Trevliga 18-månaders "krisen". Fler? :)

Vi har gått igenom den med två barn . Tålamod och mycket tid....är mina heta tips. Jag har en på drygt 3½ år och en som börjar närma sig 2½. Läsning som varmt rekommenderas: Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete, Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn - och sig själv.

Ok! :) Ja tålamod har jag haft hittils igenom alla faser, och denna gång också. Denna gång är det dock "nej"- ordet som används flitigt och det gör jag som tur är utan dåligt samvete. Hoppas tålamodet räcker igenom! Vanligtvis står det någonstans vilken vecka språnget är, och Julia har alltid blivit glad nästan på dagen den veckan språnget skall ha kommit. Men nu står det ingenstans hur lång denna period förväntas vara? Nå, antar att den pågår i ca en månad som förut. Hoppas bara hon hinner bli sitt glada jag till 23 augusti då dagiset börjar. =)

Den andar boken skall jag googla om, Att möta sitt barn. Även om jag hittils har nog känt att det har gått jättebra. Tryter tålamodet, har jag fått skrika i kudden... ;)

När språnget har gått över, ska det stå. Själva faserna för henne pågår alltid i ett par- till några veckor, men själva språnget med jättemycket orolighet och gråt har pågått bara i ett par dagar. De värsta sista dagarna. Sedan har det totaltvänt till det glada.

Jag tror att du kommer att uppleva att begreppet "tålamod" får en annan innebörd om ett par månader. Ofta brukar det vara en väldigt fridsamt period mellan sådär 22-24 månader.......sedan blir de 2 .

Gevelins bok handlar om barn från 2 år och uppåt. Finns en anledning till det .

Googla på "närmandefasen" så får du en hel del info om just 1½-årsperioden

Haha ja har hört att någonstans där kommer den "riktiga" första trotsåldern. ;)
 Just nu tycker jag inte hon trotsar med flit, utan mer som en lek. Och när hon inte får leka, då får hon nog.  Kanske därför tålamodet inte tryter ännu så mycket, även om man kan bli frustrerad... Här verkar dessa olika faser komma varannan månad ungefär. Hon hinner knappt sova hela nätter ens i 3 veckor, förran det är någonting igen. Men hon är så go' och lär sig nya ord hela tiden, och härmar. :)

TACK! Det ska jag göra!

Jag tycker överlag att "trots" är ett rätt märkligt begrepp. Jag har inte upplevt att vare sig min 3½-åring eller min snart 2½-åring trotsar/trotsat (det innebär ju att de medvetet trotsar MOT oss föräldrar och det gör de inte)......däremot så gör de sig alltmer självständiga och vill bestämma och göra själv.....och det kan leda till en och annan konflikt . Jesper Juul har beskrivt "trotsen" fantastiskt bra:

"Runt tvåårsåldern börjar barn så smått att frigöra sig från det totala beroendet från föräldrarna. De vill bli mer självständiga. Många föräldrar blir då trotsiga och låter inte barnet få det utrymme de behöver för att försöka själva. Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga. Begreppet trotsålder är typiskt för makthavares beskrivning av besvärliga undersåtar."

Kan vara sjukt jobbigt ibland i alla fall  

Jag kan inte tala för andra, men jag känner mitt barn och vet att hon inte jävlas, hon är för liten för att veta att hon trotsar. Antar att jag ser det som att är det någonting ett barn gör medvetet, då är det trots. Men hon är så liten! Hur kan hon fatta. :) Leka och göra själv, absolut! Och visst blir hon besvärligare.. men, det blir jag också 1 gång i månaden. :D