Känner mig så irriterad på honom hela tiden

Det faktum att du saknar honom när han är borta visar att rätt känslor finns där. Jag tror nog att det är din stress över andra saker som bubblar över. Och självklart är det en omställning att flytta ihop med någon. Kämpa på bara, det kommer säkert att kännas lättare. Försök att prata med honom om hur du känner bara...man ska aldrig gå och hålla inne med saker...

Att flytta ihop är en omställning och ni har säkert lärt känna sidor av varandra som ni aldrig kommit i kontakt med tidigare pga att ni inte bott ihop. Lösningen är kommunikation, ni måste prata om vad som irriterar dig och kompromissa! Min man lämnar t ex alltd sina strumpor i vardagsrummet när han kommer hem från jobbet, och det har vi löst med att ställt in en väldigt snygg korg som han lägger dem i. Ingen har på över 2 år kommit på att hans strumpor ligger i, hur fin prydnad som helst. Kommunikation, kommunikation! 

Det är en sinnets sjukdom att kräva att ens omgivning ska vara som man själv tycker att den ska vara, att andra människor ska vara som man tycker dom ska vara. Att saker ska göras som man tycker att dom ska göras, i än mer utvecklad och dominerande form att människor ska tycka, tänka och säga som man tycker att dom ska tycka, tänka och säga. När omgivningen inte lever upp till eller är som den inre förutfattade meningen så skapas en irritation, för det är omgivningen eller världen det är fel på, inte den inre bilden om hur det "ska vara".

Det är nyttigt att observera det här och se att det ligger i ens inre, och när man upptäcker det hos sig själv utmanar sig själv, tänker över saker och går rakt emot sig själv. Ser och utvärderar och verkligen reflekterar över hur viktigt det EGENTLIGEN är att det är just på det sätt du tycker.

Som när människor t.ex inte tycker att homosexuella ska få adoptera, dom människorna tycker vanligen ofta att det ska lagstiftas eller rent faktiskt också ska vara förbjudet. Den egna åsikten ska också råda som gällande ordning och inte bara inför en själv. En mer rimlig hållning vore där att säga "Jag anser inte att homosexuella ska få adoptera, vore jag homosexuell skulle jag därför själv inte adoptera, men andra kanske anser något annorlunda och därför tycker jag dom ska handla efter sin åsikt"

Men människor tycker att sin rätt ska vara allmän ordning, och andras rätt borde anpassas efter den egna.

Självcentrering och oförmåga att ge samma rätt till andra som man ger sig själv, och se andras perspektiv lika klart som sitt eget..

Jag vart likadan mot min sambo, sur och irriterad jämt. DEt kunde bero på saker somjag tidigare inte reagerat på. Kände mig ensam då han vart borta, men förstod att det var en vanegrej (att inte sova själv osv).

Sakta men säkert slog det mig, att jag inte längre var käri min sambo.