Gifta sig utan vänner o släkt?

Om min dotter gjorde det skulle jag bli besviken. Eller om min mamma eller ett syskon gjorde det. Alltså, de får gärna gifta sig ifred, men jag skulle vilja veta om det bara. Däremot om det är en moster, kusin, eller mormors lillebror.. då spelar det ingen roll.

Jag har all respekt för att mina vänner och syskon gör det som känns bäst för dem den dagen de gifter sig och jag förväntar mig detsamma från mina vänner. Jag och min man gifte oss i all hemlighet med två vänner som vittnen. Ingen av mina närmsta vänner var med eftersom jag absolut inte skulle kunnat välja bara en person så vi valde två personer som jag förvisso tycker väldigt mycket om men som är min mans kompisar. Visst var det en del sura miner och en del vänner som var besvikna för att jag inte berättat hemligheten för just dem men jag förklarade då bara att det var så här vi ville ha det. Vi kommer dock att ha en fest så småningom för de som vi vill ska fira med oss. Så TS, gör det som känns bäst för just er och skit i vad släkt och vänner säger!

Vi är på gång att gifta oss och vi kommer göra det utan inblandning av någon anhörig. Tycker att det är vår dag.

Vi gifte oss i hemlighet med bara våra två bästa vänner som vittnen. Jag vet att många i min släkt kände sig snuvade på en fest. Man gör inte så i min släkt, det ska vara rejält. Jag och maken är däremot skitnöjda med hur vi gifte oss. Vi kan få lite pikar ibland men vi väljer att skoja bort det.

Jag och sambon har inte gift oss än, men har funderat på hur vi vill ha det.

Vi vill inte heller blanda in släkt och vänner, utan en liten borgerlig vigsel med ev. två vänner som vittnen (om man måste ha egna vittnen, har ingen koll på det än) och sedan middag på en mysig resturang.

Det kommer antagligen vara folk som kommer bli upprörda när vi kommer berätta för alla först efteråt. Personligen struntar jag i deras åsikt.

Det är ERT bröllop, ER dag. Bara för att man har släkt och vänner måste man inte bjuda in dem. Gör dagen sådan som NI vill ha det, för trots allt är det NI som kommer minnas den förevigt. De andra kommer iofs komma ihåg den också, men antagligen inte som den speciella dag som den faktiskt är för er (eftersom det inte är de som gifter sig).

Personligen skulle jag bli glad om någon vän eller släkting skulle gifta sig på detta vis. Just för att de då gjort dagen till sin egen, precis så som de vill ha den.
Men även lite för att jag själv inte gillar långa utdragna bröllopsmiddagar där man bara får ont i rumpan och dessutom är tvungen att sitta med personer man inte känner.

Vi ska göra samma sak. Varken jag eller min sambo gillar att stå i centrum. Släkten träffas sällan så det skulle mest kännas som ett svindyrt spel för gallerierna.
Min mamma verkar helt förkrossad över att inte få vara med (vi är inte ens förlovade än, men hon vet ändå att det kommer att bli så eftersom hon känner oss). Men om vi bjuder henne måste vi bjuda min pappa, sambons föräldrar. Och då måste man bjuda syskon. Och vill ha med sig sina partners. Och vips är det 20 pers.

Vad gör man?
Det är så sjukt att man ska tvingas ta hänsyn till andra på sin egen bröllopsdag.

Och besläktat: jag fyller 30 i övermorgon och imorrn drar jag och karln iväg på en sistaminutenresa. Mina föräldrar är nästan arga på mig. Varför FÖRVÄNTAS man offra sig själv hela tiden? Jag vill inte firas!

Jag är inne på samma spår som du TS, jag skulle hellre vilja gifta mig utan släkt eller vänner närvarande, hatar att stå i "rampljuset". Enda jag kan tänka mig är isf att våra föräldrar får vara med och sen gå på restaurang eller något, inget märkvärdigt Kanske tom syskon och deras respektive (blir en hel del tyvärr) och ha en liten grillfest i trädgården sen.

Om min dotter hade valt att gifta sig utan oss medverkande så hade jag nog blivit lite besviken ja, men jag skulle inte älska henne mindre för det Och dessutom respekterat hennes val.

jag har redan för 2 år sedan sagt till mamma att jag o sambon förmodligen kommer gifta oss utomlands utan vänner o släktingar ifall vi någon gång gifter oss. Hon sa inte så mkt om saken mer än "men näee.. jag vill ju komma!", men hon är iaf medveten om att vi vill ha det på det viset, men är rädd att hon och övriga ursprungsfamilj kommer bli mkt besvikna ifall det också blir det på viset att vi gifter oss utomlands. det är dock ingen som sagt nått om att mormor gifte sig borgeligt utan vänner o släktingar, alla var glada för deras skull även om ingen fick veta det förrän en månad senare under en liten fest i trädgården som de arrangerat för sina anhöriga.

Jag och min gifte oss i hemlighet. Alla utom min mamma grattade och tyckte bara det var roligt. Visst förstår jag min mamma men hon kunde ändå ha försökt accepterat att vi ville göra på det sättet. Min bror gifte sig i hemlighet och visst var även jag lite besviken att de gjorde så. Men det var deras val och jag var glad för deras skull! Anledningen till att vi gjorde det helt hemligt var för att det då ändå skulle bli en massa ståhej och planeras av andra.

Jag tycker inte ens om att gå på stora bröllop. Varför skulle jag ha ett sånt själv?
För vems skull gifter man sig? Mammans?