är du också sjuk i huvudet???

Ja, jag håller absolut med dig. Diagnosticering ska skötas av folk som vet vad de snackar om.

Sen också så har "Sök hjälp!" och liknande blivit ett slags allmänt argument mot någon i sakfrågor. Om man har en kontroversiell åsikt, så uppmanas man att "söka hjälp!". När man sedan nämner att man pratat med en psykolog/psykiatriker/terapeut om det här och att de som jobbar med sånt inte alls tycker det är konstigt, eller tycker att man är helt normal, ja, då måste det vara fel på alla de psykologer man träffar helt enkelt.

Folk är väldigt snabba på tro att bara för att man inte är precis om dem, så skulle man vara sjuk på något sätt och behöver "botas".

Har varit medlem på FL i flertal år men tycker något eskalerat på sista tiden, dvs att kalla varandra "sjuk i huvudet", eller "Inte frisk", igår kväll satt jag ganska länge på FL och i flertal trådar kallade olika medlemmar varandra "sjuka i huvudet" eller "du kan inte vara frisk" alt flertal gissningar på diagnoser pga att en medlem inte tyckte som någon annan

Just detta att kalla någon för sjuk i huvudet eller inte frisk, då tror jag inte folk menar det bokstavligt, utan det är bara ett utrtryck för fattar du inte, typ. Precis om att ungdomar slänger ur sig damp/dampa/CP osv. 
Själv har jag förbjudit mina barn att använda sådana uttryck, dels för vi har en gravt utecklingsstörd i släkten och dels det är kränkande för alla som faktiskt har diagnoser eller som lever med någon som har det.

Ja, det kan ju vara så att det blivit ett talesätt, dock undrar jag om dessa som skriver så (som endå skall vara vuxna människor) är de föräldrar som tycker det är helt okej att deras barn kommer hem och berättar att "Kalle i min klass är helt Mongo/CP" eller dyl.

Ja, är lite det jag reagerar på också, så fort någon inte tycker eller skulle agerat som en själv som är de "sjuka i huvudet"...just nu verkar det vara något som "går" i alla forum, allt från barn till djur till realtionsforumen.

Håller med dig ang detta "sök hjälp" i vart och vartannat inlägg och där tror jag också man kan skada många andra tex genom att tro att de är sjukare än vad de är speciellt när Ts får flertal förslag på div diagnoser hon/han sitter och googlar på och tycker att han/hon stämmer in på, diagnoskriterier ligger ju ofta ganska nära det "normala" så man kan ju känna igen sig och tolka in det mesta som att det passar på en själv och sen kanske personen söker hjälp och psykologen eller läkaren inte ser något fel så vips är det fel på dem...

Lite som de som tipsar varandra om olika mediciner utan en tanke på att just DEN medicinen är utskriven just för DEN personen med just DE problemen, sjukdommarna och riskerna.

En annan sak jag tänker på är om man idag mer och mer är beroende av att kasta in folk i fack, de barn som trotsar "har" ADHD, de som får för sig saker har Schizofreni, de som trivs ensamna har Aspergers osv...dvs att man med sina få kunskaper om just sjukdomen eller diagnosen gärna vill placera in folk där för själva kunna bilda sig en uppfattning om vad det är för person.

Ja när det gäller att diagnostisera folk i min närhet har jag inga problem alls att säga rakt ut att min farmor, min farbrors fru och min sambos mamma med största sannolikhet har borderline. De beter sig inte normalt och det mesta som finns hos en borderline-person stämmer in på dessa personer. Detta är tre människor som inte är trevliga och snälla, utan dem är elaka falska m.m. och beter sig på ett sjukt sätt. Så dessa har jag inga som helst problem att säga att jag misstänker att de med största sannolikhet har borderline. Vad gäller andra jag aldrig träffat så ställer jag aldrig diagnoser utan är det någon som beskriver en personlighet som är väldigt lik dessa tre personer har jag skrivit att det KAN hända att det är borderline men att det är svårt att säga, att det krävs läkare för att ge riktiga diagnoser (jag önskar att vi hade fått veta om farmor hade borderline, hon är död nu, min fabrors fru och min sambos mamma anser att det inte är något fel på dem utan det är ALLA andra som det är fel på och varför ska de gå till en läkare när dem ju är små snälla lam som aldrig gör en fluga förnär och är friska? så det kommer inte komma någon ordentlig diagnos på dem men det hjälper mig att hantera deras minst sagt sjuka beteende. En "normal" människa misshandlar inte sina barn och barnbarn fysiskt och psykiskt på det sätt som dessa människor gör)
Min farmor:

gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer.   JA uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.    JA uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla.    JA visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).    -nej faktiskt inte. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar. Nej är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)    -JA känner en kronisk tomhetskänsla    -JA uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)    -JA har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom..   -MEd största sannolikhet. 
Min svärmor:

gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer.    -JA uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.    -JA uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla.    -JA visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).    -JA uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar.   JA är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)    -JA känner en kronisk tomhetskänsla uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)   -JA har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.     -JA

Tycker faktiskt inte mycket det du tar upp passar speciellt mycket in på Borderline (har jobbat en del med just den gruppen)

De allra flesta är varken elaka eller beter sig illa annat än mot sig själva.

Jag tyckte var jag sååå fullärd när jag pluggat psykiatri och läst en hel massa och skrivit långa avhandlingarmom både det ena och det andra, men när man kom ut i det verkliga arbetslivet insåg man att väldigt mycket som fanns att läsa inte alls stämde in på de personer man träffade på.

Däremot kan jag tänka mig när man själv varit drabbad av en person som behandlat en illa att det kan vara skönt att hitta en diagnos man själv tycker passar för att få sin förklaring.

Förstår vad du menar. Men jag tror inte att de skulle parata så IRL, att vara anonym gör att man uttrycker sig mycket vulgärare. Men visst, jag håller med dig, som vuxen måste man ju kunna uttrycka sig bättre, och med respekt. 
Men överlag tycker jag att det är svårt att uttrycka sina åsikter i ett forum, eftersom så många (medvetet?) missförstår vad man menar. Det blir ju aldrig på samma sätt som IRL. 
För barnens skull hoppas jag att att föräldrarna inte tillåter det språket hemma, eller så blir man som vuxen avtrubbad om man själv använder dessa uttryck ofta på FL. Hemska tanke!

Detta var text jag hittade på wikipedia. Jag har även hittat en massa annan text som stämmer in exakt på både min farmor och min svärmor framförallt. Jag tycker inte att det passar mig själv, jag har pratat med folk som har erfarenhet av människor med borderline, både sådana som har diagnostiserade släktingar och personer med utbildning och allihop har sagt att det låter väldigt mycket som att båda två har borderlinestörning. Särskilt min svärmor.

Fler symtom:

Symtom vid borderline personlighetsstörning

Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka. Både farmor och svärmor tvärvänder på en femöring och kan vara glada och "trevliga" ena stunden för att i nästa ta närmsta sak och kasta den på närmsta person. Hon har misshandlat både sina barn och dotterns ena pojkvän.
Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
Huruvida farmor kände såhär vet jag inte men svärmor gör det JÄMT.
Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt. Minst sagt. Ena stunden glad och "trevlig", nästa en spottande fräsande elak drake som häver ur sig att dottern är en j****a hora och att hon har en bunt horungar. Det behöver inte vara så att någon sagt något som triggat igång utan hon tolkar om något som någon säger så att hon kan vända på det så att personen som nyss sa något är en elak hemsk människa bla bla bla
Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök. Hon har oerhört negativ självbild, hon vägrar tex gå ut för att hon tycker att hon är så ful osv osv osv. Hon missbrukar alkohol, cigaretter, sina barns känslor med mera.
I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet. Hon blev av med jobbet när hon hade skadat sig en gång. Sedan dess har hennes beteende eskalerat. Men nej det gick inte bra för henne i arbetslivet så det stämmer inte.
I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven. Krävande, ohja. Hon hatar mig för att jag tog hennes lilla personliga slav, sin son, ifrån henne tycker hon.
Farmor kunde vara oerhört krävande särskilt mot sina barn.
Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor. Sakerna hon säger om folk och framförallt sina barn är så nedvärderande att man blir mörkrädd av att lyssna på henne. Emellanåt så höjer hon dem till skyarna. Ja tills hon blir arg på dem då börjar hon nedvärdera dem så mycket det bara går. Farmor gjorde också sådant.
Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar. Hon har förföljelsetankar. Framförallt om hennes barns far som hon hittar på den ena lögnen om efter den andra. Farmor gjorde också sådant när hon blev äldre.
Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig. Svärmor har förlorat ALLA sina vänner pga hennes beteende som hon naturligtvis inte kan förstååååå hur elaka alla människor är som överger henne för hon är ju såååå snäll. Hade hon varit min mamma hade hon inte haft någon plats i mitt liv överhuvudtaget. Hon hade åkt ut med huvudet före om hon ens hade betett sig hälften så illa som min svärmor gör.
Farmor åkte ut ur mitt liv under lite mer än ett år som en ordentlig markering ifrån mitt håll att det inte var okej för mig att hon ringde till skolan och proppade kuratorn full med lögner om min mamma.

Det är ju det som är grejen speciellt vid personlighetstörningar, man själv kan tycka att personen stämmer in, men bara en läkare som träffat tusentals vet exakt var gränsen går. Personlighet och personlighetstörning ligger ofta nära varandra, jag kan tcyka någon är är tex överdrivet paranoid men en läkare kanske skulle bedömma att personen i relation till andra saker bara är lite nojjig som person om du förstår hur jag menar.

Wikipedia är dessutom ingen bra källa, jag skulle rekommendera dig tex att köpa boken Borderline av Görel Christina Näslund som är mer seriös information. På internet hittar man ofta mindre seriös information via Wikipedia, bloggar osv.