Känner mig så kluven vad gäller uppfostran!

Ingen??   Måhända att jag åter igen råkat skriva om något som avhandlats flera gånger här på forumet..men vem orkar sitta och leta efter liknande redan skrivna ämnen?

det jag spontant tänker är, vad ville du uppnå med att hon inte fick gå ut på förmiddagen?

Jag tycker att du gjorde helt rätt.
Jag är inte mycket för "bestraffningsmetoder" heller, men det ni gjorde var ju inte bara bestraffning, utan faktiskt att ni försökte få henne att varva ner och spara på krafterna. Av den anledningen skulle jag säga att ni mycket väl kunde göra det då och då, regelbundet för hennes skull. Planerat och inte i vrede då alltså och hon får vara delaktig. Styra upp hennes utevistelse en smula, menar jag, inte "förbjuda".
Fick ni det att flyta så hon inte brukar vara utmattad jämt när hon kommer in, så skulle jag nog låtit henne gå ut med kompisen som skulle resa bort, för undantag av behjärtansvärda anledningar stärker henne också tror jag. Men i det här läget var det nog rätt att hon inte fick följa med kompisen ut, eftersom ni gjorde detta för första gången och det hade varit dumt att bryta.
Hon förstod ju poängen! Kan säkert inte hålla sitt löfte, men försöker hon så är det gott nog.  

Jag tycker inte man kan kalla det utegångsförbud direkt det du gjorde. Utegångsförbud är väl mer som straff, det här var ju för hennes egen skull? Kanske kan ni begräsa antalet aktiviteter per dag, t ex om man är på lekland på dagen så får man vara hemma på kvällen och kanske titta på film med föräldrarna eller nåt? Finns det något hon tycker är kul att göra med er i familjen? då kanske det går att säga att hon ska vara hemma för att ni ska göra det?

ja sjklart skall du sätta stopp o hålla på utegångsförbudet då hon betett sig illa. valsa inte runt henne bara för hennes vilja å envishet. om hon e trött försök å få lite tid tillsammans där hon e kan varva ner på kvällen eller en kortare vila mitt på dagen ,  

Personligen kommer jag aldrig ge mina barn utegångsförbud. Det blir sällan mer givmilda av att sitta inne hela dagen och bli rastlösa.  Min, snart 4årige, son är väldigt envis och väldigt trottsig. Det som fungerar bäst med honom är förberedelse. Att tex 30min innan det är dags att gå in säga "nu är det snart dags att gå in" och sen igen en kvart innan och sen när det är 5min kvar säger jag att nu ska vi packa ihop (spade, hink osv)  Brukar oftast fungera.

Skirker han och bråkar när vi är inne så åker han in på sitt rum. Jag stänger aldrig dörren för jag vill inte "låsa honom inne" och jag vill kunna ha lite koll. Brukar sätta mig på golvet utanför hans rum, tala om för honom varför han blir inburen på rummet och säga att han är välkommen ut när han slutat skrika. När han sedan kommer ut pratar vi om det hela och ber om ursäkt till varandra sen är det bra igen.

Få henne att förstå att ett dåligt uppförande får konsekvenser..eftersom det inte hjälper att tala med henne så...

Tack för den goda idén

Grejen är den; att hon tycker det är så galet roligt att vara ute med kompisarna så det finns knappt något som vi kan kompensera upp det med   -  men det är ju alltid bättre att förekomma än att förekommas - så bra tips det där med att om man tex är på Lekland på dagen, så kanske man kan ta en lugn hemmakväll med familjen   Gäller bara att vi tar upp det INNAN man t ex åker till Leklandet

Ja jag ska nog försöka "schemalägga" hennes utevistelse lite jag oxå. Fungerar bäst med förberedelse för henne oxå, men jag har väl aldrig trott jag skulle behöva schemalägga hennes utevistelse   Det är ju bra att barn är ute men tydligen kan det bli för mycket av det goda oxå

Jösses! det är som om det vore jag som skrev! Vor dotter är precis som din, otroligt aktiv och verkligen en ute unge, man får typ dra in henne om det öser ner ute.

Och jag tycker absolut att du gjorde helt rätt, du hade bestämt dig för att hon inte skulle gå ut och även om du kanske nu i efterhand kanske ångrar dig så gjorde du bra som inte gav med dig, och om hon ber om något (tex vill gå ut) och du inte vet, säg inget utan be om att få fundera lite, så gör jag, bättre att få fundera och ge rätt svar än att ändra sitt svar.

Jag tycker man ska välja sina strider och ni verkar inte vara de som jämnt ska förbjuda osv, men barn som "våra" måste man ibland tvinga att ha lite tråkigt, för man kan ju inte alltid vara ute, leka med kompisar osv, min dotter har otroligt svårt att aktivera sig själv inne tex, men det är viktigt att "kunna ha tråkigt" om du förstår?

Jag är med helt emot bestraffningar av alla slag men jag är tydlig till min dotter att varna henne om hon sätter igång, det har jag märkt är viktigt, precis som du säger att schemalägga hennes dag lite, om hon uppför sig riktigt illa så får hon en chans att sluta och schemalägger du hennes ute tid så får hon en chans att avsluta den på ett bra vis, eller förbereda sig på att idag blir det faktiskt inget lek med kompis.

Ja detta lät väldigt luddigt, men du är helt rätt i din tanke, fortsätt så.

mmm för mig så är det viktigt att en konsekvens av det dåliga uppförandet eller handlingen står i relation till vad man gjort.
Jag vet inte om just utegångsförbud på morgonen på det sättet egentligen står i relation till det.

Vi verkar vara väldigt lika där, i våra åsikter :) Ja vi får nog allt scehmalägga våra döttrars utevistelse. Låter ju egentligen inte riktigt klokt, för egentligen är det ju skitbra att de vill vara ute. Finns ju ungar som knappt VILL gå ut!  Men ja....en begränsning är nog på sin plats   Det är som att ha en tonåring ibland

På sätt och vis stod det ju i relation till det. Hon har varit trött efter att ha lekt hela dagarna lång, och tagit ut det på oss föräldrar. Därför bestämde vi oss för att hon skulle ha en vilodag; dels för att varva ner och på så vis förstå att hon inte kan trötta ut sig totalt och sedan bete sig illa mot osss.

Inget konstigt alls! Ni sätter gränser för hennes eget bästa. Jag tror bara hon respekterar er mer efter detta.

Jag har till och med pratat med både barnpsykolog (bara för att få lite stöd och tips egentligen) Och bvc fick jag lite råd av ett tag när vår kära dotter hittade på mycket bus. Och de sa faktiskt att vissa barn är lite svårare än andra, och just pedagogik funkar inte alltid SÅ bra på dessa barn. Tex så stödjer ju egentligen psykologer INTE att man visar in barnet på rummet men i vissa fall är det okey, det är bättre att de får avreagera sig där, skika och gapa lite än att resterande familjen får lida för det, jag gör så när det går över styr, jag ber henne gå in på rummet och skrika och gapa där, sen när det gått en luten stund, bara några minuter så knackar jag och går in och pratar lite om vad det var som gick fel och hur hon själv vill ha det. Jag kanske inte gör rätt i detta, men det funkar väldigt väldigt bra! Och så har vi tecken ekonomi, en tavla som det står (man kan ha bilder kanske men de ska ju börja lära sig läsa iaf) tex städa sitt rum, duka på/av bordet ja lite sånt smått och enkelt som vi gör ihopa men så får hon pengar i sin plånbok varje söndag och DET gillar hon starkt! Det rek jag verkligen. De får jobba lite och de är stolta över sig själva.
'
Vi har en pojke med autism och hans vardag är ganska inrutad, och vi kör lite samma med henne, förberedelse kanske inte schemalägger, utan mer planerar kan man säga? Det är ju lilla tonåren kan man säga, det händer mycket med en sjuåring och att sätta tydliga gränser är oerhört viktigt.