Dottern 15 år och gravid

ojoj vad jobbigt. :( förstår din oro. har du pratat med henne om vad det innebär att bli mamma? man är ju bara barnet själv som 15åring. ta ett lugnt och sansat samtal med henne och tala om för henne att du inte tänker ta hand om barnet medan hon fortsätter som vanligt, att du kanske t.o.m inte har råd att försörja ett barn till? att hon kommer få det jättejobbigt att fixa sin utbildning.. hon har ju förmodligen ingen uppfattning alls om vad saker kostar och vilket otroligt ansvar hon kommer ha för den här lilla krabaten.

jag hade en skolkamrat som blev gravid som 16 eller 17åring, och hon behöll barnet för att hon hoppades att det skulle få pappan till barnet att vilja bli ihop med henne. självklart så blev det inte så, och barnet har i princip ingen kontakt alls med sin pappa idag. det märktes så tydligt på henne att hon ångrade sitt beslut om att behålla barnet. hon var bitter jämt och så fort hon var barnfri så såg hon till att bli så full som möjligt för att "passa på".. det hela var bara så tragiskt.

jag hoppas du kan få din dotter på bättre tankar. lycka till!

Jag är själv ung mamma blev 18 år dagen innan mitt barn föddes. mina föräldrar va inte alls glada på mig . men jag hade de bra då med pappan till barnet vi bodde ihop och allt. dock när barnet blev två, gick vi iser och har nu varnnan vecka , allt handlar om hur mogen man själv är som mamma de är tufft att vara en ung mamma jag misste alla mina vänner men jag bet ihop jag fixade skolan och körkort .

försök att prata med din dotter och se om hon är villig att kämpa med skolan å allt . de är inte lätt men vill man kan man. Men mina föräldra gav mig bara negativa saker om att skolan å bla bla men när väl jag visade dom att jag kunde själv så är dom idag stolta momor/morfar. visa bara att de inte är du som ska ta hand om barnet utan att de faktist är hon själv .

det är ändå stor skillnad på 18 och 15. man måste nog vara något ut över det vanliga till mogen om man ska bli mamma som 15åring. kompisar är ju hela ens värld när man är 15, och dem kommer hon säkerigen att förlora. självklart hittar man nya vänner så småningom, men tror det är bra tufft att som 15åring förlora sina vänner och bli mamma.. 

jo de har du klart rätt i , men tycker inte att man ska ta bort barnet om man inte vill. men man ska även veta vad man ger sig in på att bli mamma .

nej självklart är det ju ändå hennes beslut i slutänden. men man måste ju vara mogen nog att inse att man inte kan skaffa barn av egoistiska skäl, man måste ju veta att man kan ge dem en vettig uppfostran och ett bra liv. Jag tror inte hon tänkt igenom detta och vilken helomvändning hennes liv kommer att få.

Jag är också i stort behov av att få höra andra i samma situation.. Min dotter är i exakt samma ålder och situation och jag är i precis samma sits som dig. Nu var det ett tag sedan du skrev det här, hur har det gått med allt?

Jag är också väldigt klar med allt vad barn heter och vill bli mormor på "rätt" sätt - där barnet efter besök kan återvända till sin mamma och deras egna hem.. Jag kan heller inte försörja en till då jag efter 10 år äntligen själv lyckats komma på fötter och har förutom min 15-åring även 2 till barn att hjälpa till att försörja.

Vi har pratat, hon har lyssnat, jag har förklarat alla delar och det enda hon säger att hon blir lycklig avd et här, andra hon känner får hjälp av soc och att vi som för'äldrar är skyldiga att till 110% ställa upp för sina barn. Men om jag inte kan då?? Såklart vill man hjälpa till så det ska gå bra för ens barn, men det går ju inte Hur gör man??? *suck*

Det att föräldrar ska ställa upp för sina barn stämmer kanske, jag har själv aldrig varit i någon liknande situation. Men rent ekonomiskt sett har du noll ansvar för ditt blivande barnbarn. Sen vad som är moraliskt rätt osv är en annan fråga.

Hon ska ju själv bli förälder, hur förklarar hon att hon ska ta 110% ansvar för sitt barn? Eller det gäller bara er generation?

jag var 16 när jag blev gravid med min dotter och det har gått jätte bra.

tyvärr så har jag ju fått göra precis allt själlv då min mamma sitter i rullstol & pappa är sjuk.

stötta henne i det,
fråga om hon vill fråga något
om hon behöver prata om det ,
hur hon känner med skola, kärlek m. m
om hon vill att du ska vara med på förlossningen och att du älskar henne vilket val hon än gör.

allting löser sig!  Nu är jag arton och min tös är snart ett år. hon var min räddning och jag kunde inte haft det bättre :)

kram på er o lycka till!

Finns pappan med i bilden?