min 3-åring har börjat skrika "du är inte min mamma längre" #jag vill inte vara med dig" mm o andra hemska saker när hon är arg. idag sa hon att hon inte vill att pappa ska bo hemma längre, at han kan sova i gambia (han kommer därifrån)
vad svarar man?? hur får man henne att sluta? hon brukar även skrika att vi slår henne, eller att kompisen gjort det även om vi står långt ifrån varandra och hon tex trillar
nån som känner igen detta?
Tycker inte du ska ta det sdå hårt. Min 4 åring och 3 åring kan säga liknande saker.
Barnet är för litet för att förstå vad han/hon egentligen säger och att ni blir sårade. I den åldern är barn fortfarande ganska egocentrerade och har lite svårt för att känna empati, det är helt normalt.
Har ni provat säga: "Pappa blir ledsen när du säger så, han vill ju sova här hos mamma och dig för han älskar er och vill bara vara med er!" eller liknande?
jag fattar att hon inte menar att vara elak men det låter hemskt både i mina och andras öron. speciellt när hon skriker i affären att vi slår henne
hon struntar i när vi säger att vi blir ledsna
Att straffa barne tmed timeout och liknande är ju bara vidrigt.
TS det går över med tiden, tills dess får man försöka prat aoch förklara. Våran 4åring säger att vi slår henne med, började när hon var runt 3 års åldern. Nu är det mindre av den varan men förekommande. "mamma säg åt pappa att inte göra illa mig". Hur känns det i hjärtat? ja inte vidare bra. Men Det handlar inte om att han gör illa henne utan tex lyfter bort henne när hon slår honom, hindrar henne från att fall aner i golvet när hon är arg och kastar sig eller liknande. Men visst oftast i samband med fysisk kontakt, för var det mer utav ingenting dvs vi behövde inte ens vara vidare nära. Även nu sker det att vi inte ens nuddat henne när hon säger så.
De andra sakerna hon säger tycker jag inte verkar så illa, det är nog bara menat för att visa att hon är arg eller ledsen. Det enda jag tror fungerar i längden är dels att säga att man blir ledsen men också att visa det.
Mig slår inte vår dotter, jag blir arg och väldigt ledsen när hon gör det. Jag visar det och jag ryter direkt till om hon gör så mot mig. Det gör inte hennes pappa, han blir slagen rätt ofta av henne och jag förstår inte varför han accepterar det. Jag säger ifrån, hjälper det inte så går jag endra därifrån (oavsett hur ledsen hon blir nästan) eller lyfter henne därifrån beroende på situation (att lämna henne i soffan när hon är hysterisk är int ejätte bra ide och då är det andra alternativet bättre).
Elaka uttryck kommer här ibland med men mer i form av "jag vill bara ha min pappa! du är duuuuuuuuuuuuuum!" vlket jag tolkar som att hon är arg på mig just nu och saknar sin pappa. Jag ser de tinte som så hårt och så länge inte heller "jag vill aldrig mer se dig!", det tolkar jag som de närmaste minutrarna eller sekundrarna vill honv ara utan mig, ifred eller med någon annan (oftast ifred). Deras alltid kan vara rätt kort. Att försöka få saker "bra" efteråt känns för mig rätt viktigt samtidigt behöver jag se till att jag mår bra om jag tex blir slagen därför går jag hellre undan ett tag så jag kan vara en trevlig mor när jag åtekommer någon min senare
TS
- inga konsekvenser
- inga bestraffningar
- ingen time-out
- inget straff
- ingen ignorering
Barn lär sig främst på två sätt:
1
De härmar föräldern, gör som du gör
2
De gör sånt de får uppmärksamhet för (spelar inte så stor roll om uppmärksamheten är positiv eller negativ, uppmärksamhet och bekräftelse på att man finns och är en individ är livsviktigt för barn)
När hon börjar, så överös henne med psoitiva ord så här exempelvis:
"du är inte min mamma längre"
- Jag är din mamma och jag älskar dig, du är min lilla skruttedotter och du är viktig och jag ser att du är arg nu.
"jag vill inte vara med dig"
- Men jag vill vara med dig. Om du vill gå iväg ett tag så kan du göra det och jag väntar här på dig. Man får gå ifrån om man blir arg eller ledsen, sen kanske vi kan bli vänner?
"jag vill att pappa ska flytta"
- Jag förstår att ni har en konflikt, men pappa bor här tillsamamns med oss, vi är en familj. Pappa älskar dig även om ni bråkar.
Säger hon att ni slår henne, säg bara, - Älskling jag tror att du ramlade och jag förstår att det gjorde ont. Ska jag trösta?
TS
- inga konsekvenser
- inga bestraffningar
- ingen time-out
- inget straff
- ingen ignorering
Barn lär sig främst på två sätt:
1
De härmar föräldern, gör som du gör
2
De gör sånt de får uppmärksamhet för (spelar inte så stor roll om uppmärksamheten är positiv eller negativ, uppmärksamhet och bekräftelse på att man finns och är en individ är livsviktigt för barn)
När hon börjar, så överös henne med psoitiva ord så här exempelvis:
"du är inte min mamma längre"
- Jag är din mamma och jag älskar dig, du är min lilla skruttedotter och du är viktig och jag ser att du är arg nu.
"jag vill inte vara med dig"
- Men jag vill vara med dig. Om du vill gå iväg ett tag så kan du göra det och jag väntar här på dig. Man får gå ifrån om man blir arg eller ledsen, sen kanske vi kan bli vänner?
"jag vill att pappa ska flytta"
- Jag förstår att ni har en konflikt, men pappa bor här tillsamamns med oss, vi är en familj. Pappa älskar dig även om ni bråkar.
Säger hon att ni slår henne, säg bara, - Älskling jag tror att du ramlade och jag förstår att det gjorde ont. Ska jag trösta?
Hon testar gränser och känner sig för. "Hur reagerar mamma och pappa om jag säger sådana här hemska saker? Slutar de älska mig då?" Det bästa ni kan göra är att helt enkelt låta henne få veta att hon kan vara trygg i er kärlek.
Venice har jättebra förslag på vad man kan säga här ovanför. Jag brukar säga ungefär:
"Vad tråkigt att du känner så just nu. Men jag är din mamma och jag älskar dig i alla fall."
Hon ksnke har adhd eller damp?