o föreläser ibland) men om det inte känns rätt så byt hellre nu än senare.

Om det är patientdelen du inte uppskattar så kan du tex bli radiolog eller patolog men det är klart, innan man kommer dit är det många års studier och jobb.

Eller så kan du se det som så att om du blir läkare så har du ekonomin tryggad och du kan ägna dig åt (oavlönat) kreativt arbete på deltid, trots allt är det svårt att försörja sig för de flesta med konstnärliga intressen.

Nu är inte jag läkare utan IVA-sjuksköterska, men min spontana tanke var att vi som arbetar i "branschen" ofta brinner för vårt jobb, har ett stort intresse mm. Arbetet är ofta stressigt, psykiskt och fysiskt ansträngande på alla möjliga och omöjliga tider. Någon måste ju jobba exempelvis julaftons kväll (i af om man jobbar på sjukhus). Tror att det är svårt att göra de uppoffringarna om man inte har intresset.

Å andra sidan är jag övertygad om att det är som Chorda tympani säger att det är svårt att ha bildat sig en uppfattning om yrket så tidigt i utbildningen. Säcken knyts i hop långt senare...Svårt att säga hur du skall göra. Själv har jag ett stort medicinskt intresse och skulle mer än gärna läsa läkarutbildningen trots att jag är 37 år fyllda. Detta är tyvärr inte möjligt på grund av den nya regeln som säger att yngre personer får tillgodoräkna sig extra poäng. Dessutom är det ju en fördel att kunna försörja sig, har redan förbrukat 8 terminers studiemedel :( 

Hur du skall göra är jättesvårt att säga. Jag hade nog fortsatt lite till och hoppats att intresset infinner sig.

Lycka Till!