• Anonym

    Fina ord

    Hej!

    För två veckor sedan fick vi uppleva något tragiskt. En av min sambos närmaste vänner omkom hastigt i en olycka.
    Han var en sådan människa som aldrig sagt ett ont ord om en annan människa, en nallebjörn.
    Min sambo har bett mig om hjälp att skriva ett kort brev till vännens familj då han själv har svårt att uttrycka sig, men jag skulle vilja avsluta brevet med en dikt.

    Jag skulle vilja be er om hjälp med några fina ord att skriva i slutet, kanska kan ni någon dikt som hanlar om sorg och saknad? Om hur orättvist livet kan bli?

    Tack på förhand!

  • Svar på tråden Fina ord
  • singstar76

    Detta är ingen dikt men jag tycker orden är så fina. Men du kan ju byta ut ordet hon mot han...Beklagar sorgen Rynkar på näsan
    Refrängen från "Kärleken är" av jill Johnson

    "En ängel flög förbi
    Mot himmelen så fri
    Men hon lämnade sitt leende,
    på vår jord
    Som en sol som värmer oss
    Som ett himmelskt stjärnebloss
    Så vi kan betrakta livets skeende,
    med en tro
    Kärleken är"


  • Anonym

    Beklagar sorgen. Här är mina förslag...

    Stå ej och gråt över min grav,
    Jag sover ej där, jag gav mig av.
    Jag är tusen vindar över sjön.
    Jag är silverglittret över snön.
    Jag är stilla porlande vatten.
    Jag är blinkande stjärnor om natten.
    Stå ej och sörj vid min grav,
    Jag sover ej där, jag gav mig av.

    eller

    Var inte rädd för mörkret
    ty ljuset vilar där.
    Vi ser ju inga stjärnor
    där intet mörker är.


    I ljusa irisringen
    du bär en mörk pupill,
    ty mörkt är allt som ljuset
    med bävan längtar till.


    Var inte rädd för mörkret,
    ty ljuset vilar där,
    var inte rädd för mörkret,
    som ljusets hjärta bär.


    eller

    Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
    tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
    täck över pianot och låt kistan bäras ut
    till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

    Må flygplanens klagan betyga vår nöd
    där de ristar sitt budskap i skyn: “Han är Död”,
    klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
    låt polisen bära svarta handskar av sorg.

    Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
    min arbetsvecka och min söndagströst,
    min dag, min afton, mitt tal, min sång;
    jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

    Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
    Montera ner molnen och ta isär solen sen,
    sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
    ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

    den är översatt från engelska, och på engelska går den såhär:

    Stop all the clocks, cut off the telephone,
    Prevent the dog from barking with a juicy bone,
    Silence the pianos and with muffled drum
    Bring out the coffin, let the mourners come.

    Let aeroplanes circle moaning overhead
    Scribbling on the sky the message HE IS DEAD,
    Put crepe bows round the white necks of the public doves,
    Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

    He was my north, my south, my east and west
    My working week and my Sunday rest
    My noon. my midnight, my talk, my song;
    I thought that love would last forever: I was wrong.

    The stars are not wanted now: put out everyone
    Pack up the moon and dismantle the sun
    Pour away the ocean and sweep up the world
    For nothing now can ever come to any good

  • Anonym

    Tack så mycket! De var fina ord.
    Någon som har fler förslag?

  • Anonym

    Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
    och något alldeles oväntat sker
    Världen förändrar sig varje dag
    men ibland blir den aldrig detsamma mer

    (Alf Henriksson)

  • sommarbarnen

    Beklagar sorgen men vill oxå säga att livet är aldrig orättvist. Då vi inte vet vad andra har i sitt bagage.

  • Anonym

    Jag tycker livet är grymt orättvist men det är något man får lära sig leva med och inte något som tröstar när någon går bort.

  • sommarbarnen
    Anonym skrev 2011-07-17 19:37:20 följande:
    Jag tycker livet är grymt orättvist men det är något man får lära sig leva med och inte något som tröstar när någon går bort.
    På vilket sätt är det orättvist?
  • sommarbarnen
    Anonym skrev 2011-07-17 19:37:20 följande:
    Jag tycker livet är grymt orättvist men det är något man får lära sig leva med och inte något som tröstar när någon går bort.
    Om vi visste om vilka sorger andra bär på eller vilka sorger som väntar dem så skulle vi nog dra oss för att vilja byta. Livet är inte enbart glädje för någon. Alla drabbas vi av sorg förr eller senare, och ALLA ska vi förlora någon förr eller senare. Kvinnan på stan med stor mage kanske har förlorat sin mor i cancer för två månader sedan, kanske blev hon utsatt för incest som liten, kanske har hon blivit misshandlad och lämnad av sin man. Kanske förbereder livet att hon själv drabbas av sjukdom och tvingas lämna jorden och sina barn innan hon hunnit se dem växa upp. Det finns ingen som har fått några garantier för att livet blir som vi önskar. Vi VET helt enkelt inte vilka sorger som väntar. Ingen vet.
  • Anonym
    sommarbarnen skrev 2011-07-17 20:40:24 följande:
    Om vi visste om vilka sorger andra bär på eller vilka sorger som väntar dem så skulle vi nog dra oss för att vilja byta. Livet är inte enbart glädje för någon. Alla drabbas vi av sorg förr eller senare, och ALLA ska vi förlora någon förr eller senare. Kvinnan på stan med stor mage kanske har förlorat sin mor i cancer för två månader sedan, kanske blev hon utsatt för incest som liten, kanske har hon blivit misshandlad och lämnad av sin man. Kanske förbereder livet att hon själv drabbas av sjukdom och tvingas lämna jorden och sina barn innan hon hunnit se dem växa upp. Det finns ingen som har fått några garantier för att livet blir som vi önskar. Vi VET helt enkelt inte vilka sorger som väntar. Ingen vet.
    Ja, men alla får inte lika stora sorger. Jag håller med om att man inte ska hålla på och värdera sorg hit och dit, men du kan inte säga att livet är lika smärtsamt för alla.
  • sommarbarnen
    Anonym skrev 2011-07-17 20:47:31 följande:
    Ja, men alla får inte lika stora sorger. Jag håller med om att man inte ska hålla på och värdera sorg hit och dit, men du kan inte säga att livet är lika smärtsamt för alla.
    nej det va inte det jag skrev, jag skrev varför man inte bör säga att livet är orättvist. Nog om det..
  • Anonym
    sommarbarnen skrev 2011-07-17 21:01:52 följande:
    nej det va inte det jag skrev, jag skrev varför man inte bör säga att livet är orättvist. Nog om det..
    Ja, och det är det jag inte förstår. Det gör ju att livet ÄR orättvist.
  • Anonym
    sommarbarnen skrev 2011-07-17 20:40:24 följande:
    Om vi visste om vilka sorger andra bär på eller vilka sorger som väntar dem så skulle vi nog dra oss för att vilja byta. Livet är inte enbart glädje för någon. Alla drabbas vi av sorg förr eller senare, och ALLA ska vi förlora någon förr eller senare. Kvinnan på stan med stor mage kanske har förlorat sin mor i cancer för två månader sedan, kanske blev hon utsatt för incest som liten, kanske har hon blivit misshandlad och lämnad av sin man. Kanske förbereder livet att hon själv drabbas av sjukdom och tvingas lämna jorden och sina barn innan hon hunnit se dem växa upp. Det finns ingen som har fått några garantier för att livet blir som vi önskar. Vi VET helt enkelt inte vilka sorger som väntar. Ingen vet.

    På vilket sätt skulle det göra att livet inte är orättvist bara för att vi inte vet allt om alla?? Jag tycker det är vansinnigt orättvist att min man är döende medan jag är gravid, och andra "bara" förlorar sin farmor. Men så länge mina barn får leva så vet jag att livet är ännu orättvisare mot andra för att förlora sitt barn måste vara det värsta som kan drabba en. Sen är livets orättvisor inget man ska gå och gräva ner sig i eller vara avundsjuk på andra för, det är bara kalla fakta. 

    "Life isn't about waiting for the storm to pass. It's about learning to dance in the rain!"
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-07-18 11:18:23 följande:
    På vilket sätt skulle det göra att livet inte är orättvist bara för att vi inte vet allt om alla?? Jag tycker det är vansinnigt orättvist att min man är döende medan jag är gravid, och andra "bara" förlorar sin farmor. Men så länge mina barn får leva så vet jag att livet är ännu orättvisare mot andra för att förlora sitt barn måste vara det värsta som kan drabba en. Sen är livets orättvisor inget man ska gå och gräva ner sig i eller vara avundsjuk på andra för, det är bara kalla fakta. 

    "Life isn't about waiting for the storm to pass. It's about learning to dance in the rain!"
    exakt så!
Svar på tråden Fina ord