En vän som är dålig på att höra av sig...

Känner igen stora bitar. Min bästa vän sedan så lång tid och jag är i liknande sits. Jag har bara insett att vi glider ifrån varandra och även förstått varför när jag tänker efter. VI har inget gemensamt längre, hon stöttar inte mig, det är precis som du säger med sms och facebook. Jag tycker det är trams idag och har inte många känslor kvar för henne. De enstaka gångerna vi ses är det som hon förnedrarmig så jag har låtit allt rinna ut i sanden kan man verkligen säga. Och inte har vi pratat öppet om detta.

Känner igen väldigt mycket av det du skriver och jag kunde ha varit "den" vännen. Jag hade vänner som försökte ställa upp men jag orkade inte besvara mail eller svara i telefonen. Det är svårt att beskriva hur svårt det kunde vara. Men för mig var det så att kontakt med vänner osv på något sätt gjorde att jag var tvungen att befinna mig i verkligheten och just då orkade jag inte med den. När jag var själv i min lilla bubbla så orkade jag med tillvaron, men att prata med andra innebar att jag tvingades känna och tänka, vilket just då var omöjligt. Ta inte Facebook på för stort allvar. Förstår att det kan kännas tråkigt att läsa det ena och det andra där, men Facebook är ett spel för gallerierna. Där visar man upp en fasad. Inte många skulle kunna tro att jag mått så dåligt som jag gjort.

Speciellt en vän kände nog precis som du gör nu. Vi var väldigt nära vänner, gått igenom så mycket tillsammans och jag trodde vi skulle bli gamla ihop. Hon var sårad över att jag inte kunde släppa in henne, så hon tog avstånd ifrån mig. Detta gjorde så fruktansvärt ont! Men det gick några år och sedan var jag mogen att ta kontakt med henne igen. Jag saknade henne enormt mycket. Jag saknade våra minnen, minnen som kändes betydelselösa när man inte hade någon att dela dem med. När jag tog kontakt blev hon jätteglad och först då kunde jag förklara för henne hur jag mått och varför jag reagerade som jag gjorde. Hon var jätteledsen över att hon gjorde det valet hon gjorde då, hon förstod inte då. Idag lever vi olika liv och umgås inte pga geografiskt avstånd och pga att vi är i olika faser i livet. Men vi vet att vi finns för varandra om det behövs och vi kan dela de minnen vi har.

Jag förstår att du känner dig sårad av att inte få finnas för henne.. eller för att hon inte finns där för dig. Men hon kanske inte klarar av att finnas för dig just nu och det kan tyckas skevt när du funnits för henne. Men om detta är en betydelsefull vänskap för dig, försök att ge det mer tid. När hon är redo så kommer hon nog till dig och du kommer att vara väldigt betydelsefull för henne för att du stannade kvar, trots att hon kanske inte riktigt "förtjänade" det.

Önskar dig all lycka till med er vänskap och jag hoppas att både hennes och din situation reder ut sig.

Det kan tyvärr vara så att din kompis inte känner samma sak som du längre. Jag har varit i din situation och vet att det är skitjobbigt. I mitt fall slutade det med att jag skickade ett SMS och frågade sakligt och vänligt om det var så att hon inte längre hade något utbyte av mig och om det var någon idé att jag försökte få tillbaka kontakten med henne. Jag skrev att jag gav henne två dagar på sig att svara och om hon inte kunde svara direkt så skulle jag ta det som att hon inte kände att vi skulle ha kontakt längre. Hon svarade inte och det var såklart jättetråkigt. I typ ett år efteråt blev jag ledsen när jag tänkte på det, men jag kom över det. Och det jag lärt mig är helt enkelt att man inte kan förstå alltid hur folk förändras, och att man ibland inte kan göra annat än att acceptera och gå vidare. Man är ledsen och känner sig sviken, men om en vän inte längre vill/kan vara vän med en så kan man ju inte göra något åt det.

Men som många skriver, det kan också vara så att det är jobbigt att ha kontakt med dig på grund av hur hon mår. Jag själv kan ibland känna att det är svårare att prata med någon som står mig riktigt nära än med en mer ytlig vän. Det låter kanske konstigt, men ibland är det som att det kan bli för intensivt att prata med någon som känner en väl. Kanske är det därför hon orkar med kontakt med andra bättre än med just dig nu?

Det du kan göra är att fråga henne rakt ut om det är så att hon inte vill/kan vara din vän längre eller om det är så att hon inte kan ha kontakt med dig just nu bara. Skriv ärligt och rakt och be att få ett ärligt och rakt svar. Då vet du vad som gäller. Om det då är så att hon inte kan vara din vän längre så får du sörja det och gå vidare. Det är ju tyvärr det enda man kan göra även om det låter hårt.

Det är en jobbig fråga att ställa, och risken finns att du kan få ett tråkigt svar. Men oavsett svar så kommer du att VETA. Det kan vara värt det.

Lycka till, och hoppas att du kan hitta någon annan att prata med nu när du behöver det.

Jag har en kompis som är sämst på att höra av sig. Jag har på något sätt vant mig vid att det mest är jag som ringer.