• Anonym (olika)

    Vi är så olika

    Opposites attract heter det ju och det gäller verkligen mig och min man. Jag är något utav en ensamvarg och älskar att vara hemma. Min man vill antingen hitta på en massa med våra vänner eller bjuda hem folk. Det är inte så att jag inte VILL umgås med andra människor men det tar så otroligt mycket av min energi att ständigt ha folk hemma  - särskilt eftersom de flesta i vår umgängeskrets har småbarn. Jag är trött i flera dagar efter att ha haft gäster och det är ett ständigt ämne för diskussioner oss emellan. Jag vet att jag har ett kontrollbehov som kanske är över det normala - jag trivs inte med att ha folk hemma om det inte är städat och fint och jag vill gärna att allt ska vara förberett så att man inte behöver stressa med att laga mat med ett gäng småbarn springandes kring benen. Min man däremot älskar spontana tillställningar.

    Jag upplever det som att han tycker att det är viktigare att vårda kontakten med våra vänner än att jag och vårt barn mår bra. Han tycker att jag är tråkig, ospontan och bara tycker att allt är jobbigt. Jag förstår ju självklart att vi måste kompromissa men vi lyckas i min mening inte särskilt bra även om den här sommaren har varit bättre än tidigare somrar. Jag kan tycka att det räcker att bjuda hem folk ett par gånger i månaden medan han vill bjuda hem folk spontant lite när som helt - helst mitt i veckan även om vi jobbar och ska upp tidigt dagen efter. Hur ska vi göra för att komma fram till en kompromiss?

  • Svar på tråden Vi är så olika
  • Gerd parterapeuten

    Hej!

    Ja, det kan vara så att olikheter dras till varandra. Ibland blir det så i ett par att det blir en stark polarisering, dvs att den ene betonar vikten av att vara ensam och den andre vikten av att träffa andra. Jag tycker att var och en borde fundera över en slags balans inom sig. Ibland behöver man vara ensam, ibland tillsammans med andra. Självklart finns det olikheter, olika tendenser. Ni skall inte hamna i en maktkamp utan i en vilja att gå varandra till mötes och kompromissa. Det betyder att ni behöver förstå varandras behov och ta hänsyn till dem, inte motarbeta varandra. Den här fråga kan ni lösa. Det är inte så att par som har det bra behöver vara lika varandra. Det viktigaste är att man kan hantera olikheterna och respektera dem. Så attityden och inställningen är det viktigaste.
    Hälsningar
    Gerd  

Svar på tråden Vi är så olika