Är det fler än jag som känner sig ensamma?
Jag trivs att vara hemma med min sambo, men det skulle vara roligt att ha kompisar också.
Det känns som om jag alltid får ta på mig mina "vänners" problem, men det finns ingen där när jag behöver prata.
Vill ha vänner som kan tänka sig en promenad, fika eller bara snacka skit ibland.
Men jag förstår inte hur man ska hitta såna 
Någon som vill bli min kompis? 
Jag kan förstå hur du känner, jag är också ganska ensam.
vet ju inte vart i landet du bor, själv så bor jag utanför Skara.
Men vi kan ju alltid maila m.m
Kram Bettan
Här är en till som känner sig väldigt ensam... Finns aldrig någon där när man har lust att hitta på något. Har bara min sambo, men när han är borta vill man ju kunna hitta på något själv också... Då är jag ensam
Är det nån som vet var man träffar nya kompisar efter att man blivit "vuxen"? Då man var liten räckte det med att man hade likadana strumpor och lekte en rast för att man skulle bli bästisar. Men nu när man är äldre så har de flesta redan sina vänner och är nöjda med det. Själv så är jag ganska nyinflyttad i en ny stad, och har ingen aning om hur man träffar nytt folk, skulle iofs kunna ring på hos grannen och fråga om hon vill följa med ut och leka 
Jag fattar preciis vad ni menar. Jag är 28 o i den åldern ska man ha kompisar, jag fattar inte heller hur man bär sig åt. man vill ju inte klampa in hos arbetskamraterna..de är de enda jag träffar..
Men då kan ni ju inte vara anomyma... Hur ska man då kunna bli vän med er?? 
*sträcker upp handen och vinkar* Jag med... Känner mig lite grann som i låten "Ingen vill veta var du köpt din tröja"...
SC o EP
Nää du har rätt, det är jag som är trådstartaren, och det är väl så att det fortfarande känns lite pinsamt att erkänna att man är ensam av sig
Jag kan känna mig väldigt ensam emellanåt.
Min sambo är min allra bästa vän, och han är verkligen underbar att få prata och umgås med. Men ibland känns det så himla tomt, jag har i princip bara en vän och vi träffas aldrig nuförtiden (Jag har flyttat). Det känns lite extra tomt när man hör om hur goda vänner alla andra har och å sitter jag här utan en enda. Jag börjar betivla mig själv som människa ibland, man undrar ju vad det är för fel på en som inte har några vänner.
JAG vill ha en kompis!!!!
Jag har två stycken...en i Solna och en i Göteborg....och själv bor jag i Östersund!!!
Jag är jätteintresserad av att gå barnvagnspromenader, fika, gå på stan, leka med barnen osv. Jag kan baka tjusiga bakverk så kan vi provsmaka! (muta, kallas det för )
VÄLKOMMEN HIT ALLA SOM VILL!!!!!! Vi har gästrum och extramadrasser....hur många av er har sett jämtland och Östersund. Passa på att få en billig semester!!!
Ni som redan bor i Östersund/Brunflo, RING IDAG!!! Jag vill träffa er!!!
Vi är hemma hela sommaren...förutom helgen v.30 och början på v.31.
roger.jennie@telia.com
Tinny: Jag känner precis samma sak. Det bästa som finns är att umgås med min sambo som också är min bästa vän. Men nu är det så att vi bor i en stad där alla hans vänner bor, medans mina blir färre och färre pga att vi inte bor i samma stad.. Så när han är ute med sina vänner så sitter ju jag hemma ensam... Sååå ensam!! Känner som dig, att det känns som om alla har såå många vänner. Är det bara jag som är osocial (tycker inte det men..) eller varför är jag ensam?