Anden i glaset fråga om vad som händer efter döden

anden i glaset är inget att leka med. man ska veta vad man gör när man håller på med det.

Jag vet det, jag kör inte "anden i glaset" själv.
Jag bara undrar om någon vågat ställa den frågan.  

personligen hade jag inte vågat fråga den frågan, med tanke på att man aldrig vet "vem" man har med sig som svarar. plus att jag vill inte veta heller. det får bli en överraskning ;)

Ja e fan livrädd för anden i glaset.. Hade aldrig vågat fråga en sån fråga!

Aldrig frågat!! Efter vi spelade det spelet så spökade det så in i helve..

Vågat fråga? Varför skulle man inte våga fråga det? Anden i glaset är utforskat och förklarat sedan över 150 år tillbaka. Inget konstigt, inget övernaturligt och definitivt inget farligt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ideomotorisk

Det är visst farligt ! Som jag skrev innan så spökade det väldigt mycket efter att vi spelade det spelet, och en gång så helt plötsligt smälldes vår sovrumsdörr igen skit hårt, och självklart var min sambos fot emellan.. Förklara det? Vi flyttade rätt fort..

http://sv.wikipedia.org/wiki/Anekdotisk_bevisf%C3%B6ring

Exakt hur tror du att jag skall kunna förklara det? Det går naturligtvis inte förklara era upplevelser. Däremot så kan du försöka förklara varför ingen lyckas påvisa några som helst "konstigheter" så fort man låter det ske under kontrollerade former. Du kan även förklara varför man enkelt kan påvisa att glaset rör sig pga den ideomotoriska effekten och inget annat.

Jag och min vän "spelade" anden i glaset när vi var 18 i min lägenhet jag hade då. Skit äckligt var det, då vi viskade kunde omöjligt någon veta vad vi skrivit. Allt funkade skit bra tills min kompis mobil ringde. Då började det ramla saker i mitt kök, anden blev förbannad och sa skumma saker.

Jag frågade anden om jag någonsin skulle få barn, svaret blev två år. Förstod inte vad sjutton den menade och var så himla förvirrad över det svaret. Två så senare blev jag mamma (slump eller inte, vad vet jag.)...

Då jag studerar nu är jag mer skeptisk mot övernaturliga saker, samtidigt har jag upplevt så mycket att jag faktiskt inte kan neka till vad jag upplevt/upplever dagligen. Ibland tänker jag hjärnspöken ibland tänker jag att det finns inga tillräckligt starka bevis på att "spöken, andar osv" faktiskt inte finns eller finns. Skeptiker säger dom finns inte, troende säger att dom finns. Människor upplever saker och det är enligt min mening otroligt fult att påstå att dessa ljuger. Så jag är väl mitt i mellan, min "vetenskapliga" hjärna säger det finns inte, min känsla känner att det nog visst finns saker och det inte är meningen att vi ska kunna förklara dess vara eller inte vara.

En liten rättelse bara, skeptiker säger att det inte finns några goda skäl till att tro dom finns, inte att de inte finns.