• Anonym

    Vän med Borderline, hur orkar man stanna kvar?

    Hej!

    Min bästa vän har Bordeline. (Eller, just nu min före detta bästa vän eftersom hon är inne i en utav sina "hatperioder."  Tillsynes helt utan anledning den här gången.)
    Min vän skiftar mellan att bokstavligt talat avguda mig, och att avsky mig. Jag VET att detta är typiskt för personer med Borderline och jag har hittills lugnt och sansat vänta ut dessa stormar, just eftersom jag vet att det som ligger bakom beteendet är sjukdomen. Jag VET att min vän innerst inne inte vill göra mig ledsen och att hon är en fantastisk människa. Jag vill ha den här personen i mitt liv. Men hur mycket skit orkar man med?

    Jag vill inte gå in på detaljer eftersom det finns risk att personen läser det här och då tar det antagligen hus i helvete. Men jag kan säga så mycket som att vännen nu behandlat mig riktigt illa, sagt riktigt elaka saker och helt avsagt sig våran vänskap. Jag är dock ganska säker på att detta kommer gå över (igen), att hon kommer att komma tillbaka(igen).

    Men den här gången känner jag faktiskt bara för att be henne dra åt helvete. För jag blir så ledsen, och det kräver sådana enorma mängder energi utav mig att hålla fast vid den här personen. Men som sagt, jag älskar henne och vill ha henne som vän. Men hur ska jag hantera henne nu? Ska jag bara låta henne vara tills hon hör av sig eller ska jag ligga på och försöka? Hur gör man? Hur överlever man med en sånhär person i sin närhet utan att gå under själv?

    Det här blev ju jätterörigt, men jag hoppas att ni förstår vad jag vill ha sagt. Snälla, hjälp mig att förstå varför min vän gör såhär emot mig och hur jag ska hantera det utan att behöva må såhär dåligt! 

  • Svar på tråden Vän med Borderline, hur orkar man stanna kvar?
  • ModestyB

    Man kan tala om medberoende även när det gäller psykisk ohälsa och vänskapsrelationer-är du en medberoende?

    Om inte, så kan det ju vara så att hennes goda sidor väger upp dom dåliga. Många med borderline är oerhört smarta, charmiga och roliga att umgås med, det blir ju liksom aldrig tråkigt. Mår du dåligt så betyder det att relationen skadar dig och då är det inte meningen att du ska "orka mer". Släpp taget, även om det gör ont. Eller försök att inte engagera dig känslomässigt i din väns utbrott och dåliga mående, det är nog enda sättet du kan fortsätta vara vän på. Din vän får annars dåligt samvete, ångest osv. som byggs på och som leder till nästa utbrott mot dig. Det gäller att det inte blir en skuldbörda och någon som ständigt "bär hundhuvudet". Vet inte om det är möjligt att lyckas med-är det det så krävs det en enormt stor och trygg människa för att åstadkomma det.

  • Anonym
    ModestyB skrev 2011-07-21 23:43:27 följande:
    Man kan tala om medberoende även när det gäller psykisk ohälsa och vänskapsrelationer-är du en medberoende?

    Om inte, så kan det ju vara så att hennes goda sidor väger upp dom dåliga. Många med borderline är oerhört smarta, charmiga och roliga att umgås med, det blir ju liksom aldrig tråkigt. Mår du dåligt så betyder det att relationen skadar dig och då är det inte meningen att du ska "orka mer". Släpp taget, även om det gör ont. Eller försök att inte engagera dig känslomässigt i din väns utbrott och dåliga mående, det är nog enda sättet du kan fortsätta vara vän på. Din vän får annars dåligt samvete, ångest osv. som byggs på och som leder till nästa utbrott mot dig. Det gäller att det inte blir en skuldbörda och någon som ständigt "bär hundhuvudet". Vet inte om det är möjligt att lyckas med-är det det så krävs det en enormt stor och trygg människa för att åstadkomma det.
    Jag skulle nog inte säga att jag är en medberoende. Har ganska god insikt i vad bordeline innebär och försöker ändå att hålla en bra distans till den delen av min vän som kommer fram under hennes skov eller vad man nu ska kalla det.

    Och ja, de bra sidorna väger helt klart upp de dåliga. Dessutom vill jag inte vara ännu en i den oändligt långa raden som "överger" min vän. Hon gör ju inte såhär emot mig för att det är vad hon vill, utan för att hon är sjuk. Vi har varit vänner i 14 år och jag ser henne som en syster. Jag skulle ju inte överge någon annan av mina vänner om någon utav dem drabbades av sjukdom, även om det skulle vara jobbigt och svårt för mig också.
    Så varför skulle jag överge min vän bara för att hennes sjukdom är psykiskt och inte fysisk?

    Men självklart blir jag upprörd och ledsen ändå. Dock visar jag inte henne det, ger inte tillbaka utan förhåller mig helt passiv under hennes utbrott. Sedan brukar jag bara säga att jag finns här för henne när hon lugnat ner sig och kan tänka klart igen. Men visst är det en känslomässig bergochdalbana även för mig, eftersom jag inte har några egentliga verktyg eller kunskaper om hur man ska hantera henne.
  • Anonym (Psyk)

    Jag tycker du först och främst skall känna efter vad:

    *Du orkar
    *Vad du vill
    *Hur viktig din väninna är för dig? Är hon viktig eller spelar det ingen roll längre?
    *Uppväger de goda sidorna de dåliga?

    Fungerar det att prata med henne? Kan tillägga att jag jobbat ganska mycket med personer med just Borderline 8vilket ju iofs ger en helt annan relation än enbart vänskapsrelation, jag vet)
    men en del har gått mycket bra att prata med tex "När du kallar mig jävla skitstövel, vad känner du då?" och "Finns det något annat sätt att förklara hur du känner istället för att hoppa på mig som person?" osv osv
    Förklara också att du blir ledsen när det blir fel i relationen men försök att inte anklaga för mycket, det gör ofta Borderlinepersoner så "bra" själva.

    Som sagt i många fall fungerar det att berätta även vad man själv upplever och hur man kan göra nästa gång personen med Borderline ser "svart" på en...

    Sedan kan det vara jättesvårt att umgås med en person med Borderline, även som personal och då är man ju inte känslomässigt engaerad på samma sätt som man är med en vän, men jag tror för att orka så måste man inse att utskällningen just då inte var personligt menad och kunna ställa sig utanför det och inte ta åt sig, hur hårda orden än kan vara.

    Lycka till

  • alicia05

    Usch vad jobbigt, men vilken underbar vän du är! Glad 
    Sista inlägget gav mycket, du kanske kan hitta bra litteratur när det gäller borderline och samtal med personer med borderline. Lycka till!

  • Anonym (Psyk)
    alicia05 skrev 2011-07-22 06:42:07 följande:
    Usch vad jobbigt, men vilken underbar vän du är! Glad 
    Sista inlägget gav mycket, du kanske kan hitta bra litteratur när det gäller borderline och samtal med personer med borderline. Lycka till!
    Ja just det, det glömde jag =)

    Finns bla en jättebra bok av Görel kristina Näslund som heter Borderline om man vill fördjupa sig mer i ämnet så att säga.
  • Anonym (Borderliner)

    Är hon själv medveten om hur hon beter sig? Tycker hon själv att hon beter sig logiskt?

    Är själv diagnosticerad med borderline, kan ha knepiga tankar och reagera kraftigt utan någon vidare anledning, men sen jag fick diagnosen kan jag även tänka steget längre och förstå att sättet jag tänker och fungerar på ibland inte är logiskt och får helt enkelt skärpa mig! Man beter sig inte hur som helst bara för att man har en diagnos att gömma sig bakom!

    Jag tycker du ska prata med henne när hon har lugnat sig, berätta hur viktig hon är för dig men att du har tröttnat på berg och dalbanan, att du vill bli behandlad med respekt. Du vill gärna behålla henne i ditt liv men tänker inte gå med på att hon ska få behandla dig hur som helst framöver, så hon kanske får tänka igenom hur hon beter sig.

  • Anonym
    Anonym (Psyk) skrev 2011-07-22 05:12:12 följande:
    Jag tycker du först och främst skall känna efter vad:

    *Du orkar
    *Vad du vill
    *Hur viktig din väninna är för dig? Är hon viktig eller spelar det ingen roll längre?
    *Uppväger de goda sidorna de dåliga?

    Fungerar det att prata med henne? Kan tillägga att jag jobbat ganska mycket med personer med just Borderline 8vilket ju iofs ger en helt annan relation än enbart vänskapsrelation, jag vet)
    men en del har gått mycket bra att prata med tex "När du kallar mig jävla skitstövel, vad känner du då?" och "Finns det något annat sätt att förklara hur du känner istället för att hoppa på mig som person?" osv osv
    Förklara också att du blir ledsen när det blir fel i relationen men försök att inte anklaga för mycket, det gör ofta Borderlinepersoner så "bra" själva.

    Som sagt i många fall fungerar det att berätta även vad man själv upplever och hur man kan göra nästa gång personen med Borderline ser "svart" på en...

    Sedan kan det vara jättesvårt att umgås med en person med Borderline, även som personal och då är man ju inte känslomässigt engaerad på samma sätt som man är med en vän, men jag tror för att orka så måste man inse att utskällningen just då inte var personligt menad och kunna ställa sig utanför det och inte ta åt sig, hur hårda orden än kan vara.

    Lycka till
    Tack för ett jättebra inlägg! Precis den här typen av tips och råd jag var ute efter.
  • Anonym
    alicia05 skrev 2011-07-22 06:42:07 följande:
    Usch vad jobbigt, men vilken underbar vän du är! Glad 
    Sista inlägget gav mycket, du kanske kan hitta bra litteratur när det gäller borderline och samtal med personer med borderline. Lycka till!
    Tack! Det värmer.
  • Anonym
    Anonym (Borderliner) skrev 2011-07-22 07:02:40 följande:
    Är hon själv medveten om hur hon beter sig? Tycker hon själv att hon beter sig logiskt?

    Är själv diagnosticerad med borderline, kan ha knepiga tankar och reagera kraftigt utan någon vidare anledning, men sen jag fick diagnosen kan jag även tänka steget längre och förstå att sättet jag tänker och fungerar på ibland inte är logiskt och får helt enkelt skärpa mig! Man beter sig inte hur som helst bara för att man har en diagnos att gömma sig bakom!

    Jag tycker du ska prata med henne när hon har lugnat sig, berätta hur viktig hon är för dig men att du har tröttnat på berg och dalbanan, att du vill bli behandlad med respekt. Du vill gärna behålla henne i ditt liv men tänker inte gå med på att hon ska få behandla dig hur som helst framöver, så hon kanske får tänka igenom hur hon beter sig.
    Nej, jag tror inte att hon tycker att hon gör något fel. Allt är alla andras fel hela tiden och hon ser verkligen inte sin egen skuld i det hela. Men detta är väl ganska vanligt hos personer med Bordeline har jag fått för mig utifrån det jag har läst?

    Precis så som du skriver har jag funderat på att göra, men tror att det kanske kommer att bli fel ändå i hennes värld. Men jag ska fundera noga på hur jag ska lägga fram det för att undvika att hon hamnar i försvarsställning. Jag tror att det är enda sättet vi kan fortsätta att vara vänner på just nu. 
Svar på tråden Vän med Borderline, hur orkar man stanna kvar?