Hjälp, jag vill inte vara tråkig!
Mitt problem är en ond cirkel och jag vet inte var jag ska börja för att bryta den. I de flesta sociala sammanhang - allt från fest med massor av okända eller kända människor till fikarasten på jobbet, tjejmiddagen med nära kära kompisar- är jag osäker och extremt medveten om vad jag säger, gör, ser ut, utstrålar osv. och framförallt hämmad.
Har svårt för att småprata just för att jag inbillar mig att jag framstår som dum eftersom jag inte kan allt, förstår allt och är rädd för att ställa dumma frågor. Jag har också problem med att prata med människor om deras liv, relationer osv. (japp, allt som gör dem till spännande levande människor) eftersom jag är rädd för att vara för påflugen. Detta leder till att jag framstår som ointressant, tråkig och en jasägare. Jag har svårt för att prata om mig själv därför att jag tänker att mitt liv och mina intressen måste framstå som fruktansvärt tråkiga och ointressanta för den jag pratar med. Alternativt känner jag mig olustig över att jag, om jag berättar om min utbildning och mina fritidsintressen, ska framstår som präktig och som en som tror att hon är förmer och bättre än alla andra.
Och egentligen tycker jag att andra människor och deras levnadshistorier är det mest spännande som finns!
Rent logiskt förstår jag ju att jag är minst lika intressant som någon annan, att jag inte alls är påflugen om jag ställer en nyfiken fråga (herregud, det är väl snarare tvärtom!)
Jag har en väldigt social pojkvän med stor bekantskapskrets och det har skapat problem på senaste eftersom jag när jag (väl) följer med honom och hans vänner kör de här tankevurporna igång --> jag drar mig undan, vill inte verka tråkig, nojar över att jag är tråkig och vill därför inte prata med någon. När någon pratar med mig blir jag osäker på vad jag ska svara för att inte framstå som ett freak/dum osv ---> detta leder givetvis till att jag blir oerhört stel, får "panik" över vad jag ska säga och när osv. När han (pojkvännen) minglar runt blir jag ...svartsjuk. Ibland grälsjuk.*'skäms*
Många gånger väljer jag att inte följa med för att jag är rädd för att det ska bli jobbigt och att jag ska känna mig olustig, tråkig och att han ska behöva skämmas för mig/känna att han måste prata med mig hela tiden. Min pojkvän har märkt av allt detta och tycker också att det är jobbigt. Det har lett till att han ibland inte bjuder med mig. Detta i sin tur gör ju att jag blir ledsen, känner mig tråkig, jobbig osv. Och får "panik" över att jag är tråkig - inte glad och sprallig som jag vill vara. (och tankarna på att han ska tröttna och hitta en roligare tjej tar fart).
Och jag har ju varit en glad och sprallig tjej innan, som vågat och haft en jäkla massa skoj. Men någonstans under senaste två-tre åren har jag "försvunnit" in i min onda cirkel.
Det minsta jag vill är att vara tråkig, ha tråkigt, vara ensam, pojkvänsberoende, svartsjuk osv. Och det jag helst vill, och som jag egentligen vet att jag har inom mig, är att vara glad, sprallig, busig, nyfiken, pratglad! Och ibland forcerar jag och går ut stenhårt i sociala sammanhang och är allt det där. Men sen kommer osäkerheten och de negativa tankarna som får mig fruktansvärt medveten om hur andra uppfattar mig. Tror jag...och jag förstår att det inte alls är någon sanning utan min hjärna som spökar! Men likförbannat finns tankarna där och äter upp mig inifrån.
Hjälp mig, hur kan jag komma ur det här? Komma tillbaka?!
Min självkänsla är körd i botten. Eller, rent logiskt och intellektuellt förstår jag och tycker jag att jag duger precis som jag är. Jag kan skilja mina prestationer från mitt "värde". Jag förstår att jag inte är vad jag presterar. Däremot har jag svårt för sociala situationer och relationer med människor jag inte känner sedan tidigare. Det är inte så att jag har social fobi, jag får inte ångest av sociala situationer men jag är extremt medveten om vad jag gör, säger och agerar - och framförallt vad jag inte gör. Jag mår dåligt av att jag är
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-27 21:33
Sista biten här som står lite för sig självt var egentligen bara ett utkast som jag tänkte radera innan jag publicerade...men det glömde jag! Aja, det förklarar ju iofs bara samma som ovan.
