Är det någon som råkat ut för missfall pga muskelknutor på livmodern?
Fick idag reda på jag hade det på ena sidan! Nu oror jag mig att det kan hända denna gången med.
Fick idag reda på jag hade det på ena sidan! Nu oror jag mig att det kan hända denna gången med.
Jag har en muskelknuta i livmodern men har också fått en frisk son. Fick 2 väldigt tidiga mf efter honom men de vet inte om det har med muskelknutan att göra. Nu är jag gravid igen i vecka 12+3 och hoppas att allt går vägen den här gången! Det är väldigt sällan som muskelknutor krånglar till det. De räknar med att ca 20% av alla gravida har muskelknutor men de flesta vet inte av det. Ju större knutan är destu större risk för komplikationer.
Jag hade ett myom stor som en grapefrukt när jag fick min yngsta son. Tyvärr växte det och efter fem år var myomet stort som ett barnhuvud och syntes utanpå magen, magsmärtor och problem med tarmen etc. Gyn sa att med så stora myom är det svårt bli med barn och få en moderkaka att sitta i livmodern bra. Hade ett mindre myom också. Gjorde en hysterektomi innan sommaren och det var jättebra. Hade mkt blödningar och magvärk, gärna när jag låg ned o jag såg myomet ovanpå magen när jag låg ned, det var stooort! Så ja, du kan ha svårare att få barn när du har myom beroende på hur stort det är och var det sitter. En del sitter utanpå livmodern, andra mellanväggen i livmodern och där blir det lite svårare att komma åt. Om du är ung kan det vara läge ta bort myomet om du har flera eller problem av dem, det finns sätt att göra det på så du kan få barn i framtiden. Lycka till!
Tyvärr kan din ålder och dina myom vara det som kan sätta käppar i hjulet ja. *är ärlig* Men det är inte säkert alls att ditt myom spelar roll men det kan ju bara så att just det fostret inte var friskt heller. Jag var 37 när jag fick min yngsta pojke och hade ett missfall innan det och det blev en bebis nästa gång istället! :) Så nog finns det hopp men jag hade tagit kontakt med KK och pratat om dina önskemål om bebis, så du inte går länge o väntar, det är bra att ta tag i saker direkt. ;)
Då kan jag berätta en solskenshistoria för dig! Vi har ett barn med rätt grava kromosomstörningar. Vi väntade nästan fem år innan vi vågade oss på att ens försöka få ett barn till. Frågan av om vi ens kunde få friska barn tillsammans. :(
Vi blev gravida. Men fick missfall. Var jätteledsen och det var frågan om vi skulle våga en gång till. Läkarna var skeptiska, de trodde nog att vi inte var kompatibla och inte kunde få barn ihop som var friska. Men efter missfallet blev jag direkt gravid igen och eftersom jag då var nästan 37 år och just haft missfall samt skadat barn, så fick jag riktat ul.
Första ul såg de bara ett risgryn, inga livstecken men det kunde vara för tidigt i graviditeten. Fick komma dit några dagar efteråt men risgrynet kunde ha vuxit en halv millimeter men det var osäkert, det kunde ligga inom felmarginalen. Inga livstecken alls från fostret, inget hjärtljud, ingenting. Vi fick åka hem igen och de sa att med största sannolikhet var fostret dött och jag skulle få ett till missfall. Gjorde ytterligare ett ul, samma sak och då konstaterades att fostret nog var dött och jag skulle komma på måndagen för en skrapning.
Detta var en fredag.
På måndagen kom vi på Kvinnokliniken, jätteledsna, detta var vårt sista försök att få friska barn tillsammans, det skulle bara bli ett barn och det allvarligt skadat. Det var fruktansvärt. Vi planerade hur livet efter inga fler barn skulle vara, hur vi skulle orka leva vidare. När vi kom dit i väntrummet kom en sköterska till oss och frågade om vi verkligen ville ha ett ul till (hon trodde nog inte jag skulle orka med besvikelsen) och jag sa att det var den absolut sista chansen. Det sista hoppet.
När han för in ul-staven blixtrar det till på skärmen och jag vågar inte titta dit. Men läkaren ropar till och helt plöstligt, från ingenstans finns det i min mage en liten sprattlande bebis! Armar, ben, huvud, och en massa rörelse! Hjärtat pickade på som attan och jag grät hur mycket som helst. KOm dit som en kvinna med ett dött foster i magen och gick därifrån och skulle ha barn i juli! Hur knasigt underbart som helst.
Det visade sig att myomet hade varit ivägen så de kunde inte se fostret alls utan det vi sett varit bara en bit av kroppen. Så det kan vara så att det är svårt se i din livmoder pga ditt myom. Jag har nu mitt lilla mirakel (så här nära han inte blev till, från -till-. Så nära vbardet. Hade jag inte sagt ja till ul hade han inte funnits idag.. Så gör du ditt ul och så håller vi tummarna att allt går bara helt underbart bra för dej! :)
Jag har ett stort myom som alla läkare jag träffat under alla år vi försökt få barn sagt inte ska påverka ö.h.t. Det sitter inne i livmoderväggen och det enda det gör är skymmer ena äggstocken vid VUL. Vid mitt MA satt fostret långt ifrån myomet- på andra sidan-och även om jag haft fler missfall så tror jag själv inte just det påverkat utan snarare andra omständigheter.
Runt 25% av alla kvinnor mellan 30 och 40 har myom och hade det påverkat så himla mycket skulle ju långt fler ha svårt att få barn än vad som nu är fallet!
Har nu börjat blöda och värker i magen..Så tyvärr är det nog missfall..Men tack för era svar!!