Vad göra åt inkompetent kollega?

jag kan tycka det är snällt att berätta för andra människor ifall de inte är lämpade för ett jobb men det kan också tas som oerhört kränkande och elakt.

Jag jobbade en gång om städerska. Blev satt på att jobba med en elak kvinna som samtliga vägrade arbeta ihop med (samtliga nyanställda tvingades arbeta med henne fram till dess de vägrade eller sa upp sig). Denna elaka kvinna påstod att jag hade fel personlighet för att kunna arbeta som städerska och att jag därmed inte hade nått där att göra. Tvärtom! jag är trevlig, social men tränger mig aldrig på utan känner av stämningen, medan hon stövlade in, var otrevlig, oförskämd, kallade de privatpersonen vi städade hos för lortgrisar rakt upp i ansiktet på dem osv. Där tyckte jag ärligt talat hon var fel ute, hade hon sagt att jag var olämplig med anledning av att jag var inkapabel till att göra ett bra jobb så hade jag förstått henne, men nu gällde kritiken min personlighet och jag kan inte förstå hur hon kunde slänga ur sig nått sånt.

En tjej när jag studerade blev avrådd från fortsatta studier av lärarna på programmet. De sa till henne på ett snällt sätt att hon kanske borde se sig om efter en annan yrkesinriktning. Visst fick hon distans så att hon slapp redovisa muntligt inför kurskamraterna med anledning av att hon led av social fobi. Men nu utbildade hon sig till lärare och förväntades stå inför klasser och prata, hon klarade inte av att utföra sin praktik på en högstadieskola eftersom hon fick panik av att försöka tala med eleverna och klarade inte av att hålla i undervisningen. fruktansvärt tråkigt för tjejen ifråga, hoppas hon gått i terapi och fått den hjälp hon behövde!

En annan tjej var så urbota korkad så det fanns inget slut. Efter 1,5 år på programmet utan att ha lyckats ta ett enda poäng eller ens varit i närheten av att klara en enda tenta så blev hon avrådd av lärarna att fortsätta studierna. Att det var bättre att hon började om helt från början alternativt sökte sig andra vägar i livet. nu kan inte tjejen ifråga rå för att hon var lågintelligent och hade svårt att fokusera, men på samma sätt kanske man ibland ska vara lite självkritisk och förstå när man tagit sig vatten överhuvudet

Så nej, jag tycker inte man är elak ifall man påtalar problemet för en kollega som är så inkompetent som din kollega är - men du ska vara säker på din sak så att du inte missuppfattat saken eller kränker henne genom att uttrycka dig på ett sätt som blir elakt även om du inte menat det så.

Men framförallt är det din chefs problem. Du kan inte göra så mkt ifall chefen av någon anledning verkligen vill ha en outbildad olämplig person på arbetsplatsen. Alternativt föreslå för chefen att tjejen ifråga får gå en utbildning för att bättre på sina kunskaper samt att någon går igenom vad tystnadsplikten är, varför den existerar och vad man får och inte får göra.

Ja, jag tycker du ska försöka ta upp ämnet om att jobbet inte passar henne utan att vara otrevlig eller onödigt hård. Om du vågar, det hade jag nog inte gjort. Jag hade nog mesat med att fråga henne lite hur hon tänkte när hon gjorde sitt val av yrke mera. Så vet ni vart ni har varandra. Du får ju vara tydlig med att det inte är personligt så att du inte gillar henne utan att en del saker hon gör inte passar i jobbet och att du inte kommer att täcka för hennes misstag längre eftersom det sker så ofta.

Grejen är den att ingen utbildning i världen kommer ändra henne. Hon är kanske inte låg-intelligent, men samtidigt inte smart heller. Hon gör så korkade saker, och kan berätta att hon känner sig orättvist behandlad för någon kritik hon fått. Hon vet att jag alltid är ärlig, och om jag då säger att "nu gjorde du kanske lite fel", DÅ inser hon vad hon gjort och skäms. Men hon kan inte dra slutsatser själv. Jag har försvarat henne alltid, inte attackerat henne som person utan mer förklarat hur det kan uppfattas av andra om hon säger en viss sak osv. Och då blir hon ledsen för hon kanske inte alls menade så. Men det är så typiskt henne. Det har gått så långt att många personal vägrar att arbeta med henne. Jag skäms nästan över att skriva detta, men efter de senaste incidenterna så börjar jag undra om hon faktiskt inte är mindre intelligent på något sätt. Det drabbar tyvärr alla runtomkring henne.

Jag tycker synd om henne eftersom alla snackar skit. Det hade varit för hennes bästa om hon slutade också. Hon mår ju inte bra av att känna sig hatad. Men hon tror att det är alla andra det är fel på.

Jag har försökt att uppmuntra henne diskret att söka andra jobb. Hon klagar mycket över sin situation så det har varit naturligt att peppa då. Har t.o.m skrivit ut arbetsannonser åt henne. Men hon orkar aldrig anstränga sig för att söka utan stannar kvar och beklagar sig. Så det är kanske dags att säga rakt ut. Vill inte vara elak, men det är kanske mer elakt att låtsas som ingenting när jag vet hur alla ser på henne, med all rätt.

Varför kommer inte chefen agera?

Jag tycker inte det är ditt jobb som medarbetare att tala dina kollegor till rätta. Detta är i mina ögon en chefsuppgift. Vad säger chefen när du förklarar problemet?

Chefen har tagit in kollegan och frågat om anklagelserna är sanna. Kollegan nekar. Det finns inga bevis. Det krävs mycket för att man ska kunna avskeda någon. Chefen tycker det är bättre om kollegan själv ger upp och slutar när tiden är mogen.

Kan du försöka samla på dig "bevis" eller i alla fall på något sätt dokumentera din kollegas misstag? Sedan at detta till chefen. Om din chef får väldigt detaljerade besrivningar att ta upp med din kollega så kan denne kanske inte neka längre?

När min nya chef fick en inkompetens anställd om halsen (som blivit kvar eftersom den gamla chefen inte vågade ta striden) så skrev denne upp alla incidenser som personen ifråga låg bakom. Till slut var det sådan diger lista att även facket (som var inblandade förstås) ansåg att det var bäst att personen blev uppsagd och de tog heller inte strid för den anställde eftersom denne hade svårt att neka till denna digra lista av felaktigheter alt tjänstefel som denne gjort. 

Du kanske inte behöver säga att hon är kass på sitt jobb, du kanske kan fortsätta göra som du gjort att föreslå nya vägar i livet som skulle passa henne bättre. Fråga henne vad hon egentligen skulle vilja arbeta med, så ett frö gällande detta i henne:) fråga om hon verkligen trivs under rådande omständigheter och ifall hon inte skulle må bättre ifall hon sökte sig till ett jobb som hon är bättre lämpad för med arbetskamrater som inte tycker illa om henne. Ingen mår ju bra av att vara illa omtyckt på jobbet vare sig det är berättigat eller inte.

Tyvärr är det ju ett arbetsplatsproblem när kollegor börjar prata skit om varandra, mobbing ska inte förekomma hur kass en anställd än är, där måste chefen verkligen sätta stopp!

Kan nämna att min chef på mitt dåvarande jobb reagerade direkt när han hörde någon kalla en annan ur personalen för idiot bakom ryggen. Han sammankallade all personal på hela företaget, förklarade väldigt tydligt att sådant prat inte är acceptabelt på arbetsplatsen, har man problem så talar man med varandra eller så kommer de två trätande partena till honom så att han kan tala med dem båda samtidigt och finna lösningar på problemet. Skitprat var ett stort no-no, chefen hade hellre avskedat en kompetent person som pratade skit än att avskeda den inkompetente person som blev utsatt för skitpratat, så allvarligt såg han på saken.

 jag tycker att min chef agerade helt korrekt och detta vann han mycket respekt för. Din chef måste våga vara chef och ta de jobbiga besluten. Du som anställd kan tyvärr ingenting göra utan får acceptera den inkompetente så länge chefen väljer att blunda för problemet.

Jag hade ett liknande problem med en kollega som verkligen inte passade för det jobb vi hade, hon saknade utbildningen, erfarenheten och var rädd för att handskas med maskinerna vi använde. Hon hade bytt roll inom företaget efter utbrändhet och kunde inte ha sin gamla tjänst kvar, men de måste ju ha henne nånstans. Därför hade hon även bättre betalt än mig som är långt med kompetent inom just det område vi jobbar...

Jag gillar verkligen denna tjej privat, hon ordnar kul partyn och är jättesnäll och omtänksam. Så länge de inte handlar om jobbet. Hon blev utbränd för att hon inte kunde släppa jobbet och stressade upp sig och skulle lösa allas problem. Tror hon insåg ganska snart att hon var den svagaste länken i gruppen och att vi inte kunde och ville täcka upp för henne stup i kvarten.

Så en dag så började hon vikariera på en annan avdelning. Det förlängdes lite till och lite till. Nu kommer hon troligtvis inte komma tillbaks igen. Vår grupp funkar, vi gillar varandra igen, så länge vi inte måste jobba ihop!

Tycker det är en bra idé att uppmuntra din kollega att söka nytt jobb, alternativt att ni går samman några och slår näven i bordet och kräver att chefen ska lösa problemet. Misstänker att min chef hade ett finger med i spelet också nämligen, eftersom jag tog upp ämnet om och om igen på PU-samtal: att jag tyckte om kollegan men att det var svårt eftersom hon inte visade någon vilja att lära sig det hon saknade...